En episk snömatch – Sagan om bandypublikens återkomst

En isig vind som gick på tvärsen över Zinkensdamm och nederbörd som på eftermiddagen gått från regn till spikig snö Där har ni de yttre förutsättningarna inför semifinal nummer två, mellan Hammarby och VSK. Förutsättningar som borde ha satt käppar i hjulen för den tilltänkta bandyfesten men som istället gav det hela en episk prägel.

Det finns matcher man bär med sig länge. Som man kan dra sig till minnes decennier efteråt. Den här matchen kommer att bli en sådan. Dels beroende på vädret och den dramatiska upplösningen men allra mest tack vare VSK-följet som äntrade Zinken. Det var många, 400-500. Nya som gamla fans, unga som äldre och somliga man inte sett på år och dagar. Tillsammans skapades en mäktig ljudkuliss som blev ovärderlig för det VSK-lag som kämpade mot snö och vind.

Vid några tillfällen kände jag hur huden knottrades, att de där på tok för tunna vantarna inte alls spelade någon roll. Man värmdes i kylan.  Av de där ramsorna som låter så mäktigt när många strupar bär fram dem. Det var som på den gamla goda tiden helt enkelt.

Vad gäller själva matchen så påverkade givetvis vädret spelet. Det var  stundom svårt för lirare som Jansson, Landström och Fagerström. Bollen studsade ibland förläget, stannade upp och hindrade anfall. Vinden gjorde det svårspelat åt ena hållet varvid lagen fick dominera en halvlek var. 

Den första var klart VSK:s. 3-0 och glädjeyra i korvkön under pausen. Den andra blev den rakt motsatta. Hammarby bet sig in och tog över. VSK var tvungna att slå långt för att försöka skapa något. Allt som ofast lade Patrik Hedberg beslag på lyrorna vilket gav hemmalaget ny chans att bygga upp.

Så såg det ut och på resultattavlan växlade siffrorna oroväckande fort, 1-3, 2-3 och till slut, bitta 3-3.. Men som  vi sett vid åtskilliga tillfällen tidigare så reste sig VSK på nytt. Trots den mentala uppförsbacken som ”tappet” borde ha inneburit. Jag får faktiskt ”VM 1994” vibbar av det här laget. Man bara ger sig fan på att vinna!

I VM 1994 hade Sverige Tomas Brolin som den store härföraren. VSK har sin motsvarighet i Simon Jansson. Han dominerar ofta rent spelmässigt och är utöver det en stor ledarfigur. Igår klev han fram på övertid, tråcklade sig igenom hemmaförsvaret och överlistade Hedberg. 4-3 och kvällens största jubel utbröt när spelarna och fansen unisont firade.

Så oerhört starkt att komma igen. Att ha energi efter en halvlek i jobbig vind och med tunga baklängesmål i bagaget. Det kännetecknar bara riktigt stora lag.

Segern innebar 2-0 i serien och ger VSK ett gyllene läge att nå Uppsala. Spelarna ska dock inte ta något för givet utan får fortsätta ge sitt allra yttersta. På måndag går nästa rond av stapeln, hemma.  Då hoppas jag att vi fyller hallen och sjunger fram laget. Igår fick vi klara besked över vad en VSK-klack kan åstadkomma! Bara att fortsätta så. 

Efter matchens slut lämnade vi Zinken, frusna utvändigt men värmda invändigt. Av spelarnas vinnarvilja och fansens sång. Som på den gamla goda tiden. Man skulle kunna kalla det Sagan om bandypublikens återkomst.

Matchens hjärtan: 

💚💚💚 Simon Jansson

Som vanligt oerhört svårstoppad, trots vädret. Och som han klev fram när det behövdes som mest. Härföraren!

💚💚 Henrik Kjellsson

Är djärv i luftspelet och tvingas storspela i slutet. Dessutom nära att knipa Fagerströms straff. 

💚 Rasmus Sjöström

Ramme har vuxit i slutspelet. Mycket placeringssäker och ruskigt säker i luftspelet. Dessutom hänsynslöst offervillig vid hörnorna. En blivande storback!