Tankar efter 2-0 mot Umeå

Livefotboll för första gången på tio månader. Blandade känslor. En märklig upplevelse att äntra stadens fotbollsscen utan alla ingredienser som gör upplevelsen så speciell. Inte de förväntansfulla blickarna från andra åskådare på väg in, Inga köer, inget folk på Bistron, ödsliga sektioner, igenbommade kiosker Det enda som hörs är de uppvärmande spelarnas tillrop. 

Väl på plats är det ändå en skön känsla att möta den gröna mattan och höra ljudet av bollen. Minuterna före start har också de tappra hjältarna tagit plats i byggställningen och luftar sina strupar. ”Heja Sport, Heja Sport.”

Grönvitt mönstrar en ganska förväntad elva inför drabbningen mot bottenkonkurrenterna Umeå. Undantaget är Filip Tronéts inhopp som wingback.  Galet egentligen att ha en så pass offensiv tonvikt i en 3-4-3-uppställning när det handlar om en så viktig match.

Hemmalaget börjar bäst. William Videhult får en gratischans omgående men tar lite för lång tid på sig och det gyllene läget rinner ut i sanden. Efter tio minuter kommer VSK:s lovande inledning av sig. Gästande Umeå får visst kommando i en medioker halvlek. Värmen hämmar givetvis men en viss frustration börjar infinna sig. Ska inte våra offensiva spetsar kunna få ut mer mot ett fysiskt vekt Umeåförsvar?

Utöver Videhults tidiga läge lyser målchanserna med sin frånvaro. Närmast är Karwan Safari, som görs ner i en misstänkt straffsituation, samt Simon Johansson via pannan. Halvleken blir mållös. Trots värmen måste en uppryckning till i andra. 

Det ser också så ut. VSK känns som pånyttfödda.  På fem minuter händer mer än vad som hände under hela första. Fiip Tronét gör 1-0 medan Krwan strax därefter missar närmast mirakulöst.

Det är tendenser till fina kombinationer mellan våra offensiva spelare. En liten skavank är att försvararna har problem med uppspelen varvid man inte ger anfallarna tillräckligt bra förutsättningar. Tempot är lågt och Umeå flyttar fram sina positioner.

En positiv sak är att det känns stabilare centralt. Trebackslinjen ligger tätt på Umeås anfallare och vinner det mesta i luften. Mittfältet släpper heller inte igenom som tidigare. Även om det delvis kan tillskrivas en väldigt svag Umeåoffensiv förtjänar VSK:s försvarsspel en liten eloge. Gästerna skapar någon hörna men orsakar inga chanser i övrigt. VSK har kontroll.

Vi sitter och väntar på byten men det dröjer väldigt länge, anmärkningsvärt länge med tanke på värmen. Simon Johansson är så trött att han närmast släpar sig ut efter drygt 80 minuters spel.

1-0 står sig länge, men Umeå är aldrig nära. Den där hemska dramatiken vill dess bättre inte infinna sig. I slutskedet avgör Emil Skogh definitivt matchen på frispark. Anton Fagerström skakar på huvudet på läktaren när han ser hur Umeå formerar sin mur. En försvarstavla i högre grad än en mästerligt slagen frispark, men likväll , spiken i kistan och tre pinnar.

2-0 blir slutresultatet. Oerhört skönt för Grönvitt att ta tre poäng och dra ifrån bottenlagen. Om en vecka väntar Jönköpings Södra. En betydligt tuffare motståndare.  Det finns dock en hel del positiva detaljer att ta med sig till den matchen. På de senaste tre matcherna har man två segrar och ikväll höll man tätt bakåt också. Det ger förhoppningsvis en del boost inför den spännande fortsättningen. 

När jag lämnar arenan är det tomt. Inte ens hjältarna i byggställningen är kvar. Inga glada fans att växla några ord med, som det i vanliga fall brukar vara efter en seger. Känslan är dock skön. Det var ingen glamorös insats, men en stabil sådan, där man slapp sitta med andan i halsen till matchens sista spark. Det ger visst hopp inför fortsättningen.