Skön mental comeback via 6-2 mot AIK

VSK tog en skön och efterlängtad seger mot AIK kväll. 6-2 blev slutresultatet. Starkt att studsa tillbaka efter de mentala haverierna mot Bollnäs och Vänersborg. 

Resultatet var rättvist. VSK var bäst från start till mål. Trots detta var det ingen rakt igenom smärtfri upplevelse från läktarhåll.

Jag kände faktiskt en stor frustration i den första halvleken, trots stort spelövertag stod det bara 1-0, Storken hade missat två öppna lägen och 9 resultatlösa hörnor svepte förbi i en mindre lustig följd. Hur hanterar man detta, med tanke på det sannolikt aningen sargade självförtroendet?

Bra skulle det visa sig. Den andra halvleken innebar islossning. Målen följde varandra i en strid ström. 1-0 blev 2-0 och till slut stod de 5-0, innan Gnaget överhuvudtaget tilläts ta del av handlingen.  

Det räckte för att sätta igång nerverna igen: Fan, inte igen var den gemensamma känslan på läktaren. 5-2 förde nämligen alldeles för många tankar till ovan nämnda möten mot Bollnäs och Vänersborg.

Det blev som väl var inte mer än en obegaglig och kort påminnelse om dessa möten. Momentet efter bröt kapten Joneby fram på vänsterkanten, höll undan och orsakade ett frislag på vilket Tobias Holmberg slog in den definitiva spiken i kistan.

Sammanfattning

Oerhört skönt att vinna, oerhört skönt att kunna släppa föregående matchers tråkiga slut. En mental comeback från Grönvitt som heter duga. Jag förbiser att konkurrenterna också vann och fokuserar på VSK:s fina insats med ett försvar som höll stången och ett lag som pressade AIK högt.

Många förtjänar beröm. Stefan Edberg som styrde försvaret förtjänstfullt, den stabile tvåmålsskytten Måns Engström, Joel Engström med sin fart och energi, Daniel Johansson som gör skillnad och inte minst den formidable Jesper Hermansson. Dessutom glädjande att Robin Andersson fick näta efter en lite tyngre period. Viktigt för honom och laget. Storken har en växel till i sitt spel som han förhoppningsvis får in nu.

Till sist en intressant iakttagelse, VSK fick som bekant klara sig utan sin stjärna Martin Landström. Utan honom fick vi se ett rakare och rappare anfallsspel. Bolltrollaren är truppens största begåvning men har ibland en tendens att hålla i bollen för länge och därigenom komplicera offensiven. 

Receptet för en riktigt bra avslutning på säsongen blir att behålla dagens fart och kunna krydda det med Landströms genialitet. Det kan göra VSK, oavsett motstånd, till en obehaglig motståndare i det slutspel man bara ska nå.