SM-guld till VSK!

Man är fylld av känslor just nu. Att VSK Bandy Dam skulle försvara sitt SM-guld kändes för en månad sedan som ganska troligt. 

Att det skulle bli i en sådan märklig kontext och att det skulle sluta så enormt dramatiskt kunde däremot ingen förutse ens i sina mest vilda fantasier.

Det var närmast surrealistiskt att sita i tv-soffan och höra Orphei Drängar sjunga medan tv-bilderna svepte fram över ett tomt Studenternas. Tomt men i brist på folk läktarsektioner draperade i Grönvita fanor och banderoller.  En mäktig syn faktiskt. 

Alldeles intill, i skogsdungen skymtades också ett gäng tappra VSK-supportrar som snart skulle ackompanjera matchen med tapper sång. En lika mäktig syn det.

Matchen i sig såg länge ut att vara Skutskärs. VSK kom inte upp till sin normala standard Malin Persson satte visserligen 1-0 tidigt men sedan tog Gästrikelaget över allt mer.  

Skutskär vände på matchen och hade kommandot, Sara Carlström tvingades till flera klassräddningar men fick kapitulera när Linnea Larsson satte 3-1.

Läget kändes hopplöst. Ett tvåmålsunderläge är, som vi VSK:are annars vet alltför väl, inget ointagligt resultat. Som den här matchen gestaltat sig trodde dock de flesta att det var spiken i kistan.

Idrotten är dock ett mycket märkligt väsen som via sin ovisshet buntar ihop alla thrillerförfattare och sänker de, som stenar. Stephen King och andra tjommar är, hur mycket de än vill hävda motsatsen, amatörer i jämförelse.

Om matchens första 86 minuter i ärlighetens namn blev väl mycket mellanmjölk så var matchens avslutning helt sanslös.  Från att passivt ha följt tillställningen i soffhörnet vankade jag av och an till  den gastkramande upplösningen. 2-3 och dramatik. Jubel och 3-3 några minuter senare. Eller nej, inget mål men väl straff och sedan jubel och 3-3.  Från vankande till hysteriskt hoppande.

Förlängning, skönt tänkte jag och var på väg till köket för att hämta en kopp kaffe. Då kom nästa blixt från den klarblå marshimlen. Charlotte Sellbekk forcerade in 4-3! Ofattbara sekunder innan domaren satte pipan till munnen och blåste av. Förtvivlade Skutskär slängde sig på isen medan VSK:arna jublade euforiskt: SM Guld!

Så här timmarna efteråt är det fortfarande svårt att förstå hur laget bar sig åt men desto skönare att konstatera:  SM-guld till VSK! Med tanke på den oroliga tid vi står inför och tack vare matchens osannolika upplösning är det ett av de absolut skönaste gulden jag upplevt som VSK:are. Det säger en del.

Även om det var väldigt små marginaler idag så förtjänar VSK Bandy guldet i allra högsta grad. Man har hela säsongen, lite i skymundan, hållit Västerås idrottsfana högst av alla.

En lagmaskin kryddad med några spetsar. Anförda av Olle Wiberg, en skicklig tränare och stor VSK-ambassadör.

Lite paradoxalt tror jag också att situationen med de tomma läktarna väckt intresset för laget hemma i Västerås. Det vittnar inte minst allt swishande den senaste veckan om. Sociala medier är ett kraftfullt verktyg i sådana här sammanhang, något VSK bör dra mer nytta av framöver.

Att en av lagets största profiler, Matilda Plan, väljer att lägga av med bandyn marinerar guldglädjen med visst vemod. Vi önskar henne dock all lycka när det numera enbart kommer att handla om fotboll för Plans del.

Till sist: Ni minns Kalle Rosenbergs citat va? Det om att VSK alltid kommer tillbaka. Det infriades med besked idag. In i helvete skönt!