Inbillar mig att ett lag är extra fyllt av energi under säsongens första matcher. Sedan sjunker den lite. Inte så att ett lag underpresterar, lite tvärtom. Att laget börjar på 110 procent och sedan går ner till 100. Vi kan komprimera resonemanget och kalla det hela för serielunk.
När VSK i eftermiddags gästade Sandviken på Jernvallen var det en sådan match. Serielunk. Ett ganska lätt motstånd på papperet men med ett svårt utgångsläge. Bottenlaget backar hem och försvarar, topplaget tvingas styra. Försöker öppna upp och hitta målchanser.
Ska man skilja en seriesegrare från ett topplag i mängden så kan man göra det via resultatet i matcher som eftermiddagens. Det spelar ingen roll hur det ser ut men något annat än tre poäng har man inte råd med.
Sådana var förutsättningarna när VSK äntrade Jernvallens konstgräs. Till råga på allt fanns en extra dimension mentalt sett. Grönvitt hade, efter sex raka segrar, säsongens första förlust i ryggen inför Sandviken. Hur skulle man svara på det?
Matchen som sådan kommer knappast gå till historien. Första halvlek erbjuder den i särklass tråkigaste fotboll jag sett under säsongen. En parkerad buss från hemmalaget och dessutom en ovattnad gräsmatta vilket sänkte bolltempot och försvårade passningsspelet.
Mållöst speglade halvleken väl. Andra blir en klart mer intressant historia. Sandviken är bättre och skapar några lägen första tio. En stabil Anton Fagerström håller dock tätt.
VSK har sedan visst flyt med målen. Spans 1-0 är förlösande. Sedan dras Karwan Safari ned av Olof Mård och domaren dömer straff. Förseelsen börjar utanför straffområdet men Mård klänger på Karwan ett bra tag, tills spelarna befinner sig i straffområdet så straffen känns rättmätig.
Som vanligt är anfallsstjärnan stensäker från 11 meter och 2-0. Med en dryg kvart kvar får också Sandviken en straff och reducerar till 1-2. Match igen. Åtminstone tills matchminut 80 då Tim Markström i hemmalagets mål tycks ha använt samma tvål som Liverpools keeper Loris Karius. 3-1 till VSK efter ett mer än lovligt klantigt agerande från stackars Markström.
Sammanfattningsvis ska sägas att VSK hade flyt i eftermiddag. Menar inte att segern direkt var orättvis men målen kom i väldigt gynnsamma lägen. Om inte Markström schabblat hade vi exempelvis kunnat få en gastkramande avslutning.
Nu blev det inte så. VSK vinner med 3-1 och studsar tillbaka efter förra helgens förlust mot Assyriska. Matchen går inte till historien, men som jag skrev inledningsvis: i matcher som den här är tre poäng allt som räknas. Hur poängen spelas hem är av underordnad betydelse. Nu har Grönvitt chansen att skapa en ny segersvit. Skön känsla.
Till sist: Brian Span har kritiserats kraftigt för sin första tid i VSK. Tycker inte att kritiken saknar fog men den känns överdriven emellanåt. Idag gör amerikanen sin klart bästa match i Grönvitt och får kröna insatsen med en balja. Förhoppningsvis innebär det en boost för honom.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Seger, lovande 45 och spännande mittfältstest mot Sirius
Matchrapport: VSK Fotboll – Degerfors IF 6/20
Matchrapport: AFC Eskilstuna – VSK Fotboll 06-20