Under hösten har det varit en mängd olika diskussioner om hur de nya, klart större, centrala medlen från SEF ska fördelas i svensk elitfotboll.
För Allsvenskan har klubbarna ganska snabbt beslutat sig för att köra på med sitt gamla system som innebär att man har en progressiv ökning av medlen beroende på placering. Dock använder man sig av ett glidande medelvärde av de 5 senaste årens placeringar, för att minska effekterna av allt för tvära kast i intäkter från ett år till ett annat – beroende på hur lagen placerar sig.
Den modellen funkar bra i Allsvenskan men kan inte användas i Superettan då allt för många lag hela tiden flyttas upp och ned till andra serier och ett glidande placeringsmedelvärde blir omöjligt att använda.
Grundprincipen för SE är att fördelningen måste hela tiden baseras på innevarande års placering.
Modellen har tidigare varit att efterapa Allsvenskan med sin progressiva ökning av intäkter beroende på placering. Den modellen har visat sig vara bra för lagen som går upp till AS, då man får relativt mycket pengar för topplaceringar i Superettan och glappet till AS blir inte så stort. På samma sätt gynnar det lagen som åker ur AS då minskningen av centralt marknadsstöd inte har blivit allt för dramatisk.
På många sätt kan man säga att Superettans fördelningsnyckel har anpassats för att hjälpa Allsvenskan att fungera så bra som möjligt med de lag som flyttas upp och åker ur.
Fördelningsnyckeln har dock varit svår att hantera för lagen som spelar i Superettan då det varit omöjligt att i förväg veta hur mycket pengar du kommer att få, inte ens på ett ungefär.
Kontentan av fördelningsnyckeln i Superettan har varit att den inneburit ekonomiska chanstagningar där klubbar tex värvat spelare på intäkter som man inte säkert vet att man kommer att få. Sen har man hamnat i ekonomisk kris när de sportsliga målen inte nåtts och där man i praktiken har kunnat tappa flera miljoner i intäkter.
Under hösten har framförallt GIF Sundsvall offentligt gått ut och förespråkat en modell i Superettan där alla lagen får exakt lika mycket av de centrala medlen. Då vet alla lagen i förväg, oavsett var man slutligen placerar sig i tabellen hur mycket pengar man kommer att få. Det gör så klart budgetarbetet mycket lättare och att klubbarnas ekonomiansvariga behöver fortsättningsvis inte äta betablockerare säsongerna igenom.
Andra klubbar, ffa de som aspirerar på topplaceringar tycker så klart att en sådan modell är rätt beige, då det innebär att de går miste om miljoner vid en topplacering. Till slut måste dock ett beslut fram och på SEF-mötet som gick av stapeln i veckan beslutade Superettaklubbarna om en ny fördelning som gäller från 2020.
Fördelningsnyckeln har publicerats av SEF – vi kan nu ge er beloppen som klubbarna faktiskt får 2020.
Vi kan se att klubbarna i mångt och mycket har gått på GIF Sundsvalls linje där man velat jämna ut skillnaderna i ersättningsnivåer. Det har dock inte blivit helt som GIF ville, dvs att alla ska få lika mycket. En viss spridning kvarstår beroende på placering, men som ni kan se är den avsevärt mindre än spridningen som blev till av den gamla fördelningsnyckeln.
Vinnarna om man kan prata om sådana i det här sammanhanget är mittenlagen från placering 12 till 7 som får klart mer pengar via den här fördelningen jämfört med tidigare.
De stora förlorarna är topp 3-lagen, särskilt de två första som får avsevärt mindre pengar.
Skillnaden mellan placering 1 och 16 är bara 2.4 miljoner kronor. Det gör i praktiken att om du bara kan säga till dig själv som budgetplanerare att mitt lag hamnar på övre halvan, ja, då är spannet mellan position 1 och 8 bara 1.1 miljon kronor. Med den gamla fördelningsnyckeln och samma mängd pengar som 2020 hade skillnaden varit ca 5.5 miljoner. Det är med andra ord en stor skillnad och risken för felbudgetering minskar avsevärt.
Även om denna fördelning nu gör livet lite mer rättvist och förutsägbart i Superettan får det så klart konsekvenser på andra håll. Den stora skillnaden blir så klart för de lag som går upp i Allsvenskan och som går in i AS med mycket mindre pengar från föregående år, jämfört med de lag som redan finns i Allsvenskan. Det försvårar så klart etablering då omställningen blir större.
På samma sätt blir det en tuff resa för lagen som åker ur AS. De får räkna med avsevärt mindre pengar oavsett position de hamnar på kommande år i Superettan. I gamla systemet kunde de om de ville budgetera för en topplacering och då var skillnaden mellan AS och SE inte så stor, men nu blir åtstramningarna mer brutala.
I andra ändan av tabellen blir det på samma sätt. Den nya fördelningen gör inte något för att minska det ekonomiska gapet till Div 1. I själva verket blir det lite värre med den nya nyckeln då de de fyra sista lagen i serien får lite mer pengar jämfört med tidigare. Skillnaden mellan Div 1 och SE blir gigantisk.
Nu får vi se hur den här nya fördelningsnyckeln slår för lagen i SE. Det man kan säga är att för första gången sen man började fördela centrala medel har Superettan fått en fördelningsnyckel som speglar klubbarnas behov som spelar i den serien och inte som tidigare, varit ett system för att underlätta för de Allsvenska lagen.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday