Superettan: Vilka tränare hänger löst?

Nu har omgång 4 spelats färdigt och i en del klubbstugor är det glada miner efter goda och stabila resultat, i andra inte lika mycket så. I det senare fallet har klubbledning och sportsligt ansvariga börjat fundera på vad som kan behöva göras. Det är kanske inte så att någon åtgärd behöver sättas in just nu, men reservplanerna börjar i detta nu ta form.

I år är det nämligen extra mycket så att ingen vill åka ur serien. Nästa år kommer ett tillskott av pengar. Det blir inte så stort som många tror då det är en trappa där bara en del blir tillgängligt nästa år. Men likafullt, att åka ur i år vill inget lag göra, det innebär en tuff resa tillbaka.

Hur undviker man att åka ur. Det finns två knep. Byt tränare eller byt spelare. Det första är enklast och oftast billigast, det andra dock vara nödvändigt för en ny tränare kan trots allt inte krama guld ur en gråsten.

Det blir nästan alltid tränaren som bytts ut i det första läget. Eftersom det i år är extra viktigt att inte åka ur kan tränarbyten komma tidigare än normalt. Det är knappast något man väntar med till 7 omgångar kvar.

Vi får heller inte glömma att lag som vill gå upp till AS där det stora guldregnet sker nästa år kan vara beredda att byta ut tränare för att inte misslyckas med sin ambition.

Nåväl här skattar vi hur troligt det är att lagen byter tränare inom den närmsta framtiden (två månader eller fram till midsommar). Vi rangordnar dem från hög till låg sannolikhet.

Mjällby AIF (mellan). Milos Milojevic tog över laget förra sommaren då dåvarande huvudtränare helt plötsligt hoppade av uppdraget. Milos ledde laget till en trygg serieseger och fick förnyat förtroende inför årets spel i Superettan. Laget har 3 förluster och en vinst mot ett förvirrat VSK, kanske inte den start man hoppats på. Klubben kommer att tvingas till någon åtgärd om man bara tar 3 poäng på fyra matcher då det snittet luktar nedflyttning eller kvalplats. Milos sitter inte säkert om laget fortsätter prestera så här. Något måste hända. Nu känns det närmast som att matchen mot VSK var en turgrej och inte början på något bra.

Jönköpings Södra (låg). Andreas Brännström anslöt förra sommaren när klubben förlorat fyra raka matcher och var i gungning. Andreas lyckades stabilisera situationen och har nu uppdraget att ta upp klubben i Allsvenskan igen. Laget har kommit igång på allvar och har vunnit sina två senaste matcher. Andreas sitter säkert och kan nog bara hotas på sin plats om den allsvenska platsen tycks försvinna i fjärran. Man ska komma ihåg att J-södra gamblar med ekonomin. Förra året hade man mångmiljonbelopp i driftsunderskott och det enda som räddade föreningen från konkurs var spelarförsäljningar på över 10 miljoner kronor. Hur årets budget ser ut vet vi inte men om de gör som de gjorde i fjol behöver man nog gå upp för att inte hamna i en riktigt taskig sits, alternativt akutsälja Jallow. Bäst att Brännan sköter sig med andra ord.

Dalkurd FF (mellan). Paul Olausson anslöt i slutet av januari till klubben från Norge. Han har ingen tidigare erfarenhet av huvudtränarsysslan men har en gedigen bakgrund som assisterande tränare. Så här efter fyra omgångar och ett Dalkurd med fyra poäng finns det lite arbetsro i klubben. Men det kan snabbt vända. Några förluster i kommande matcher och att man på nytt får bottenkänning i tabellen kan utlösa en reaktion i klubbledningen som helt säkert vill se bättre spel från lagets spelare. Sen är frågan om klubben har råd att byta tränare. Paul har ett treårskontrakt och kan nog tänkas sitta säkert på grund av att det skulle vara för dyrt att lösa ut honom. Men om laget går dåligt kanske klubbledningen inte har något val. Att åka ur Superettan skulle vara en nesa som nog ingen i klubben är beredd att tolerera.

Syrianska FC (hög). Korosh Hatami har tagit självmordsuppdraget att träna Syrianska FC. Det är ju inte så att det inte finns bra spelare i laget men man får aldrig bra förutsättningar som tränare i den klubben. Spelare köps och säljs som de flesta supportrar byter underkläder, det blir svårt att bygga kontinuitet i den typen av trupper. I fjol fick första tränaren kicken efter fem omgångar och förlust mot VSK. I år lär Hatami få vara kvar så länge klubben tar poäng här och var och inte ligger på nedflyttningsplats. Men några sämre matcher nu och nedflyttningsplats så är ett tränarbyte givet. Det är klubbens modus operandi och har varit så ända sedan Özcan Melkemichel lämnade tränarposten inför säsongen 2014. Totalt har klubben avverkat knappt 20 utpekade huvudtränare sedan dess. Låt vara att vissa har återkommit flera gånger och några har bara varit tränare i några dagar. Men ändå, rörig klubb som sagt.

IK Frej (mellan). Stefan Olsson, som förra året basade över Hammarbys U19-lag tog i vintras över tränarrollen i IK Frej. Det är ett försök från Bajens sida att ge sina talanger speltid i elitfotbollen i ett lag som ska spela som Bajen gör, är det tänkt. För att hjälpa Frej att klara sig kvar fixade man också in brassen Pedro Ribeiro. Man lånade också ut backarna Degerlund och Krusnell för att stärka defensiven. De må vara unga men har ändå allsvensk rutin. Laget sladdar redan i botten och det finns absolut risk att laget åker ur direkt, utan kvalspel. Frågan är hur Bajen resonerar nu? Att byta tränare vore ju att ta bort hela konceptet med att göra Frej till ett minibajen. Olsson lär vara kvar, men kanske blir uppbackad av en tränare med SE-erfarenhet? Det mest troliga är att Bajen får öppna plånboken i sommar och värva in spelare som kan se till att laget håller sig kvar, Bajens juniorer är inte tillräckligt bra för uppgiften.

Västerås SK (låg) Thomas Gabrielsson halkade in på det berömda bananskalet som huvudtränare för VSK. Han fanns på rätt plats vid rätt tillfälle när TAF fick lämna förra sommaren. Thomas kände laget väl och är omvittnat taktiskt kunnig. Han har fått 2019 på sig att bevisa att han kan leda laget även på den här nivån. Han kommer inte få gå med mindre än att laget hamnat i en krissituation med bottenkänning i tabellen. Skulle det vara tufft i sommar kommer klubben i första hand att värva än att byta tränare, om man inte har en direkt anledning.

BP (låg). Roberth Björknesjö var svaret på klubbens kris i tränarfrågan förra sommaren när pennalisten Luis Pimenta tvingades lämna. Roberth är långväga i BP, även om han tränat flera andra klubbar. Med Roberth vid rodret ska BP-andan in i laget igen. Han kommer att få chansen att lyckas/misslyckas så länge laget inte åker ur. De styrande i klubben har inte glömt 2015 när man rutschade rakt igenom Superettan. Det får inte hända i år, så om risken föreligger kan det bli spelarköp, snarare än att Roberth får gå.

GAIS (mellan) Bosko Orovic sitter på ett utgående kontrakt och om han ska få vara kvar nästa år måste GAIS göra en fantastisk säsong. Det är inte särskilt troligt utan mer troligt är att GAIS hamnar i tabellens undre halva. Naturligtvis har klubben redan börjat fundera över framtiden och om GAIS nu börjar sladda i tabellen finns chansen att man byter ut Bosko redan närmsta tiden. Precis då som man gjorde med tränaren som Bosko ersatte i sommarfönstret.

Norrby IF (låg) Mohammed Ali Khan var tänkt som tränare redan ifjol men fick då inte dispens av Svff då han saknar rätt utbildningar. I år är han dock huvudtränare för Norrby. Mohammed har lyckats precis som hans föregångare att koka soppa på en spik och han lär sitta säkert i tränarbåten länge än. Det är väl bara om laget hamnar i en djup svacka som innebär sista plats, som man kommer fundera på att byta tränare.

Degerfors IF (låg). Stefan Jacobsson är långvägare i klubben och hade tränat u-lagen innan han 2017 tog över huvudtränarsysslan. Under hans tid har Degen fortsatt göra det man gör bra, att kriga sig till en mittenplacering i tabellen. Något annat lär inte ske i år utan Stefan sitter säkert så länge laget inte ligger på en direkt nedflyttningsplats.

Östers IF (mellan) Christian Järdler är inne på sitt andra år i klubben med uppdraget att fixa ett avancemang, helst i år. Inledningen har varit riktigt knackig för Öster med bara 3 poäng på fyra omgångar och man återfinns nu på negativ kvalplats. Det är långt ifrån lagets, klubbens och supportrarnas målbild. Nu har nog Christian bara några omgångar på sig att visa resultat, annars hänger han löst. Fansen har tagit till sociala media och kräver hans avgång redan idag. Oavsett vad klubben gör, något måste hända. Som man förlorar mot IK Frej är inte ok för en förmodad toppklubb.

Örgryte IS (låg). Thomas Askebrand  kom till ÖIS inför fjolåret och gjorde stor succé. Från negativ kvalplats 2017 till bara två poäng till en positiv dito 2018. Thomas är halvvägs genom sitt kontrakt med ÖIS och han lär sitta säkert den här säsongen i alla fall. Nästa år är ett optionsår i kontraktet och beroende på hur året slutar kan väl olika saker hända med en eventuell förlängning.

Trelleborgs FF (mellan) Peter Swärdh är ny tränare i Trelleborg med uppdraget att ta upp klubben i finrummet igen. Till sitt förfogande har han mycket pengar men slåss samtidigt med höga förväntningar. Nu har TFF börjat uselt, jämfört med förväntningarna. Att kryssa borta mot en nykomling och samtidigt bli utspelad är inget som imponerar. Det finns tålamod i klubben men man kan ju inte ligga som nu på nedflyttningsplats, då måste något hända. Herr Swärdh sitter inte säkert i tränarbåset om inte laget börjar ta poäng inom några om omgångar.

Varbergs BoIS (låg). Jocke Persson. Är något av en frälsare för Varberg. Inte bara fixade han det som var nödvändigt i fjol att rädda laget kvar. I år har han utvecklat spelet från ”tråkfotboll” till en härlig anfallsdito. Jocke får inte kicken, inte så länge laget inte parkerar på nedflyttningsplats.

IK Brage (låg). Klebér Saarenpää är väl så också nära att vara en frälsare i Brage, efter fjolårets succé och den fina inledningen på årets säsong. Han är i mitten av sitt treårskontrakt med Brage och vad skulle kunna få bort honom? Typ ingenting, en skandal möjligen. Inte ens om Brage skulle åka ur i år skulle Klebér få gå. Då skulle man använda honom för att bygga upp come-back laget.

Halmstad BK (mellan). Igor Krulj har uppdraget att spela upp HBK i Allsvenskan igen. Det hade han förra året, det har han i år. Hittills har han inte kunnat leverera på det. Tanken var att laget skulle springa hem den här serien, men istället återfinns man på en 8:e plats med fyra poäng. Det är 8 poäng upp till serieledaren just nu. Laget har bara tagit 1 poäng på två hemmamatcher. Vad händer nu? Kraven finns där men klarar tränare och spelare av att leverera? HBK-fansen kräver tränarbyte efter det oavgjorda resultatet mot Syrianska i den fjärde omgången. HBK kan inte rimligen vara särskilt långt ifrån att fundera på ett tränarbyte. Man har bokstavligen inte råd att misslyckas. Är det så att man inte har chans att gå upp i sommar måste man börja sälja bort spelare. Budgeten kräver avancemang.