Skönt med en pinne sett till förutsättningarna men spelet vållar viss oro

Örebro borta, en sedan länge emotsedd drabbning. Väderprognoserna talade om mycket regn. Snopet men någonstans hoppades jag på en minnesvärd drabbning där vi på läktaren och spelarna på planen tillsammans krigade hem tre poäng. Det är obeskrivligt skönt att att vinna i sådana förhållanden. Lite som bandysemin på Zinken häromåret, när Simon Jansson avgjorde i ymnig snöyra. Matchen skulle tyvärr inte nå sådana höjder.

Vi samlades strax före 13 framför Arosvallens nu närmast mytologiserade entré. Än så länge uppehåll och glada miner i den brokiga skaran. Avfärd, Ljudet av ölburkar som öppnandes, spridda ramsor och så ”Vi är VSK” som spelades i anskrämliga högtalare. Regnet kom så småningom, i Glanshammar närmare bestämt.

Väl framme föll det i rikliga mängder. Vi var redan blöta efter visitationen vid entrén. Himlen hade öppnat sig helt över Eyravallen lagom till den anrika arenans 100 års firande.

Blandade känslor på bortasektionen. Många, många människor och ett mäktigt tifo. I övrigt svårigheter med att få till någon struktur på sång och stämning. Någonstans nedanför oss i den regniga sikten äntrade spelarna planen och mina förhoppningar var goda.  Tre poäng bara skulle hem till Västerås.

För ett bollspelande lag som Kalle Karlssons VSK är säkerligen ett regnigt väder extra besvärligt men det är ingen förklaring till den första halvlekens spel. Grönvitt stod nämöigen inte att känna igen. Presspelet existerade överhuvudtaget inte och hemmalaget tilläts ta tag i taktpinnen. Flera chanser skapades medan gästernas enda försök var en och annan långboll på Jabir.

Örebros Kalle Holmberg gjorde 1-0 i den 19:e minuten. Det skulle visa sig bli halvlekens enda mål. För oss Grönvita var resultatet smickrande. Närkelaget hade nämligen kunnat få in flera bollar. I köerna till kioskerna så var stämningen om inte uppgiven så förvånad över hur svagt Grönvitt lirade. I mina ögon var det säsongens sämsta insats.

Väl uppe på läktaren igen såg det några ögonblick ut att ljusna men regnet återkom ganska omgående. Det VSK som klev ut till andra halvlek var betydligt bättre. Presspelet återkom och spelet var lite mer varierat. ÖSK var dock inte oävna utan kämpade och slet extra mycket med tanke på motståndet och arenans jubileum. Domaren hade lite kämpigt. Örebro ropade på straff vid något tillfälle och Diabate fick en tveksam frispark emot sig i en sekvens som annars kunnat lett till friläge  

Chanser uppstod men först i minut 72 kom kvitteringen genom Daniel Ask. Skön känsla och tryck på läktaren. Jag var där och då rätt säker på att vi även skulle få dit ett andra mål. Så blev inte fallet. Istället delade lagen på spelet under matchens resterande 20 minuter.

Den andra halvleken blev ett fall framåt men inte mer än okej.  VSK hade fortsatt svårt att skapa lägen jämfört med hur de sett ut tidigare under säsongen. Man släppte också till mer än vi vant oss vid försvarsmässigt.

På förhand hade ett kryss känts som en liten missräkning men som matchen gestaltade sig kändes det ganska skönt. Två raka förluster hade svidit. Nu fick laget med sig en poäng och kan sikta framåt med tillförsikt. Dessutom ska tilläggas att Örebro, baserat på matcherna mot VSK, är betydligt bättre än sin tabellplacering.

Skönt med en pinne sett till förutsättningarna men spelet vållar viss oro. Sedan Helsingborg har vi sett ett sämre VSK än innan. Ett lag som släppt till fler chanser och skapat färre medan tongivande spelare tappat i styrka. Ofrånkomligt över en lång säsong att sämre perioder kommer men nu vill det till att man hittar tillbaks till sin normala nivå.

Nu väntar gratismatchen mot Brage inför en förmodad storpublik innan ett landslagsuppehåll tar vid. Det är väldigt gynnsamt för VSK. Först en chans till att revanschera sig och sedan ett uppehåll där laget kan slipa på de detaljer som varit lite sämre. Jag tror fortfarande väldigt mycket på det här laget!

När vi kom tillbaks till Arosvallen regnade det rejält även här i stan. Det hade suttit fint med en seger men en poäng och, när omgången är färdigspelad, i värsta fall sju ner till allsvenskt kval. Inte så pjåkigt.  Det ger oss angenäma förutsättningar inför en höst som lär bli minnesvärd!