Ikväll följde VSK Bandy upp den högkaratiga insatsen mot Villa genom att betvinga Sirius. Matchen fick en väldigt tråkig start då Max Mårtensson skadades och tvingades lämna arenan på bår. Den även innan skadedrabbade Mårtensson fick troligen ett fotledsbrott. Mycket tråkigt för den gode Max, som vi önskar all lycka med rehabiliteringen och jobbigt för VSK som tvingades omformera.
Först tog det tio minuter i samband med skadan sedan tog det ytterligare tid innan VSK mentalt var med i matchen. Det gjorde att man försatte sig i ett halvknackigt läge med ett sent 0-1 mål alldeles i slutet.. Känslan var dock relativt positiv, VSK blev bättre och bättre ju längre halvleken led så målet speglade inte riktigt matchbilden även om Kjellsson knipit en straff avs sin forna lagkamrat Ted Begström tidigare.
VSK gick också i bräschen från avslag i andra halvlek. Daniel Johansson kvitterade på straff och Robin Andersson följde upp med 2-1 direkt efter. Just Andersson förtjänar kredd då jag betraktar honom som underskattad. Han är en säregen bandyspelare och ytterst viktig som rollspelare för Grönvitt. Han tar stryk i straffområdet, är en ständig referenspunkt som tar emot och fördelar vidare samt är en påtaglig måltjuv. VSK är ett klart sämre lag utan den gänglige Storken.
Nåväl, målen följdes av en lång mållös period där VSK ändå dominerade. Jag tycker spelet sitter på ett helt annat sätt än innan. Kvällens insats var ingen champagneföreställning men Grönvitt är betydligt mer stabila bakåt och varierar sig mer framåt. Det är inte fullt lika många soloåkningar som innan.
Slutresultatet blev 4-3 efter att Sirius fått in en reducering i matchens sista skälvande sekunder. Det stod emellertid 4-1 med fem minuter kvar så segern var stabilare än vad slutresultatet antyder. Jag tycker det var ett styrkebesked. Två dagar efter Villa och två dagar före nästa tunga möte mot AIK går VSK in och gör sitt jobb stabilt och säkert. Till råga på allt med Mårtenssons skada och tidsförskjutningen i samband med den som en besvärande omständighet.
Med självförtroende, utan skador och därigenom sammanfogade som grupp kommer den här upplagan av Grönvitt vara ytterst farlig. Nu ser vi först och främst till att avsluta 2021 med en riktigt bra insats mot AIK på torsdag innan 2022 väntar. Min känsla är att det kommer att bli ytterst trevligt första del av det året för oss VSK:are.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Dags att få igång maskinen igen
10-3 mot Sirius efter verklig bandyshow av Landström
Stabil seger två dagar före seriefinalen