Taktisk fingertoppskänsla bakom tre poäng!

Gårdagens seger mot Östersund var inget annat än taktisk fingertoppskänsla, och det var just det som var skillnaden mellan 0 och 3 poäng, häng med på vår analys

Ställa över Jabir från start

Jabir var allt annat än bra sist mot AFC. Det såg långsamt och trögt ut och vi fick inte ut något av hans potential. Så fort han byttes ut så blev spelet bättre och Hellblom kunde skapa mer rörlighet för anfallet och satte också försvararna under press. Därför var det helt rätt att ställa över Jabir idag, men samtidigt precis lika rätt att byta in honom i det läget vi var i, för hans 25 minuter igår gav mersmak. Han kunde arbeta mot trötta försvarare och då använda sin fysik till att bokstavligen trycka undan dom. Med en utvisad Rask gjorde det hans arbete än lättare och vi fick ha kvar bollen på ett helt annat sätt på ÖFK:s planhalva. Hellblom gjorde jobbet genom att springa både i sidled och djupled och hade sonika tröttat ut hemmalagets ganska trötta försvar.

Tvinga fram Rasks utvisning

Vi kan nog hålla med hemmalagets tränare i att Rasks andra gula var av det tuffare slaget. Men det tar ändå inte bort att det var en taktisk triumf att låta Rask hamna i tuffa dueller mot Hellblom och Jabir. Rask må vara en fullgod mittback för Superettan, men han är ack så långsam. Det blev uppenbart och båda gula korten är en frukt av att Kalle utnyttjade detta!

Byta hörnskytt

De flesta hörnor slås av Simon Gefvert, men kvaliteten i år har varit klart sämre än förra året då hörnorna nästan alltid slogs riktigt bra in i zonen framför målvakten. Inför sista hörnan igår så tog Ask över bollen och valde att slå hörnan. I mitten ser vi en vilt gestikulerande Freddy som tydligt visade att och var han ville ha bollen. Och Ask med sin fantastiskt känsliga fot lyckades ju träffa EXAKT där Freddy ville ha bollen, och vips så hade vi 2-1 på stopptid. Tur kan tyckas, men nej, det var faktiskt ren och skär skicklighet.

Tränarkampen vanns på knockout

Kalle växer och växer som tränare hela tiden. Vi kommer ihåg i premiären mot BP förra året då Kalle ytterst förvånade bytte ut en helt oförstående Simon Johansson med 20 minuter kvar, och vips tappade VSK det överläge vi hade och istället för att vara på väg mot seger så blev det en förlust. Det som är bra med Kalle är att han lär sig av sina misstag och istället hittar de små detaljerna som kan avgöra matcher, precis som vi nämnt ovan.

Men, vi gavs också chansen av en hemmatränare som är erkänt duktig, men som inte riktigt kan ha använt sitt bästa jag i går. Östersund leder med 1-0, VSK har förtvivlat svårt att skapa målchanser, och vad gör man? Jo man använder alla sina fem byten med närmare 20 minuter kvar av matchen. Min spontana tanke var direkt: Tänk om man åker på en skada och Rask blir utvisad. Då spelar man med två man mindre. Det första hände inte, men det andra hände. Och vad blev konsekvensen? Jo att man inte kunde byta in någon ny mittback. Så vid sista hörnan i matchminut 91 så tvingas vänsterbacken (kanske matchens lirare) Cesar Weilid vara den som ska upp i nickduell mot planens bästa huvudspelare. Återigen är det så små detaljer som avgör matcher, men Kalle&co gjorde en taktiskt perfekt genomförd match, samtidigt som Magnus Powell gjorde det motsatta. Det var just den kombinationen som gav tre poäng hem till Västerås igår!