Tankar efter premiärdebaclet

Man skulle kunna hävda att oturen grinade VSK i ansiktet under den andra halvleken. Grönvitt klev ut som pånyttfödda, fick en tidig reducering till 3-4 och tycktes ha en vändning på gång. Då svarade Sirius med tre mål, till synes ur tomma intet. 3-7 och en sjujälva uppförsbacke.

Tur och otur jämnar dock oftast ut sig i längden, som Stefan Schwarz brukade säga. Om VSK hade lite missflyt med målen i andra halvlek så hade man flax i den första.

En halvlek som ur Grönvit synvinkel får betraktas som genuint usel.  Trots ledning med 1-0 och 2-1 släpper man in Sirius och tillåter dem dessutom att gå förbi. 

Dessutom var det frapperande öppet i VSK:s försvar. Vid en handfull gånger kunde hemmalaget inget annat än tacka någon högre makt för att gästernas forwards inte riktigt fick med sig bollen. Halvtidssiffrorna hade alltså kunnat vara värre än vad som blev fallet, 2-4.

Tur då alltså och otur i den andra. Sammanfattningsvis handlade det alldeles oavsett detta om en undermålig insats från VSK. Försvarsspelet klaffade inte överhuvudtaget och i den första halvleken var farten dålig och man saknade nycklar att ta sig igenom Sirius mycket stabila försvar.

Det blev rafflande på slutet, när VSK reducerade till 6-7, men nära var det ändå inte egentligen. Offensiven satt inte överhuvudtaget, bortsett från inledningen av andra. Det var mycket bolltapp och tidiga, märkliga, avslut från långt håll.

Så här timmen efter debaclet är det lätt att ta till stora släggan och vråla om avsaknaden av de spelare som lämnat. Klart är att det krävs ett helt annat fokus från kollektivet när en dominant pjäs som Simon Jansson inte finns.

Hela laget faller dock inte med Simons flytt. Det finns så oerhört mycket mer kvalitet i det här laget än vad som visades upp ikväll. Det hoppas jag vi får bli varse redan på tisdag, mot Broberg.

Nu skrynklar vi ihop den här insatsen, slänger den i närmsta papperskorg och går vidare. Framöver gäller det att hålla ihop försvaret och jobba kollektivt offensivt sett. På så vis kommer vi kunna betrakta kvällens insats som en olycklig parentes.