Snart kommer vårsolen skina över vattentornet igen

Ännu en säsong står för dörren. Snart kommer vårsolen skina över Vattentornet igen och förgylla den där välbekanta bakgrunden till Iver. Då samlas vi igen. Alla vi ständigt grubblande supportrar, med drömmar om topplaceringar och fasor över nya bottenstrider.

Det kommer vara kvällar då våren vaggar in oss i falsk trygghet. Man kommer hem i den sena kvällen med sprucken röst och en kropp som darrar av köld. Det kommer vara heta sommardagar med gles omgivning. Det kommer vara Örebro hemma med årets största publik då vi förhoppningsvis kan jubla åt ett segermål och få den där underbara känslan som nästan bara ett supporterskap kan ge.

Det kommer vara tåg och bussar. Med Grimsta, Domnarvsvallen eller Stadsparksvallen som slutdestination. Vi kommer slå upp portarna till gudsförgätna pubar med bärsen och köttbiten för runt 100 kronor. Ställen med billig irländsk inredning och några stammisar som enda sällskap.

Vi kommer kliva upp läktaren med en skön känsla minuterna före avspark, vanka av och an på betongen, jubla över mål, förbanna missade chanser, vråla åt uteblivna röda kort för motståndarnas vandaler till mittbackar. Sista kvarten i ledning, lång som era år. Sista kvarten i underläge kort som sekunder.

Du kan titta runt i halvtid och mötas av det välbekanta pärlbandet av mobiltelefoner som ger dina gelikar all tänkbar info om matchen och omvärlden. Det påminner om vilken tid vi lever i, men sångerna som snart tar vid är samma nu som 1979.

Det kommer vara nätter av sömnlöshet där den ena tanken efter den andra över kvällens förlust gnager. Andra nätter somnar man i någon slags rus med minnesbilder av den ojämförligt sköna segern och Simon Johanssons avgörande skott i krysset.

Den säsong som nu bara är veckor borta har kommer vara lång. Den vårsol som snart skiner över vattentornet kommer ersättas av högsommarens tryckande värme innan vi i slutet av säsonger blickar mot ett vattentorn höljt i dimma med en nederbörd som har klara spår av snö. Förhoppningsvis kan vi då se tillbaks på en bra säsong.

Vi vet ingenting idag om vad som väntar. Jag ser dock fram emot att kliva upp läktaren igen, med sjalen stolt knuten och ölen i näven. Den inbjudande gröna planen kommer ligga framför oss medan solens inbjudande strålar lär skina över Vattentornet bakom våra ryggar.

Att solen skiner är ingen nyhet men den här våren är den första på flera år då vi kan dela supprterskapet fullt ut igen. Det kommer få de där strålarna att kännas extra sköna och varma.