En match för klubbmärket!

Det går att vinna sina supportrars gunst på ett flertal sätt. En del lag kanske gör det genom att vara bäst. Andra via att spela en iögonfallande fotboll med klacksparkar, fint passningsspel och tekniska finesser. 

VSK uppfyllde inget av dessa bägge kriterier ikväll. Grönvitt var definitivt inte bäst och spelade knappast underhållande i en den vanligt fotbollsmässiga meningen. Ändå vann man tveklöst sina supportrars gunst. Tack vare hjärta och hjärna.

Det Grönvita manskap som beträdde ett ödsligt Ullevi för att ta sig an topptippade Örgryte svarade nämligen för en optimal laginsats.  

Man höll ihop alla lagdelar. Försvaret briljerade, vann luftspelet och höll tätt efter marken. Misstagen, som duggat väl tätt tidigare, var närmast obefintliga ikväll. Offensiva pjäser som Tronét, Span och Safari underordnade sig laget och sågs mer än en gång långt ned på egen planhalva. Vi hade en tränarduo som i högsta grad gjort sitt förarbete. Man spelade precis så cyniskt och smart som det vill till mot ett tilltänkt topplag. 

Det var en match för klubbmärket skulle man kunna säga. Och om det (klubbmärket alltså) kunde tror jag att det skulle le stort och därutöver frambringa en tår i ögonvärn över den starka laginsatsen. För ikväll fick vi se ett VSK som förtjänar mycket beröm och väcker mycket stolthet.

Visst får vi tillskriva resultatet en del tur men framförallt handlade det om en obändig vilja och en stor förmåga att spela på sina resurser. Det är faktiskt smått surrealistiskt att det blev 2-0 och full pott till VSK!

Optimistiskt sinnade VSK:are hoppades på ett kryss. Enstaka vettvillingar drömde möjligen om mer än så men dessa placerade sig i en så verklighetsfrånvänd position att de hade refuserats som fantasyförfattare.

Faktum är att de flesta av oss var rörande överens om att det närmast ville till en överprestation för att överhuvudtaget plocka en pinne mot Örgryte. Nu blev det mer än så och det känns förbannat fint. Det innebär säkert en angenäm hemresa för spelarna och ger de tillresta fansen en minnesvärd festnatt i Göteborg!

Jag har sett Springsteen och Hellström välta fullsatta Ullevis åtskilliga gånger.  Ikväll såg jag VSK välta Örgryte på ett ganska ödsligt Ullevi.  En sjujävla kontrast egentligen. Emellertid, när VSK-spelarna efter matchen begav sig mot de tillresta fansen, vars sång hörts mycket påtagligt även i tv-sändningen, för att tacka, då kändes det bra härligt.  Ett annat universum gentemot en välfylld konsert, men en närmast lika skön känsla för ett Grönvitt hjärta.

Till sist: Om Karwans lobb i slutet av matchen gått i mål hade vi förmodligen haft att göra med tidernas VSK-mål!