Tack för allt!

Den sista matchen är spelad, läktarna är tömda. Säsongen är över. Man står där i tystnaden, endast omgiven av minnen. Lite så är känslan dagen då Lennart Liston Söderberg tackat för sig. Minnena är många och av skiftande karaktär. Den karismatiske hetsporren lämnade liksom ingen oberörd.

Profilen med tillräcklig frispråkighet att ge VSK Fotboll uppmärksamhet utanför Västerås gränser, rubrikmakaren som mer än en gång fått oss att tappa hakan, och tuffingen som visade spelarna att de inte visste något om försäsongsträning innan de tagit sina varv i Bågebacken. Mer än något är han dock mannen som vid två tillfällen fört upp den Grönvita klubben i allsvenskan. Arkitekten bakom klubbens två främsta meriter i modern tid.

Det kommer han för evigt vara hågkommen för. Ingen annan har haft en sådan betydelse för VSK Fotboll som Lennart Liston Söderberg.

Liston föddes 1941 i Medelpad men kom att växa upp i Solna. Under Listons första år var Sverige utanför men ändå fasligt nära det andra världskrigets fasor. Det enda som var något så när likt var aktiviteterna på Råsunda, Arosvallen, Idrottsparken och åtskilliga andra arenor i dåtidens Sverige. Fotbollen rullade vidare som en liten glimt av vanlig vardag. De två förstnämnda arenorna kom sedermera att spela stor roll i hans fotbollsliv.

Det här tuffa åren tror jag formade Liston Söderberg och många andra ur hans generation. Han blev så småningom en av dessa renässans-idrottare vi idag nästan bara kan läsa om i böcker. Aktiv i tre sporter, förutom fotboll även hockey och bandy.

Fotbollen låg dock varmast om han passionerade hjärta. Under den aktiva karriären blev det 85 allsvenska  matcher för AIK och en landskamp mot  självaste Pelé och hans Brasilien.

Även om Liston Söderbergs karriär som tuff back i AIK blev fin är det som tränare han gjort störst avtryck och det i en annan klubb, VSK. Flertalet sejourer blev det med de ovan nämnda avancemangen till allsvenskan som kronan på verket.

Jag tror att Liston Söderbergs två mest framgångsrika perioder i klubben skapat den stomme av VSK-fans som fortfarande dominerar läktarna. De födda på 60-talet och därikring, som frälstes under åren på 70-talet och vi födda under 80-talet, som gick samma väg till mötes i slutet av 90-talet.

Det är en ganska mäktig inverkan som jag tror han var väldigt stolt över. Vi kan kalla honom för mycket men mer än något är han VSK Fotbolls störste profil någonsin. En man som gav färg till en grå fotbollsstad och karaktär till ett fotbollslag som ganska ofta varit i avsaknad av just det.

Den sista matchen är spelad, läktarna är tömda. Säsongen är över. Tystnaden är slående. Fast vänta nu, är det verkligen så? I minnet står jag snarare på en välfylld träläktare där vi alla sjunger fram vårt lag. Snett framför oss står en man; bredbent, i grönvit träningsoverall och med armarna i kors.

En trött men stolt kapten som just manövrerat in sin skuta in i den allsvenska hamnen. Bakom honom råder eufori när vi med brustna röster skanderar: Kung Liston, Kung Liston!

Tack för allt.