Tack Tulpanen för din tid i VSK Fotboll

Då har vi nåtts av den tråkiga om än inte helt oväntade nyheten att VSK-forwarden Emir Smajic lägger skorna på hyllan.

Vi är många som minns hur Emir tog VSK med storm våren 2012 när han som helt okänd kom från Sirius till Grönvitt. Man kan inte säga att VSK var allt för generösa, Emir fick ett sexmånaders kontrakt att visa att han dög. Det gjorde han på allra bästa sätt och under våren gjorde han 9 mål på 12 matcher, klart godkänt så klart.

I VSK fick han spela med storheter som Vigge och Aly Keita men när kontraktet gick ut på sommaren 2012 hade VSK inte råd att förlänga det trots att Emir ville vara kvar.

Karriären kom att fortsätta i ÖFK under fyra år för att sommaren 2016 hamna i BP. Innan Emir anslöt till VSK på sommaren 2017 hann han också med att vara en vinter i Achilles i den nederländska andraligan.

De 2½ åren i VSK har fotbollsmässigt inte varit lätta för Emir med återkommande skador som har gjort det svårt för honom att komma i matchform och kunna slå sig in i laget. När han i år äntligen kunnat träna bra under vintern och börjat få speltid var oturen återigen framme i matchen mot Norrby.

Den tredje korsbandsskadan var ett faktum. Den här gången blev det en för mycket. Trots att Emir säkert tvivlat och tänkt att det nog är lika bra att lägga av i och med den här skadan, har han så klart varit extremt professionell och genomfört rehabiliteringen till punkt och pricka. Han har varit under kontrakt och därför utfört sitt jobb, att försöka komma tillbaka.

Det är några egenskaper som vi vill lyfta fram hos Tulpanen, hans enorma professionalism, tjurskallighet och lojalitet. I ÖFK drabbades Emir av två svåra knäskador efter varandra, något som kunnat få den bästa att ge upp, men inte Emir, han kämpade sig tillbaka och började göra mål i ÖFK igen i Allsvenskan.

På planen för VSK minns vi kanske ett för VSK extremt viktigt mål 2018 borta mot Karlslund den 21:a juli. VSK hade spelat katastrofdåligt, det var olidligt hett och KIF ledde med 1-0 efter mål redan i tredje minuten. Det blir en sista vattenpaus i matchen med ca 15 minuter kvar. Laget samlades och drack, efter pausen visade spelarna en helt annan inställning och körde över Karlslund. Dogge kvitterade och Tulpanen forcerar in segermålet i 86:e minuten.

Senare får vi veta vad som hände i den där matchen, spelarna gjorde revolt mot tränaren efter den sista vattenpausen, det var i det ögonblicket Tor-Arne tappade omklädningsrummet. Segern beseglade TAF:s öde i klubben och Emir var den som fixade biffen i den matchen, ett av hans viktigaste mål i karriären. Det höll kvar VSK i toppen och gav spelarna modet att kräva förändring.

Nu är det dags att dra sig tillbaka från fotbollsplanerna för Emir. Vi vet att fisket lockar men vi kan ganska säkert säga att han inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att dyka upp i någon roll i VSK. Det går inte att ta miste på hur mycket klubben redan saknar Emirs proffsiga inställning och integritet. Personer som honom behövs alltid i en organisation. Vi har haft förmånen att prata med Emir vid flertalet tillfällen och just dessa egenskaper är påtagliga i samtal med honom.

Tack Emir för din tid på fotbollsplanen och för dina stunder i Grönvitt.

Bra kämpat och på återseende

Man vet aldrig vart livet tar en, i ditt fall slutade det med Västerås och att du blev VSK:are, kanske lite otippat, men värre livsöden finns, kan vi berätta.

______________________________________________________________________________

Här kan du läsa vår intervju med Emir om hans tid i ÖFK – intervjun publicerades tidigare i höstas