Superettan: Annos gröna hjärtan – omgång 15

Då var det dags för utdelning av våra hjärtan efter matchen mot J-Södra. Det var så klart jättesvårt att plocka ut bara tre spelare som är förtjänta att lyftas fram, efter en solid insats av hela laget. Men efter diverse diskussioner i redaktionen kom vi till slut fram till det odramatiska beslutet att plocka ut samma spelare som senaste matchen och faktiskt ge dem samma antal hjärtan som då. Vi gör tydligen jobbet enkelt för oss.

Här är så mottagarna av Annos gröna hjärtan i matchen mot J-Södra.

💚💚💚 Filip Tronêt
💚💚 Brian Span
💚 Filip Ottosson

Filip Tronêt

Föga förvånande får Filip våra tre hjärtan efter den här matchen. Han var bäst på plan och J-Södra som ändå ståtar med en av seriens skyttekungar i truppen hade kunnat sålt varenda bibel i Jönköping för att få in Filip i sitt lag. Ja, Filip är så överlägsen när han får till såna här matcher.

Med risk för upprepning och att bli tjatig konstaterar vi att den typ av mål som Filip gör till 1-1 inte ska gå att göra, statistiskt sett, vi återkommer med Xg på den chansen. Men målet är frukten av Filips styrkor som han utnyttjade maximalt den här matchen. Låt oss då nämna några av de styrkor som gör Filip till bäst på plan.

1. Filips förmåga att få med sig bollen i trånga lägen, dvs bra första touch och fin teknik
2. Snabbhet som gör att alla backar i serien har fullt sjå att hänga med. Men när de tar sina maxlöpningar kan de inte agera mot Filip då de som sagt har fullt upp med att hänga med.
3. Att avsluta instinktivt. Alldeles för många av våra offensiva spelare ska tänka när de ska avslutas. Bollen ska placeras i krysset osv. Det blir nästan aldrig mål av den enkla anledningen att när man har tänkt ut vad man ska göra, är läget borta. Sån är inte Filip, här smäller det med en gång och det är styrkan. Ingen vet när och vad som sker, inte ens han själv, men det kommer att komma ett skott när man minst antar det.

Vi fick se alla styrkorna applicerade vid 1-1 målet. Filip kan inte springa ifrån sin bevakning. Han klarar inte av att dribbla sig förbi heller, pga för lite utrymme. Men som sagt, man kan alltid peta bollen till höger och dra till ett skott in i första krysset från nära noll vinkel. I det läget är det rationellt. Oftast blir det så klart inte mål. Men om man får bollen på mål lär den ta på målvakten och det kan mycket väl bli en retur som en medspelare kan stöta in. Det är förmodligen det bästa en anfallare kan göra av ett sådant läge. Visst, man kan söka hörna, men hörnor ger bara mål var tjugonde gång, klart överskattat som målchans. Bättre då att försöka få till en målvaktsretur. Ibland är man lyckosam som nu och man får till en drömträff som letar sig in, men det är ju lite typiskt Filip å andra sidan att göra sådant. Nåväl, ni fattar poängen, Filip kammar hem tre friska hjärtan till kontot.

Brian Span

Hinken gör på nytt en solid match där han verkligen får visa världen sina främsta egenskaper som spelare. J-Södra är ett mycket bättre lag än Dalkurd eller Djurgårdens U21-lag, som Brian mött i sin nya position. Men trots detta visade Brian att han kan göra det han är bra på och ingen kan stoppa honom.

Vi har sagt det förr, men med Hinkens löpstyrka ser han till att vara ett ständigt passningsalternativ. Det spelare ingen roll om det är kortpassningsspel på högerkanten eller en djupledslöpning på vänstersidan. Förutom löpstyrkan är Hinkens främsta egenskap att han är snabb i sina aktioner, inget bolldrällande eller tänkande som stoppar upp anfallen.

Hör och häpna, det är det som ger VSK målchanserna!

Hinken var den som slog fram bollen till Filip och 1-1 målet. Det var Brian som på egen hand såg till att skapa det näst farligaste läget vi hade i den här matchen, när han slår in bollen från högersidan och Dennis har öppet mål, men hinner inte riktigt dit. Avgörande för allt detta är att Hinken är snabb i sina aktioner och att motståndaren därför inte är på plats för att försvara sig. Det är det som ger lägena, inget annat. Att stångas mot ett samlat försvar som VSK gjort hela våren, pga långsamma uppspel, är inget för Hinken. I den här matchen visar Brian vilken poängspelare han är, två hjärtan kommer sålunda flygandes.

Filip Ottosson

Pirlo får vårt sista hjärta för en fin och kompetent insats mot ett av seriens absolut bästa och mest välorganiserade lag. J-Södra vinner sina matcher på mittfältet, med de fem gubbar man har där som ser till att ta tag i spelet. Uppgift för Filip och company är alltså att få stopp på detta.

För Filips del krävdes två saker. Med VSK:s uppställning där Jonas spelar släpande forward i en 10:a position, ankommer det centrala defensiva arbetet på Moggia och Filip. Vi passar på att ge en liten eloge till tränaren som litade på att Filip skulle klara av den mer defensiva rollen på mittfältet, offensivt vet vi att han fixar det. Så Pirlo har en mycket mer defensiv roll än vad han brukar ha, men kravet på att styra spelet offensivt kvarstår så klart. Tuff uppgift för en spelare som blott gör sin andra start i Superettan och mot ett av de bättre lagen.

Men så klart fixade Pirlo allt detta. Han var kanske inte så framträdande i spelet i sin mer undanskymda roll strax framför backlinjen. Men han såg till att göra det han skulle. Jagade boll, screenade och skötte det defensiva arbetet på ett bra sätt. Så fort VSK erövrade bollen gjorde han sig passningsbar och fick ta tag i näsa uppgift, att starta och styra VSK:s anfallsuppbyggnad.

Vi kan konstatera att VSK:s mittfält gjorde det som få lyckats med mot J-Södra, att vinna den kampen och få till sitt anfallsspel. Alla mittfältare jobbade stenhårt för att lyckas med detta och med Pirlo på plan fick VSK den centrala gestalt som håller ihop och styr spelet ffa i anfallsläget. Bra jobbat Filip, du går från klarhet till klarhet och med nytt smeknamn och allt, ligger världen nu för dina fötter.