Jag trodde VSK skulle kunna bjuda upp rejält i den tredje kvartsfinalen. AIK:s rivstart på matchen, som försatte Grönvitt i tidigt underläge med 0-2, gjorde dock att det blev uppförsbacke. Gästerna bet sig in i matchen och tog också över spelet i mitten av första. Reducerade genom Joel Engström och kändes nära. Då kom ett psykologiskt viktigt mål för AIK och 3-1 i paus.
Den andra följde samma mönster. VSK visade vilja och spelade en bra bandy, i perioder var man det bättre laget. Daniel Johansson satte en reducering via ett riktigt trollnummer och på nytt samma känsla, Grönvitt kommer ifatt. Tyvärr slarvade man och ”gav” AIK en hörna som den snacksalige kaptenen Johan Willes petade in.
Grönvitt orkade resa sig på nytt genom ännu ett klassmål av Daniel Johansson men bara minuter senare går luften ur för kvällen. AIK gör lite slumpmässigt 5-3 och 6-3. Minuterna innan de avgörande målen hade ryssen,Dzhusoev, en klubba uppe i ansiktet på Tobias Holmberg, det ledde inte till någonting överhuvudtaget men borde nog ha resulterat i ett matchstraff. Som tur var var det ingen fara med Hompa.
Sammansattningsvis: Man kan inte säga att slutresultatet var orättvist men VSK hade sina chanser och höll jämna sker under stora delar av matchen. Pettersson och Esplund var mänskliga. Det är inte säkert att Grönvitt får så pass gynnsamma förhållanden igen i den här serien. Några av målen kom väl lätt och det blev för dyrköpt.
Nu får VSK försöka släppa gårdagen och ge AIK en rejäl match imorgon hemma i Västerås. Man har ändå övertygat spelmässigt under de senaste två matcherna så det är långtifrån över.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday