Superettan: Annos gröna hjärtan – omgång 14

Vilken klang- och jubelföreställning VSK bjöd på i vårsäsongens sista match borta mot Dalkurd. Folk utifrån som inte känner till VSK:s effektiva omställningsspel muttrar riggad match och att någon har tjänat grova pengar på det hela. Men vi andra vet ju, alla lag som ställer sin backlinje så högt som Dalkurd gjorde blir straffade, så har det vart i samtliga fall där det har skett i år.

Nåväl, det var lätt att plocka ut matchens bästa grönvita spelare, alla på redaktionen nickade när namnen nämndes, firma FHF

Så här är de:

💚💚💚 Filip Tronêt
💚💚 Brian Span
💚 Filip Ottosson

Filip Tronêt

Det kan knappast komma som en chock för någon att Filip får våra tre hjärtan i den här matchen. Vi fick se Filip i gammalt gott slag när han gör det han gör bäst, anfaller på högerkanten i full fart. Det har inte varit särskilt många matcher där vi fått se Filip få till det här spelet i årets serie, men det är inte så mycket beroende på honom själv utan vad övriga laget förmått leverera för typ av bollar. Alla vet att Filip trivs bäst med snabbt spel där han får jaga ifatt långt slagna bollar bakom motståndarnas backlinje. På så sätt var det här Filips drömmatch.

Men man ska lyckas med sina aktioner också och det gjorde verkligen Filip i den här matchen. Han satte tonen för det hela när han nickade fram lagkapten Berisha i 4:e minuten till 0-1, snyggt och skickligt gjort. Filips båda mål var typiska ”Filipmål” med långa bollar, maxlöpningar och kliniska avslut. Det var precis så snyggt och spektakulärt som gör att man bara måste älska Filip efter en sån här match. Tack för showen – tre hjärtan in på Filipkontot.

Brian Span

Hinken gjorde i den här drabbningen sin klart bästa match i VSK. Man kan alltid ha synpunkter att en toppforward inte ska gå av planen mållös i en segermatch som slutar 6-1. Vi håller med om det. Brian borde satt superläget han fick i fjärde minuten. Han måste kunna lyfta bollen över målvakten i ett sånt läge och inte bara försöka skjuta förbi. Som tur för Hinken blev det hörna som det blev mål på. Detta sagt, Brian låg bakom de flesta av VSK:s mål i denna match. Förutom att fixa hörnan fixade han straffen och han gjorde två helt avgörande aktioner i assistrollen som gjorde att det blev mål. Fyra av lagets mål är direkt kopplade till Hinkens aktioner på planen i detta match. Det är ett hyggligt facit för att spela på en för honom relativt ovan position.

VSK fick med Hinken på topp en spelare som klarade av att hålla i bollen och klokt fördela den. Det märktes tydligt hur väl skolad Brian är i fotbollens ädla konst. Alltid vårda bollen, göra något vettigt med den och se till att aldrig slarva i sitt spel. I den här matchen fick han verkligen det att stämma till 100%. Ännu har vi inte nämnt hans främsta egenskap i den här matchen, den enorma energi han visade upp i sitt spel. Hinken sprang som besatt hela matchen och visade vägen för övriga laget. Han var ständigt spelbar och ta gärna ett titt på den löpning han tar till 1-3 målet. Han är långt ifrån situationen men tar en jättelöpning för att hinna ifatt och se till att det blir straff. Utan hans energi hade det inte blivit något av det. Två hjärtan till Hinken som gör en fantastisk match.

Filip Ottosson

Det var många som slogs om vårt sista hjärta men det är omöjligt att inte ge det till Filip efter den match han gör och på det sätt som han tar sig an sin helmatchdebut i Superettan. Vi har ju krävt att Filip ska få spela just för att vi haft på känn att det är det här vi får se om man låter honom spela. Med Filip på plan blir VSK:s mittfältsspel rakare och betydligt snabbare. Han är en sann ”regista” som ständigt har blicken uppe för att kunna avgöra vart nästa passning ska slås, innan han ens själv fått bollen. Med sin blick och bästa bolltouch på plan löste han de anfallsknutar som funnits hos VSK i många av vårens matcher. Det var varierat, snabbt, rakt och väldigt lite slarv från Filips sida, precis som man kan förvänta sig av en fältherre på planen.

Det har nämnts från klubbens sida att anledningen att Filip inte fått spela mer är att han måste bli bättre defensivt. Vi håller inte med om de resonemanget. Visst, en spelare måste klara av de grundläggande momenten i fotbollen och göra sin del i dem. Men alla förstår att Filip aldrig kommer att bli en mittfältsgris, oavsett hur mycket han tränar på det. Fotboll är inte 10-kamp där man ska var halvbra på massa saker för att vinna tävlingen. Fotboll handlar om att spelare främst ska utföra prestationer inom det område där de är allra bäst. Visst måste en regista springa hemåt och täcka bort ytor i defensiven, men att kräva att Filip ska bli en duellspelare i försvarsarbetet är så klart helt feltänkt. Nä, en sån som Filip med egenskaper som ingen annan har i truppen ska förstås fokusera på att göra det han gör bra. Det defensiva arbete får andra lösa. Filips roll är att stå där på mitten och ta emot bollen och veta innan han får den vad nästa steg är och sätta fart på vårt anfallsspel, som Pirlo har gjort i alla år. Nu hoppas vi få se mer av Filip och vi är ledsna att vi bara har ett hjärta att ge honom efter hans toppfina prestation i den här matchen. Grattis Filip till ditt första gröna hjärta, det lär bli fler.