Supporterlivsstil: Gnäll skadar din hjärna – balans är viktigt

Anno 1904:s Livsstilsavdelning är ständigt på jakt efter vetenskapliga rön som kan användas av grönvita supportrar för att skapa ett långt och hälsosamt liv. Givetvis vill vi att du ska kunna uppleva så många som möjligt av hedersamma förluster, misslyckanden och sportsliga/ekonomiska katastrofer under ditt långa liv.

Nu har vi kommit fram till det välkända supporterbeteendet att gnälla.

Som alla känner väl till gnäller alla supportrar, på det mesta, eller, ja, egentligen allt, som är kopplat till sitt lag och matcherna. Det är idioter till domare, gräsets/isens usla beskaffenhet, sopan som kommenterar matchen, ljummen öl och blaskigt kaffe, allt är fan bedrövligt ordnat, hela jävla tiden.

Detta förstås när vi inte riktar vårt gnäll mot vårt lags usla prestationer och spelarnas fullständiga oförmåga att överhuvudtaget åstadkomma något som helst vettigt på planen. Sälj skiten, muttras det om på läktarna när fru Fortuna tagit sin hand från laget och resultaten.

Naturligtvis ska tränaren ha sig en skopa för sin hopplöst kassa laguttagning och matchcoachning. Vi tycks aldrig kunna sluta gnälla på hur förbenat hjärndöd taktiken varit och ordet avgå ligger ständigt redo längst ut på tungspetsen hos varje sann supporter.

Vi får förstås inte glömma bort daggmaskarna i styrelsen som tycks göra precis allt för att sänka vår stolta klubb ned i gyttjan och förpassa den till en bleknande tillvaro i supportrarnas minnestempel och till historieböckernas samlande av damm. Hur hopplösa får man vara, egentligen!

Alla känner igen sig i det här. Visst vi är alla olika och vi gnäller olika mycket, men likt förbaskat är gnället varje supporters födslorätt och livsluft. Utan det ständiga gnället skulle supporterskapet kännas väldigt konstigt, ungefär som de evigt klappande och leende människorna på fotbollsstadion i Pyongyang, Nordkorea.

Helt klart fyller gnället en viktig funktion för vårt psykiska välbefinnande och om vi inte fick gnälla på våra lag skulle vägen mot ohälsa vara utstakad.

Man behöver ju inte vara psykolog för att fatta att gnället finns där för att vi ska kunna hantera vår besvikelse och för att rädda vår stackars kropp och vårt medvetande från omedelbar undergång.

Men nu har det dragit in mörka moln på supportrarnas gnällhimmel.

Nu visar det sig att gnäll kan vara skadligt för dig och för alla supportrar!

Det är neuropsykologen Rick Hanson som funnit att för mycket gnäll kan skada din hjärna.

Han har funnit att gnäll mest föder mer gnäll och det enda som tillförs vårt inre om vi gnäller är mer av frustration, upplevelse av maktlöshet, ilska, förtvivlan och en allmänt jobbig utblick över hur vi betraktar verkligheten.

Ja, det här känner ju varenda supporter igen sig i. Två, tre förluster på raken och hela tillvaron skruvas om till att bli ett enda gnällmarathon där det är fel på i princip allting som förknippas med klubben och, ja, hela livet egentligen.

Dr Hanson påpekar också att gnäll smittar och om man befinner sig i gnälliga miljöer är chansen stor att man själv blir en gnällspik, fastän man egentligen normalt sett inte brukar vara sån.

Här inser vi direkt problemet med hårt packade supporterläktare runt om i landet. Det räcker med några ärkegnällare på läktaren för att gnället ska sprida sig som en löpeld över läktarsektionen – fram till oss andra som fortfarande har ett litet om än döende hopp om att den här matchen ska kunna inbringa någon välbehövlig poäng till klubben. Gnällandet får oss att ge upp och snart nog är läktaren ett gungande hav av gnäll.

För oss VSK:are tänker vi direkt på det legendariska gnället på Sektion D som kan få vilken positivistkonsult som helst att vilja ta livet av sig efter 15 minuter på den läktarsektionen. Nu förstår vi varför gnället uppstår och bara blir värre vartefter matchen lider.

Vad värre är för oss supportrar är att forskning visat att gnäll och negativa tankar sakta men säkert bygger om din hjärna till ett gnällmonster.

Mekanismen bakom det hela är att gnäll och negativa tankar sätter igång stressreaktioner i kroppen som i sin tur leder fram till mer negativa tankar och så snurrar det på. Kroppens sätt att hantera det hela är att bygga om hjärnan för att vi som individer bättre ska kunna hantera vår dystra verklighet som supportrar. Vill du veta mer om hur det fungerar – googla på epigenetik.

Hela denna process leder fram till att vi blir mer känsliga för negativa upplevelser som vi då hanterar med vårt eviga supportergnäll.

Ja, alla inser ju nu att så här kan det ju inte hålla på – något måste hända. Varenda missad målchans eller snedspark kan ju inte leda fram till att vi drar igång stora gnällbatteriet – det kommer bli vår bleka död.

Vi på livsstilsavdelningen vill så klart att ni supportrar ska leva länge och få njuta av många fler grönvita misslyckanden och lite mer sällan då, enstaka framgångar.

För att räta upp gnällskutan och se till att era hjärnor inte omvandlas till repiga grammofonskivor har avdelningen tagit hjälp av sina experter på supporterpsykologi. Efter att ha slagit sina kloka huvuden ihop har de tagit fram två praktiska råd som ni nu måste börja leva efter. Man har också tagit fram en rekommendation till landets idrottsklubbar.

Balansregeln

Denna regel är skäligen enkel, men ack så svår att följa. Den går helt enkelt ut på att försöka skapa balans i dina tankar om hur det går i fotbollsmatchen. Att gnälla är som sagt en helt okej aktivitet men det måste vara balans och positiva tankar måste också få plats för att din hjärna inte ska bli som en soggig medwurst, vars bäst-före-datum passerats för åratal sen.

Regeln säger bara – om du tänker en gnälltanke måste nästa tanke vare positiv och så ska de hålla på matchen igenom. Det går förstås åt andra hållet också. Tänker du i början av matchen tanken – fan vilken snygg passning och får en känsla av välbehag i kroppen, ja då har du en gnälltanke på kontot som kan lösas ut senare när allt börjar gå åt helvete och laget går mot en säker förlust.

Det är förstås lätt hänt att det blir mycket gnäll när det inte går bra men du måste alltså försöka formulera dig positivt trots allt gnäll från grannarna på läktaren. Helst ska du verbalisera det också, då blir dina tankar mer på riktigt, precis som du verbaliserar ditt gnällande.

Du får helt enkelt plocka fram tankar såsom ”Åhhh vad skönt det ska bli att hälsa på svärmor nästa helg istället för att se bortamatchen” eller ”hamburgaren i paus var fantastiskt god”

Dessa tankar får förstås inte sägas med ironi eller galghumor utan måste vara en äkta positiv känsla som balanser upp allt gnäll. Det här är som sagt svårt att få till, men det är som att lära sig cykla, du kommer ramla 500 gånger innan du lär dig, men sen sitter det.

Bara att sätta igång att öva!

Tvärt-om-tanken

En variant på balansregeln är den så kallade tvärt-om-tanken. Istället för att köra varannantankar ska du istället tvinga dig till att uttala dig positivt om en situation som egentligen vill få dig att kaskadgnälla. Det här kräver förstås en enorm självkontroll och en förmåga att hantera mycket starka känslomässiga impulser. Men det går med övning.

Du kan till exempel utbrista med en röst fyllt av värme när laget missade en straff med en minut kvar av matchen och missen nu innebär en ny förlust. ”Det gör ingenting – vi älskar dig ändå”, till straffskytten.

Det finns förstås vissa sociala risker med den här strategin. Om du uttalar dig så i det läget får du räkna med att bli uttittad av övriga på plats. Du skulle lika gärna kunnat komma till matchen i en rosa enhörningsdräkt. Hög uttittningsfaktor som sagt men vad gör man inte för att slippa att bli en gnällande grönsak.

Men å andra sidan, om fler börjar med tvärt-om-tanken kommer det bli helt normalt till slut på läktaren och den nya normen. Allt kommer bli mycket lugnare och trevligare på läktaren.

Gnällhundar

Alla supportrar får ständigt höra av klubbföreträdare att supportrarna är det viktigaste som finns för klubben, de är klubbens själ helt enkelt. Då kan man också tycka att klubben borde göra något för sina supportrar så att de mår bra, håller sig vid liv länge och inte gnäller livet ur sig.

Ett förslag som garanterat kommer att fungera är att klubben låter utbilda sk gnällhundar som instinktivt reagerar på mänskligt gnällande. De släpps sedan fria på läktaren under match och så fort de hör någon gnälla kommer de skuttandes och slickar på och stryker sig mot gnällmarodören. Det är förstås omöjligt att motstå en sådan kärleksbombning från ett gäng labradorer och gnällandet kommer helt av sig.

En otroligt effektiv intervention mot gnället. Enda nackdelen är att det kommer bli dyrt för klubben som nu måste ha en hel kennel med en bataljon av vovvar. Det lär gå åt en hel del fyrbenta vänner för att stävja gnället på läktarna.

Det var våra tips för den här gången – lycka till med att minska gnällandet och leva ett sunt supporterliv

//Livsstilsavdelningen