Säsongen 2024: Grönvitt höll för favorittrycket – Wilma årets spelare

Det finns mycket att säga om VSK dams säsong 2024 och jag ska nu försöka sammanfatta och analysera säsongen. På tredje försöket lyckades tjejerna ta steget upp till ettan och är nu i tredje divisionen i Sverige. VSK dam har på sina fem säsonger slutat 1, 2, 2, 2 och 1, varav tre av fem säsonger har inneburit uppflyttning. Ett imponerande facit. Bilden visar kulturbärarna Mathilda Juhlin, Elin Antonsson, Thea Nilsson och Safiya Abdulkadir Abshir som spelat i VSK i alla fem säsonger (Julia Holmström och Julia Lindholm lämnade under säsongen men var också med från starten).

VSK en lagmaskin som malde ner sitt motstånd

Innan säsongen skrev jag att målet måste vara serieseger (läs mer här) och när konkurrenterna uttalade sig var Grönvitt favorit, tätt följt av Hertzöga BK (läs mer här).

Först och främst hade vi väldigt bra lag redan 2022 och 2023, vi blev tvåa båda säsongerna i division 2. Inför denna säsong kryddades truppen med det som saknats tidigare, spelare som är lite äldre och som har erfarenhet av spel i högre divisioner. Mixen av de nya tillskotten, stommen från tidigare säsonger och flera unga utvecklingsbara spelare innebar en ruskigt stark trupp.

När säsongen startade satt inte spelet fullt ut, dock vann Grönvitt i debuten borta mot Karlstad med 1-0, men hemmapremiären mot svårspelade Sturehov slutade 2-2. Därefter tog VSK tre raka vinster innan förlusten borta mot Hertzöga. Grönvitt städade sedan av Rynninge och Sala innan det var dags för tre matcher mot tre topplag på två veckor. Här kom Grönvitts vändning och spelet satt fullt ut.

Det börjar med bortamatchen mot Eda, ett Eda som vann båda matcherna mot VSK förra säsongen. I årets bortamatch i regn och åska körde Grönvitt över Eda och vann med 5-1. Några dagar senare åker tjejerna till Karlskoga och möter Rävåsen och vinner med 2-0. Därefter avslutas vårsäsongen med en stark hemmaseger mot Karlstad med 2-0. Tre raka segrar mot tre topplag, ett styrkebesked.  

På höstsäsongen malde VSK ner allt motstånd, på 11 matcher vinner tjejerna 10 och enda ”plumpen” var 1-1 hemma mot Lysvik. Den stora matchen var så klart hemmasegern med 2-1 mot Hertzöga i seriefinalen inför hela 2 034 åskådare, där Nathalie Brorson stänkte in båda målen. Högsta publiksiffran för seriefotboll i Sverige på både dam- och herrsidan den helgen och säkert den högsta publiksiffran i division 2 någonsin på damsidan.

VSK övertygade hela säsongen och även ibland när spelet inte stämde vann tjejerna ändå, det är styrka. Siffrorna säger det mesta, 19 vinster på 22 matcher, 91 mål framåt och bara 11 insläppta och en serieseger med 7 poäng. Hertzöga som kom tvåa var starka och även Karlstad hade ett bra lag. Sturehov imponerade under hösten men föll på en svag vår. De stora besvikelserna i år är förra årets topplag Rynninge som åker ur och Forsby som inte tog en enda poäng. Skytteligan vann Alma Lerjeryd från Sturehov i år igen, hela 27 mål gjorde Alma. Salas Lovisa Call blev tvåa på 21 mål och Julia Martinsson från Eda gjorde 18 mål. Bäst i VSK och fyra blev Wilma Hedenström på 17 mål.

Eda borta var höjdpunkten

Det är svårt att ranka höjdpunkterna. Hertzöga inför storpublik går inte att prata bort, det var fantastiskt och även Sala hemma när avancemanget blev klart är en stor stund för alla som brinner för VSK dam. Men Eda och Sturehov borta är speciella matcher, lag som VSK inte slagit tidigare.

När tjejerna skulle åka till Eda denna gång var de pressade, de hade förlusten mot Hertzöga i färskt minne. Vi som upplevde förra säsongens bortamatch mot Eda vet hur tufft det var då. Trots att det bara blev en förlust med 2-1, var vi aldrig riktigt nära och det var Eila Viitala som höll oss kvar i matchen. Nu åkte tjejerna till Eda och krossade dem med 5-1 och den offensiv vi fick se av Grönvitt i matchen var makalöst imponerande. Även borta mot Sturehov var en prövning och efter 2-2 i hemmapremiären visste vi att det skulle bli tufft. Oj vad tjejerna fick slita. Sargonia Solaka satte 2-1 på straff i slutet efter att Hanna Gunnarsson blivit kapad (två gånger under säsongen fixade Hanna straff efter att ha lurat upp backarna på läktaren). Därefter pressade Sturehov oss ordentligt men tjejernas vinnarmentalitet avgjorde till Grönvitts fördel.

Bredden och vinnarmentaliteten i truppen imponerar

Den största styrkan är bredden i laget. Vi har haft valmöjligheter på alla positioner och flera spelare har förmågan att spela på flera olika positioner. Ett tydligt exempel på bredden är Tyra Magnusson och Zelda Stadsdahl som båda med lätthet hade platsat i alla andra lag i serien men i Grönvitt fick de oftast starta på bänken. Alva Köpsén, Mathilda Juhlin samt åter från skada, Vilma Torseng har inte spelat mycket och är också starka spelare.

På målvaktssidan har det varit tryggt, Agnes Vilén var stark på våren (lämnade för studier i USA) och Amanda Aldén som kom in till hösten var tryggheten själv och avgjorde seriefinalen mot Hertzöga och dessutom hade vi Eila Viitala. På mittbackspositionen har vi under hela säsongen haft problem med skador. I början var Thea Nilsson skadad, därefter gick rutinerade Jennifer Holmström sönder men som tur var klev då Sally Messing fram och spelade otroligt starkt. Jennifers skada oroade och kunde ha varit en säsongsavgörande skada, men Thea och Sally axlade ansvaret med den äran.

Sedan har vi löpstyrkan i laget. När Nathalie Brorson, Wilma Hedenström och Elin Antonsson forsade fram på kanterna samtidigt som Moa Karlsson tryckte ner motståndarnas försvar kunde inget lag stå emot. Dessutom har vi två oerhört starka och offensiva ytterbackar i Tilda Hellén och Linn Niemelä. I fyra matcher under sommaren fick vi även ett tillskott från USA i anfallaren Liwa Nilsson, hon bidrog oerhört mycket i spelet och hon gjorde dessutom två mål.  Det var och är ett vinnande koncept att ha så många oerhört löpstarka och tuffa spelare.

Det som kännetecknar hela truppen är den oerhörda vinnarmentaliteten. Ingen viker ner sig och vårt kaptensråd personifierar den. Där har vi fyra starka ledare och vinnarskallar som har delat på kaptensansvaret, Thea Nilsson, Sargonia Solaka, Safiya Abdulkadir Abshir och Maria Fjellman.

Wilma är årets spelare, men fler ska hyllas

Det finns många spelare i truppen som i år aspirerar på titeln årets spelare, bland annat Wilma Hedenström, Sargonia Solaka, Nathalie Brorson, Moa Karlsson och Tilda Hellén.

Valet föll till slut på Wilma Hedenström. Hon har med sin snabbhet, löpstyrka bolltrygghet och avighet ständigt varit en mardröm för motståndarna. Hennes skott är av högsta klass och dessutom är hon en formidabel hörnläggare. Wilma har i år gjort 17 mål och har varit klinisk in sina avslut och dessutom fick hon flest Anno hjärtan, hela 19 stycken (trubbigt verktyg, alla har inte spelat lika mycket). Helhetsbilden gör att valet faller på Wilma Hedenström som årets grönvita spelare.

Det finns fler spelare vi måste lyfta fram. Här kommer en lista med några omnämnanden.
Årets bästa spelare: Wilma Hedenström – motivering ovan.
Årets viktigaste spelare (MVP): Sargonia Solaka – hennes betydelse att göra andra bättre går inte att snacka bort. Grönvitts motor och hjärta. VSK, skriv kontrakt med henne nu!
Årets största utveckling: Sally Messing – började säsongen på bänken men skadorna gjorde att Sally tog en mittbacksplats och den gjorde hon helt till sin. Trygg, bollsäker, spelskicklig och hård.
Årets mest underskattade spelare: Elsa Sund – vår mest defensiva mittfältare som inte alltid startar men när hon är med sliter hon i det tysta och är så viktig för lagets stabilitet.

Sist men inte minst vill jag lyfta tränaren Markus Lindberg och hans team, vilket jobb de har gjort. Många nya spelare kom in och ett nytt spelsystem skulle sätta sig och det märks att tjejerna står bakom sina tränare och deras idéer fullt ut. Framtiden ser ljust ut.

Önskemål – förläng kontrakt och mer publik

Först och främst, förläng kontrakten med nuvarande trupp. Vi har en trupp stark nog för ettan. Krydda med några nya spelare för att spetsa laget. Det finns även spelare i vårt F17-lag som kan ev. flyttas upp, som till exempel Freja Magnusson, Nora Nyby, Ines Widén och Nellie Pettersson.

Det tredje önskemålet riktas till alla VSK supportrar. Vi är en klubb med hängivna supportar som älskar klubbmärket och de grönvita färgerna. Tjejerna spelar för samma klubbmärke som herrarna och förtjänar vårt stöd. Tjejerna brinner verkligen för Grönvitt. Nu sluter vi upp nästa år och visar att Grönvitt är en stor supporterklubb både för herr som dam. Vi ses på Hitachi!

Foto (på laget när de jublar och Elsa Sund): Bo-Göran Lundqvist (@boggephotography).

//TP