Svensk elitfotboll – utmana inte ödet…

Idag genomförde så Svensk Fotboll med representanter från SvFF sitt hett efterlängtade möte med Folkhälsomyndigheten. På träffen skulle man få framföra sin bild av hur man avser att vidta smittskyddande åtgärder för att på så sätt kunna kicka igång svensk elitfotboll, så fort bara det går – men allra senast om några veckor.

Vi hoppas att det var ett trevligt möte, att FHM bjöd på sitt bästa myndighetskaffe och tålmodigt lyssnade på vad fotbollens representanter hade att säga.

Vi hoppas också att FHM avslutade mötet med att säga till fotbollen, don’t call us – we’ll call you…

Översatt till supportersvenska – sluta uppta vår extremt dyrbara tid med era partsinlagor – vi har viktigare saker för oss än att sitta i möten med särintressen som inte handlar om folkhälsofrågor utan något som i praktiken berör några tusen människors (elitfotbollen) behov av att spela fotboll.

Så hoppas vi FHM sa till fotbollen.

Vi vill alla se elitfotbollen komma igång i landet, så fort det bara går. Vi är de första att skriva under en sådan önskan.

Men det nu fotbollen försöker göra, att söka undantag från myndigheternas generella smittskyddsregler som gäller hela befolkningen, hög som låg, rik som fattig, är minst sagt problematisk.

Det första är förstås att de genom att offentligt önska/kräva möten med FHM för att de ska tvingas sätta sig in i elitfotbollens speciella åtgärdsplaner för att minska smittorisken. Idag användes ett antal timmars arbetstid av myndighetens expertpersonal för att lyssna på vad elitfotbollen hade att säga. Inte nog med detta – nu tvingas myndighetens experter och jurister lägga åtskilliga ytterligare timmar på att utreda om föreslagna åtgärder är rimliga – allt detta för att några tusen personer ska kunna spela fotboll – knappast en folkhälsofråga.

Elitfotbollen kan nu genom sin pushighet faktiskt riskera att förvärra folkhälsoläget i landet.

För alla tänkande människor förstår nu att FHM kommer att överösas med åtgärdsplaner att bedöma. Det finns 71 specialförbund kvar inom Riksidrottsförbundet. Nu kommer de att rusa till FHM med sina planer för ”säkert” idrottande och vilja få OK på dem. FHM kommer att få svårt att värja sig då man medgett möten med elitfotbollen.

Varje sådan begäran kommer att ta avsevärd tid. Man måste analysera hur mycket risk det finns inom volleybollen vad är det för risker med att alla spelare rör samma boll i spelet med sina händer? Hur gör man med darttavlorna som berörs när spelarna hämtar sina pilar efter avslutad runda?

Efter det kommer så klart alla andra – alltifrån den lokala frimärksklubben som behöver veta om deras åtgärdsplan, till TV-produktioner som behöver veta om deras undantag kan godkännas. Alla kommer att komma med sina åtgärdsplaner – myndigheten kommer att drunkna i detta.

Är det verkligen det här vi vill att vår expertmyndighet avseende smittskydd mitt under brinnande pandemi där ingen vet hur det kommer att sluta, ska ägna sig åt?

Även om det smärtar i våra fotbollshjärtan hoppas vi att FHM säger blankt nej till elitfotbollens begäran om undantag från de generella reglerna. Det kan inte vara meningen att ekonomiskt starka särintressen som absolut inte handlar om folkhälsa ska kunna få möjlighet till undantag från allmänna smittskyddsregler mitt i en pandemi – det är närmast absurt.

Det är osmakligt hur elitfotbollen försöker ”köpa” sig ur reglerna som gäller för alla andra.

Vad menar vi med det?

Jo, vi måste komma ihåg att det här inte rör hela fotbollen utan bara elitfotbollen, en mycket liten del av hela fotbollskakan. Genom att ha ekonomiska muskler kan de hitta på smittskyddsprotokoll som är så omfattande att de säkert kan göra arrangemangen säkrare ut smittskyddssynpunkt. Problemet är att ingen annan har råd med att genomföra dessa procedurer som innefattar provtagningar och läkarundersökningar.

I Norge har man nu fått grönt ljus att starta sin elitfotboll. I praktiken är det bara männen som kan spela eftersom damligan inte har ekonomiska och organisatoriska muskler att leva upp till protokollets krav, de får vackert vänta på bättre tider helt enkelt – som alla andra.

Vart tog rättvisan och solidariteten vägen inom fotbollsfamiljen? Det är bara de med pengar som kanske kan spela fotboll från juni – övriga får vackert vänta. Det är så det ser ut när man ”köper” sig ur en kris och en pandemi.

Jaha tänker ni – vem bryr sig.

Svenska Fotbollsförbundet borde bry sig. Om detta går igenom kan de för evig tid inte nämna ordet solidaritet, fotbollsfamiljen och svensk fotboll i samma mening. Antingen rider man ut en pandemi tillsammans där alla får bära bördorna så jämlikt det går – eller så försöker man skapa undantag som bara gäller dem med pengar och förverkar då rätten att tala om solidaritet och kräva sammanhållning i fotbollsfamiljen.

SEF borde också bry sig. Man har drivit frågan om undantag från smittskyddsregler hårt – allt för att komma igång så fort det går med fotbollen. Det man nu också måste förstå, givet att undantaget går igenom, är att man också bär allt ansvar om något händer en spelare eller funktionär något när man spelar under dessa undantagsregler. Skulle en spelare, funktionär eller annan bli smittat, få komplikationer under sjukdomsförloppet, eller i värsta fall dö, faller ansvaret tungt, mycket tungt på SEF som då har ett direkt ansvar för det inträffade. Hur det än är, det är man själv som begärt undantagen, inte FHM och då har man fullt ansvar för vad som händer under detta protokoll.

Detta ansvar sträcker sig inte bara till ledningen inom SEF utan till alla klubbchefer som sajnat på denna strategi. Alla bär ett ansvar för allt som nu kan tänkas hända via att man nu ska spela under undantagsregler. Vi hoppas alla inblandade förstår vad som händer om något nu går fel, domen kommer inte att bli nådig.

Är verkligen alla beredda att ta den risken?

Att vara det särintresse som först försöker kringgå allmänna smittskyddsregler mitt under brinnande pandemi innebär att man får betala ett pris. Ett pris som heter oenighet och splittring. Denna artikel från några engagerade fotbollssupportrar är ett bevis på att allt inte är frid och fröjd inom fotbollsfamiljen runt hur man nu valt väg framåt.

Vi kan ta Tyskland som exempel. Där har man beslutat att komma igång med spel utifrån ett väldigt ”tyskt” protokoll med omfattande regler. Trots detta går debattvågorna höga bland dem som tycker att det är bra och de som likt oss vill vänta på att samhället och reglerande myndigheter ska ge klartecken till all idrott.

Är man först får man ta mycket kritik, många frågor som ställs och man riskerar också att allt går över styr eftersom ingen egentligen vet vad som är säkert eller inte.

SEF kommer nu få den här debatten på halsen om att man tar genvägar som ingen annan inom fotbollen tillåts eller kan göra. Vad den slutar återstår att se, vi är vart fall inte nöjda med sakernas tillstånd och anser att man gott kan vänta så att vi tillsammans kan reda ut den här pandemin som den fotbollsfamilj vi är. När det är klart, ja, då kan vi spela fotboll.

Förresten, vem ska kontrollera att SEF och klubbarna sköter sina arrangemang som protokollet stipulerar? Hur vet vi att det i alla fall inte blir så att arrangemangen riskerar bli källor för smittspridning? Några samhällsresurser tex i form av polis etc ska i vart fall inte användas – dessa behövs bättre på annat håll, tex att jobba med den ökning av våld i nära relationer som vi nu ser som en följd av pandemin.

Hur ska samhället ställa sig till att fotbollssupportrar samlas utanför arenor inför matcherna. Ska vi verkligen använda samhällets ansträngda resurser för att hantera dessa folksamlingar, som inte skulle varit där om matchen inte spelats.

Om elitfotbollens företrädare hade haft lite känsla i den situation vi nu befinner oss i skulle man inte ens komma på tanken att pusha på att elitfotboll ska spelas och man skulle ha betydligt större respekt för att inte belasta våra myndigheter med sina särintressen som inte berör folkhälsofrågan.

Vi säger som Myndigheten för Samhällsberedskap (MSB) som på de dagliga presskonferenserna alltid avslutar med orden – var en del av lösningen…

Just nu är ni inte det!