Segraren skriver historien och kvällens historia har rubriken: Serieledare!

Med förväntansfulla steg äntrade jag Rocklundaområdet tjugo minuter före avspark. Tillsammans med sonen och en kompis.  Styrkt av VSK:s starka säsongsstart är det roligt att gå på fotboll numera. Det var också glädjande att se andra folk,  i vitt skilda åldrar, från alla möjliga håll, ta sig till arenan. Det råder tveklöst fotbollsfeber i stan.

På fjäderlätta steg lämnade jag samma område efter matchens slut med de kvarvarande fansens sköna segersång i ryggen. Just Segraren skriver historien som ni vet och kvällens segrare, VSK Fotboll, skriver en kort men naggande god historia. Serieledare lyder rubriken på den och känslan som framkallas är för jävla fin.

Vägen till den här lilla men härliga segerhistorien var aningens brokig. Det började i ärlighetens namn inget vidare. VSK slarvade i passningsspelet och hade svårt att få fast bollen längst fram i banan. Gästerna Öster, den förväntade seriefavoriten, visade upp spets och oroade hemmaförsvaret. Utan Anton Fagerström hade det förmodligen varit bortaledning.

0-0 kändes alltså som ett smickrande halvtidsresultat för hemmalaget. Det var något som inte riktigt klaffade. Orolig var jag dock inte, årets VSK är något helt annat än tidigare säsongers.

Den andra halvleken blev också mycket riktigt något helt annat. VSK fick passningsspelet att stämma och kunde få fast bollen offensivt. Simon Johansson blev den fältherre han ofta är, hans namne Gefvert ångade fram på sin kant och Jabir Abdihakim Ali visade äntligen upp sin potential. Grövnitt var stabila och starka medan Öster agerade frustrerat och spelade påtagligt fult.

Efter en timmes spel kunde också nämnde Jabir peta in 1-0 och därigenom framkalla en förlösande känsla på läktaren.  Något senare hittade Simon Johansson, Jaheem Burke, som av bara farten gjorde 2-0. Nu skulle det väl ändå kunna gå vägen?

VSK ägde också tillställningen en period och kändes ohotade. De frikostiga byten som präglade matchens sista 20 försatte dock laget i vissa svårigheter. Det kanske var nödvändigt i värmen men hemmalaget tappade onekligen visst initiativ. En reducering kom också när klockan närmade sig matchminut 90, Adam Bergmark Wiberg svarade för den.

2-1 och en dramatisk upplösning väntade. När Daniel Ask och Simon Johansson plockades av samtidigt som domaren visade upp 7 minuters stopptid kände också jag en väldig oro. Det blev fruktansvärt långa minuter och flera hörnor där man drog efter andan gång efter annan. I den sista skälvande sekunden träffade också gästerna virket men det stannade tack och lov där.

2-1 blev slutresultatet vilket innebär en hemmaseger som skriver en skön kvällshistoria vi får bära med oss några dagar. Serieledare som sagt, på riktigt den här gången då samtliga toppkonkurrenter spelat 8 matcher. Underbart och osannolikt nästan. Lite som en dröm faktiskt. När vi vaknar imorgon bitti vet vi emellertid att det är sant.