SM-final!

Ibland är det lite bökigt att hitta en passande rubrik till texterna. Jag ögnar mig igenom texten för att eventuellt hitta något som passar i den, söker också efter annat som kan tänkas slående. Det kan ibland vara frustrerande.

Ikväll är det dock inga som helst problem att hitta en passande rubrik. SM-final. Jag upprepar: SM-final! Enkelt, självklart och helt underbart är det att sätta den rubriken!

Det är den totalt 37:e finalen för detta Grönvita lag. 101 år har gått sedan den allra första och exakt 100 handlar det om för att hitta det absolut första guldet. Få klubbar, oavsett sport, kan motsvara ett sådant facit.

Om vi lämnar den stolta historien och fokuserar på nutiden så blev det en tuff och jämn serie mot Edsbyn. De där små marginalerna, ofta förekommandes inom idrotten, låg där och skvalpade en del. Man har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Som så ofta i sådana här sammanhang. Idrottens välsignelse och förbannelse skulle jag vilja säga.

Ser man tillbaka på de fem matcherna tycker jag emellertid att VSK var det bättre laget och förtjänar sin finalplats. Man var nära och ledde i de bägge bortamatcherna.

Framförallt tycker jag att det har handlat om en helt fantastisk laginsats där spelarna visat upp ett psyke hårdare än granit. Tunga förluster borta, en via sudden efter b la ett omdiskuterat spökmål och en annan där man hade 3-0 men ändå föll i slutändan.

Det anmärkningsvärda spökmålet hade kunnat lett till protester och negativ energi medan de tappade ledningarna fått laget att krokna. Men nej, de VSK som dagarna efter visat upp sig inför sin hemmapublik har stått starka och oberörda av de smått prekära omständigheterna.

Det har funnits tro på den egna kapaciteten och en insikt om att laget varit tvunget att hålla ihop för att greja finalplatsen. Det har funnits spår av detta i alla fem drabbningarna lagen emellan, i synnerhet under kvällens avslutande rond.

Jämn och jbbig att följa från sidan i perioder men sammantaget en fantastisk insats.

Som laginsats betraktad måste den här serien vara en slags mall för hur ett lag ska agera. Det gör mig mäkta stolt som VSK:are. En kväll som den här känner jag att ASEA-strömmen skulle kunna plockas ned och ersättas med den här Grönvita upplagan, omfamnandes varandra efter att just avancerat till final. En för alla, alla för en.

Det var laget som framförallt gjorde det möjligt men en enskild spelare förtjänar ett extra omnämnde. Joel Engström. Vi har länge anat hans potential men i den här serien blommade han ut för fullt. Slet hårt, åkte skridskor med fart och oändlig energi, svarade för några enorma tekniska finesser och gjorde en hel de mål. Det var helt enkelt den gode Joels verkliga genombrott.

Ikväll och imorgon njuter vi. Sedan fokuserar vi på finalen. Mot säsongens suverän Villa. En tuff men långtifrån omöjlig uppgift. Grönvitt pressade dem faktiskt till fem matcher under fjolårets semi och i en final kan allt hända. Särskilt med ett så starkt lag som VSK på ena planhalvan.

SM-final som sagt. En rubrik som var löjligt enkel att sätta ikväll. Den sitter som en smäck eller om vi ska säga som den finaste av bandykepsar.!