Tack Robin Blommé!

I går fick vi reda på att Robin Blommé skulle lägga skorna på hyllan och fokusera på sin privata karriär som revisor där han driver ett bolag tillsammans med sin fru.

Robin anslöt till VSK Fotboll inför säsongen 2007 från Gideongsbergs IF, då 18 år gammal. Han tillbringade första tiden i juniorlaget men flyttades redan under sommaren upp till A-truppen. Debuten i A-laget skedde sedan i det heta derbyt mot Skiljebo SK, där han gick in som högerback då ordinarie högerbacken George Waweru skadat sig. Robins gjorde i det närmaste succé på den positionen och hans fina spel gjorde att VSK tillslut inte valde att förlänga med den kenyanske landslagsmannen utan istället satsa på den lovande 18-åringen. Lite kuriosa är att både han och då flickvän och nu frugan Vicki prisades som länets mest lovande spelare födda 1989. Följande säsong fick Robin starta inledningsvis men det var först hösten 2009 som han etablerades i startelvan på riktigt.

Det följande året 2010 när VSK tog steget upp till Superettan var Robin en av lagets mest spelade spelare och spelade nästan varje match under hela säsongen. Han gjorde fyra mål det året och spelade mest högerback även om han fick vikariera som mittback då och då. Robin fick även mycket speltid i Superettan även om han i slutet av säsongen förlorade starttröjan. Säsongen 2013 lämnade Robin VSK för Kerburan, som vi har förstått det hade VSK helt enkelt inte råd att ha kvar Robin. Men kärleken till VSK var stor för Robin och han valde att återvända till VSK inför säsongen 2016 och har sedan dess varit en viktig pusselbit för Grönvitt.

Det bör påpekas att de senaste åren har Robin spelat i VSK med en av truppens lägsta löner, han hade mycket väl kunnat få högre lön i någon av de andra klubbarna i staden men valde att spela för VSK när föreningen hade usel ekonomi. Han valde också att stanna för en väldigt låg lön trots att lagkamrater tjänade mångdubbelt mer medans han själv låg nära minimilönerna.

En anekdot från denna tid har vi fått berättad av en lagkamrat.

”Detta utspelade sig för några år sedan, säsongen var slut och nya kontrakt skulle förhandlas. Robin var inne och förhandlade med någon ansvarig, vet inte vem det var under perioden. Han kommer ut från rummet och är förbannad, det kan man verkligen se i Robins ögon. Inget pokerface där inte, dessa ögon brukar även visa sig i kvadden på uppvärmningen. Robin går fram till sin plats och börjar plocka ner sitt material, slänger skorna i sin plastlåda så det verkligen ska höras. Tar lådan och drar iväg, säger ingenting till någon, fly förbannad. Vi alla undrar så klart vad som har hänt och blir oroliga att våran broder Robin inte kommer tillbaka. Dagen efter sitter vi i omklädningsrummet och vem kliver in med svansen mellan benen? Jo våran kära Robin Blommé. Han älskade VSK för mycket och valde att ta sin plastlåda samt sina skor och kliva in tillbaka till grabbarna. Förhandlingarna fortsatte och till slut kom de överens om ett kontrakt. Dessa ögon brukar visa sig i kvadden på uppvärmningen, när Robin enligt honom blir orättvist behandlad trots att han lagt en skitpass och får gå in i mitten.”

Den här berättelsen summer väl den Robin är. En sann lagspelare som förstår att det viktiga i ett fotbollslag är att kollektivet fungerar och mår bra. Det finns både klokskap och ett mycket stort grönvitt hjärta i Robins gängliga kropp.

Den senaste säsongen har Robin mestadels fått sitta på bänken, men det är aldrig någon som har hört Robin gnälla över detta. När han väl har fått chansen har han gjort det med bravur och briljerat och nästan alltid varit en av planens bästa spelare.

Vi på redaktionen hade gärna velat se Robin kvar nästa säsong i Superettan och vi är övertygade att han skulle gjort det bra där också. Men nu ska han lägga skorna på hyllan och VSK tappar en av sina absolut mest lojala spelare som dragit en grönvit tröja över huvudet. I sin obrottsliga lojalitet mot klubben är Robin ett sant föredöme för andra spelare där han alltid sätter klubben och lagets välmående framför sina egna behov. Robin är en rese på mer än ett sätt och vi kommer sakna hans rensningar i straffområdet och vi kommer minnas när vi fick applådera hans alltid lika stenhårda satsningar och kämpaanda i försvarsarbetet.

En sann grönvit kulturbärare lägger skorna på hyllan och allas våra liv blir lite fattigare.

Tack Robin, din Grönvita gärning kommer alltid att minnas.