Superettan: J-Södra i väntad ekonomisk kris

Igår onsdag släppte P4 Jönköping nyheten att J-Södra just nu har drygt 1 miljon kronor i skuld hos kronofogden. Det är skatteskulder som härrör från två obetalda löneskatteinbetalningar nu under hösten.

Det är förstås inte bra att ha skatteskulder, det indikerar rejäl likviditetskris i föreningen. Eftersom skatteskulder relativt snabbt får skattemyndigheten, och kronofogden att agera är det verkligen en sista åtgärd man tar till som förening när man struntar att betala in skatt. Att klubben nu dessutom har två skatteskulder och mycket väl kan vara på väg mot en tredje då lönen snart ska gå ut igen, är förstås inte bra, det tycks vara ett antal miljoner som fattas i intäkter i år för klubben.

Tyvärr verkar inte någon av de journalister som pratat med klubben under onsdagen tänkt på att fråga om spelarna och övriga anställda fått ut hela sina löner under de senaste månaderna.

Just nu vet vi att klubben inte kan betala löneskatten, men har man kunnat betala ut lönerna? Varje månad ska klubben ut med ca 1 miljon i löneutbetalningar.

Med andra ord vet vi inte exakt hur mycket pengar som fattas i år för att få ihop ekonomin i klubben.

Det vi vet är att styrelsen och medlemmarna på årsmötet godkände en minusbudget på 2.2 miljoner. Det var okej då föreningens egna kapital vid årsskiftet uppgick till 3.7 miljoner. Till JP konstaterade ordförande Mats Tidstrand att man skulle ha över en miljon kvar i eget kapital vid årets utgång, vilket är den säkerhetsnivå klubben vill ha.

Från årsmötet i mars och halvåret som följde har det tydligen gått rejält snett ekonomiskt sett. Det finns ett antal parametrar här, som vi ska försöka bena ut.

1. Det största skälet till klubbens nuvarande ekonomiska kräftgång är att man inte sålt Alexander Jallow i sommarfönstret. Det var planen och styrelsen har uppenbart budgeterat med ett antal miljoner på intäktssidan i budgeten för den försäljning, som nu inte blev av
2. Klubben tycks ha en undermålig ekonomiuppföljning som leder till svag för att inte säga en usel kostnadskontroll. Som exempel kan anföras att klubben säsongen 2018 budgeterade för 28.7 miljoner, de verkliga utfallet landade på 35.4, dvs en 23% ökning av kostnaderna mot budget. En del av dessa pengar är extraordinära betalningar till agenter som inte gått att budgetera för. I år är siffrorna inte klara men vi vet redan nu att årets problem också handlar om kostnader. Det förstår vi när klubben redan under sommaren hamnade i ekonomiska problem, långt innan man egentligen behövde pengarna som försäljningen av Jallow skulle inbringa. Man hade då också ätit sig igenom det reservkapital på 1.5 miljoner som fanns kvar av det egna kapitalet, som inte var budgeterat att användas i år.
3. Man tycks inte kunnat minska kostnaderna som tänkt. På årsmötet i mars i år sa ordförande Tidstrand att årets spelartrupp var billigare och att man dragit ned lite överallt på kostnader. Kanske är det så att truppen är billigare i år men de totala lönekostnaderna verkar bara vara marginellt mindre. Det går att förstå av storleken på klubbens skatteinbetalningar. Om klubben betalar in drygt 500 000 i löneskatt varje månad indikerar det en total årlig personalkostnad på 18.5-20 miljoner. 2018 hade klubben 19.4 miljoner i lönekostnader. Ingen större om ens någon besparing där.

Nu kommer klubben få in pengar från SEF i veckan så skulden hos kronofogden kan regleras. Beloppet som kommer in bör vara ca 1.5 miljoner då det rör sig om avräkningspengar som är beroende på hur man placerade sig i Superettan i år.

Så klubben fixar skulden, frågan är nu hur man löser decemberlönen till de anställda med vidhängande skatteinbetalning? Det vet vi inte och det är ju märkligt att journalisterna som pratat med klubben om det här inte klarar av att ställa de mest elementära frågorna till klubbens företrädare.

Gissningsvis får man låna ihop till lönesumman av klubbens välgörare och låta skattemyndigheten vänta med inbetalningen till januari då läget ljusnar, när sponsorintäkterna börjar anlända till kassaskrinet.

Säsongen 2020

Alla J-Södra supportrar som hoppas på att klubben 2020 ska ta steget upp i Allsvenskan, eller i vart fall hota om topp-två-platserna får nog fundera ett tag till om det verkligen är en realistisk målsättning för föreningen?

Det finns flera saker som talar emot att det ska kunna bli så och egentligen inte något som talar för att det kan bli så. Vi försöker reda ut det hela lite.

Som alla har kunnat se har klubben snabbt som ögat skeppat iväg alla dyra och rutinerade spelare som inte satt på kontrakt. Bara någon enstaka har fått vara kvar. Klubben står inför en generationsväxling som nu tvingas gå snabbare än kanske tänkt, pga ekonomin. Klubbchef Lagrell talar om att lönekostnaderna för hela föreningen ska minska med 20% 2020. Det innebär att nästa års lönekostnader hamnar runt 15 miljoner.

Detta är samtidigt som övriga föreningar i Superettan får möjlighet att öka sina lönekostnader med 15-20% beroende på ökningen av centrala pengar.

J-Södra har i år en av seriens absolut högsta lönekostnader om inte den högsta, det får vi se i sommar när redovisningarna är klara. Men vi vet att 2018 var det i vart fall bara Helsingborg som hade högre lönekostnader, än J-Södra.

Nästa år är det dock många lag som kommer att ha lönekostnader på 15 miljoner. Dit kan vi helt säkert räkna HBK, ÖIS, GAIS, Sundsvall, Brage/ÖFK, VSK, Öster och sannolikt också Trelleborg. Totalt sett halva serien. Det gör att om J-Södra ska vinna serien så beror det inte på att man har en avgjort bättre trupp med dyrare och bättre spelare, utan att man får ihop det på annat sätt, som tex Varberg fick i år.

Med ovanstående resonemang kan tyvärr inte supportrarna förvänta sig några fantastiska etablerade nyförvärv till klubben, inte så länge rådande ekonomiska omständigheter föreligger.

Vi förstår att krisen är rejäl i klubben när man ska spara 4 miljoner i kostnader mot i år. Detta när intäkterna automatiskt ökar med minst 2.4 miljoner för alla som spelar i Superettan 2020. Vi gissar att J-Södras nya pengar från SEF går till att betala alla de leverantörsfakturor man inte betalat i höst samt de lån man tagit för att fixa driften sen oktober och framåt. Faktum är att man redan i år använt en hel del pengar avsedda för nästa år. Dit räknas försäljning av säsongskort och sponsring för nästa år som betalats in redan i år.

Jämfört med andra klubbar som har sin ekonomi i balans kommer J-Södra 2020 i absoluta termer tappa 6.5 miljoner i ekonomisk konkurrenskraft jämfört med vad man haft i år mot samma klubbar. Det säger sig självt att det måste ha konsekvenser på en rad olika plan, där det sportsliga är ett område.

Det som kan rädda situationen och göra det som händer nu delvis ogjort är att man lyckas sälja Alexander Jallow till utlandet för en hög summa pengar. Det är förstås det föreningen hoppas på men det verkar allt mindre troligt att det blir så. Hittills verkar det mest vara enstaka Allsvenska klubbar som är intresserade. De kommer aldrig betala de 5-6 miljoner som klubben tänkt sig, särskilt inte nu när man vet att J-Södra är i ekonomisk kris och behöver varenda krona.

Det bästa man kan hoppas på av en Jallow-försäljning idag är att klubben får in en slant som kan betala någon skuld och se till att återskapa en del av det försvunna egna kapitalet. Klubbens sparkrav kommer att finnas kvar och 2020 kommer på alla sätt vara ett stålbad för föreningen, även när Jallow har sålts och de pengarna rinner in i verksamheten.

Vi hoppas för klubbens bästa att företrädarna nu en gång för alla har lärt sig att inte budgetera med spelarförsäljningar som man bara tror och hoppas ska inträffa. Riskerna med detta har vi fått rakt i ansiktet med ÖFK:s kris och nu också J-Södras.

En uppmaning till föreningens medlemmar. Nästa år på årsmötet måste ni kolla upp hur styrelsen kalkylerar intäkterna, så att de inte bygger på nya fantasier. Trots allt är det ni som ska godkänna budgeten.