Semifinal via rungande 11-4!

VSK slog Sandviken med rungande 11-4 i eftermiddags. Det innebar att Grönvitt vann serien med 3-0 och är klara för semifinal. Visserligen var det jämnare än resultatet anger. Efter en bra start på första halvlek såg det faktiskt lite halvdant ut ett tag. Inför en publik på drygt 2000 personer avslutades halvleken rätt mediokert och 3-3 visade resultattavlan.

Vis av tidigare erfarenheter var jag inte nervös utan hade en stark känsla av att VSK skulle ta det här. Laget brukar bli starkare ju längre matcherna går och så skulle det bli även idag. Kraften och farten var tillbaks. variationen likaså. Landström tog tag i taktpinnen, giganten Spångberg öste på längs kanten. Många var involverade.

Daniel Johansson volleysköt in ett underbart Landströmlyft och VSK hade återtagit ledningen. Därefter var det hemmakommando även om Sandviken länge jagade på bra. Kjellsson nöp exempelvis en straff vid ställningen 6-4. Mål där och vi hade kunnat få ett annat scenario. Överlag handlade det dock om en halvlek där Grönvitt på nytt visade upp sitt kollektiva maskineri.

Den sista kvarten gav VSK:s kollektiva tyngd också skoningslös utdelning. Man gick från 6-4 till 11-4 och bjöd på flera klassmål.

Det är så underbart att se laget när de spelar ut sitt register. Det är Landström som kan bidra med lyft eller genomåkningar, Johansson med kraft, Jonsson med finurlighet och Vilén med fart. Om inte det räckte så är ytterhavlorna enormt farliga också, inte minst Spångberg, som gått från klarhet till klarhet i slutet av säsongen.

Motalaprodukten förtjänar mycket beröm faktiskt, har få om ens någon överman på sin position. Jobbar stenhårt över hela banan och blir därmed en ledare i det tysta. Offensivt är han ett sylvasst vapen och en självklar nyckelspelare med sin skridskostyrka och teknik. Dessa attribut har föranlett många VSK-mål i vinter.

VSK vann kvartsfinalserien i tre raka. Man gjorde det genom att i stora delar av första matchen och under merparten av andra halvlek idag spela mästerlig bandy. Det finns dock ytterligare en växel att lägga i hos de regerande mästarna. Ändå vann man enkelt med 3-0.

Det säger ganska mycket om hur otrolig bra årets VSK är men det indikerar också på att Sandviken inte är där bandysverige vill ha dem. Under alla mina år på läktarna är Gästirkelaget det lag som väckt mest rivalitet och den rivaliteten behövs.

Jag tror och hoppas att laget kommer tillbaka. Bandysporten behöver dem. Det är dock oroväckande att laget lockar så lite publik. Det kom bara drygt 1000 till kvartsfinalseriens enda match i Sandviken och över hela säsongen var det bara en handfull matcher ytterligare som hade mer än 1000 åskådare. Oroväckande!

Nåväl, 3-0 i matcher efter glimtar av bandypropaganda. I sina bästa stunder spelar årets upplaga av VSK Bandy den bästa bandy jag sett laget prestera under alla mina decennier på läktaren. Ändå väntar vi bara på att laget ska lägga i extraväxeln. Det är helt osannolikt egentligen!

Om en vecka drar semifinalspelet igång och jag har på känn att den sista överjordiska växeln sätts in då. Det lär innebära något alldeles extra! Hoppas det får en ännu större publik att bege sig sig till Cementbunkern. Det ligger liksom en hemmafinal i potten och den vill väl ingen missa? Vi ses!