Så minns vi försäsongen – VSK Fotboll i backspegeln – Del I

I veckan kommer Folkhälsomyndigheten med stor sannolikhet att ge klartecken för den svenska elitfotbollen att starta upp med tänkta premiärer den 14-15 juni. Allt förstås utan någon publik på plats.

Dit är det bara tre veckor och det kommer råda febril aktivitet i klubbarna så fort beskedet kommer, för att hinna göra trupperna förberedda på seriespel.

Träningsmatcher har man inte spelat på två månader och senast VSK var på en plan för att spela match var den 14:e mars när man mötte Akropolis på Parken.

Det känns som en evighet sen, nästan som att det knappt har hänt, i vart fall inte i år, utan någon annan gång, något annat år.

Men nu rycks vi tillbaka till verkligheten – om mindre än tre veckor börjar allvaret och VSK ska slåss mot 15 andra Superettalag om platserna i en serie som på förhand tippas som den kanske jämnaste någonsin.

Träningsmatchandet måste igång nu, direkt. Redan till helgen lär vi få se VSK spela mot någon annan klubb – förhoppningsvis sänds denna match på TV, vilket kommer bero på vilket lag vi möter. Sen kommer man hinna med ytterligare en träningsmatch innan det är dags för att dra igång serien.

Enligt det ursprungliga spelschemat ska VSK möta Halmstad BK fredagen den 12/6 kl 19.00 på Parken. Om det blir så är det en rejäl utmaning för VSK att tugga i sig direkt i premiären. HBK är favoriter till att vinna årets serie hos många experter.

Nu vet vi inte om det blir så att man bara hoppar in i spelschemat där man är och sen låter det rulla och vartefter fyller på med de matcher som inte blivit av. Ett alternativ är att man lottar om hela serien med nya matcher och nya datum som anpassas efter rådande situation, vi får avvakta och se hur man gör.

Hur som haver, nu är det hög tid att vakna ur corona-koman och sakta men säkert göra entré in i fotbollens underbara värld, som snart är igång igen. Vi här på Anno ska också börja skyffla in grönvita kolbitar i skrivarpannan och återvända från vår dödsvandring i den skuggvärld som nu blivit vår vardag. Bort från ett liv utan idrott och åter in i den trygga repetitiva förutsägbarhet som en fotbolls- eller bandyserie ger oss arma idrottskrakar.

Äntligen säger vi

Nu måste vi börja få upp lite feeling och återigen få vår vardag att handla om viktiga saker, såsom oroande skador i truppen, tränarna som tappat det helt och underpresterande spelare. Men också om fantastiska mål, skönspel, underbara segrar och den aldrig sinande längtan att avancera och vara en del av Världens Största Klubb.

Det känns som en annan tid när vi spelade försäsongens träningsmatcher, trots att det bara var några månader sen. Och för att komma in i lite fotbollskänsla för det som komma skall bjuder vi på en liten försäsongskavalkad om de matcher som VSK spelade innan moder jord bjöd på aldrig tidigare skådad fotbollsdödare av globalt snitt.

Vi börjar idag med de tre matcher VSK spelade innan det var dags för svenska cupen.

VSK Fotbolls försäsong pre-corona

AIK – VSK 1 – 1 (25/1)

Redan innan matchen, när startelvan presenterades, kliande sig VSK-supportrarna i huvudet och tänkte hur i helskotta nya tränaren Askebrand tänkt när han slängde in Kevin Custovic och Samuel Holm på det centrala mittfältet. Skulle de här två herrarna som aldrig spelat en A-lags match på det centrala mittfältet tidigare kunna hantera Sebastian Larsson och hans gelikar i AIK?

Farhågorna var stora innan match och de besannades direkt. Efter fyra minuter tog AIK ledningen på frispark, slagen av just Seb Larsson. En tung eftermiddag kommer det här att bli, tänkte nog många.

Men så blev det inte alls det. Vi fick se ett hårt arbetande VSK som jobbade sig in i matchen för att i andra halvlek ta över när AIK bytte in sina mindre namnkunniga spelare.

Det vi för första gången fick se under nya tränaren var VSK:s stenhårda presspel som inte gav AIK någon tid med bollen. Vi fick också se ett rakare och snabbare spel på kanterna där våra yttermittfältare jobbade ihop med yttrarna för att skapa lägen till inspel eller genombrott. Det gick undan och spelet i denna match gav en föraning om vad som skulle komma.

VSK utjämnade rättvist i slutet av matchen genom att Simon slog ett perfekt avvägt inlägg till en friställd Videhult som ohotad kunde nicka in kvitteringsbollen. Andra halvlek var en fröjd att skåda när VSK i perioder spelade ut ett AIK som fick kämpa hårt för att freda sig.

En försäsongspremiär mot allsvenskt motstånd som gav mersmak och som nog fick fansen att längta efter mer av det man just fått uppleva.

VSK – Dalkurd FF 2 – 1 (1/2)

Efter gångna helgens urladdning med ett ”nytt” VSK var det nog många som undrade om vi skulle få se en repris på matchen mot AIK. Skulle det vara samma hårda presspel, samma offside-taktik och samma anfallsmönster med kantspel för att dyrka upp motståndarförsvaren? Hade det vi fått se kommit för att stanna?

Svaret var jakande på alla frågorna. I den här matchen fick vi se ett VSK som inte visade samma extrema aggressivitet som helgen innan men som gjorde ett gott dagsverke där man effektivt stoppade Dalkurds försök till possessionspel genom att stressa deras centrala mittfältare hårt och med stor framgång.

Vi fick se fortsatt kantspel i anfallen där särskilt vänsterkanten med Skogh och Hinken firade stora framgångar och kom fram gång på gång. Det var på ett sådant kantanfall som Emil Skogh slog in bollen till Dogge som centralt mötte med pannan och nickade in ledningsmålet otagbart för Dalkurdkeepern.

Vi fick också se hur backlinjen likt AIK-matchen låg relativt högt för att ställa Dalkurdsanfallare offside när man försökte slå längre bollar.

Matchen fortsatte på samma sätt i andra halvlek och VSK kunde ta ledningen med 2-0 via Emil Skogh innan Dalkurd kvitterade i slutet av matchen.

Kontentan av matchen får nog sägas vara att VSK är tunga att möta, även när man inte spelar på toppen av sin förmåga. Det är en grönvit maskin som tuggar på och som ger motståndaren lite att jobba med och som är svår att värja sig emot. Linjerna hur VSK kommer att agera i år börjar nu kunna skönjas.

AFC Eskilstuna – VSK 1 – 3 (8/2)

När vi tittar tillbaka på den försäsong som var innan pandemin bröt ut är matchen mot AFC kanske den kvalitetsmässigt sämsta som VSK presterat. Trots det vann man denna mälardrabbning ytterst komfortabelt. Mycket berodde på att AFC var riktigt dåliga och inte uppträdde som en lag. Kanske inte så konstigt med en rad provspelare på plats och få kvar sen fjolårets säsong i Allsvenskan.

VSK tog ledningen redan efter 3 minuter och sen rullade det bara på. Skillnaden mellan lagen, trots att VSK inte spelade särskilt bra är att man trots det uppträder som ett kollektiv. Man gnetar på och alla har sina roller. Det gör att man till slut får sina lägen och målen trillar in.

I den här matchen fick vi så äntligen se det vi väntat på så här långt, att vår högra anfallskant kom med ordentligt i matchen. Nu fick vi se hur Filip och Filip började hitta varandra och producera målchanser på riktigt. Det kändes skönt, nu blev det tydligt att laget kan anfalla på båda kanterna med framgång.

Vi fick också se en detalj som vi skönjt i tidigare matcher men som blev mer uttalat i denna, att en av mittbackarna stöter högt upp i planen för att hjälpa de centrala mittfältarna att ta bort det centrala anfallsspelet för motståndarna. Vi VSK:are är ovana med den typen av spel men får nog vänja oss att det blir mer av den varan.

Matchen slutar som sagt 3-1 efter ett drömmål av Hinken som drar den i krysset och en episkt skickligt utförd språngnick av Dogge som innebär 3-0.

Det ser onekligen bra ut, även om spelet haltar till och från och energinivån inte var den bästa i den här matchen.

Nu är det snart dags för svenska cupen – om de matcherna kan du läsa vid ett annat tillfälle

Foto: Åke Hedvall

______________________________________________________________________________

Här kan du läsa våra matchrapporter från de tre försäsongsmatcherna vi tar upp här.

AIK
DFF
AFC