Tillsammans blir vi starka. Tillsammans blir elva tolv.

När VSK förs på tal är det ett antal personer och företeelser som omedelbart dyker upp på näthinnan. Många bandyminnen, Hasse, vårvintrar på Rockis, SM-finaler och guld. Minst lika många fotbollsminnen. Liston, en blåsig arosvall , derbyn mot IFK och kampen om allsvenskan.

Mer än något annat är det dock publiken man tänker på. Den som alltid gett VSK-emblemet en stabil och prydlig ram. Blivit själva essensen av alla dessa minnen.

Publiken vars röster kunde höras hela vägen hem, från Rocklundas bandyläktare in genom den öppna balkongen till lägenheten på barndomens viksäng. Med sången i ryggen lämnade jag arosvallen som tonårig drömmare hösten 1996, med allsvenskan som nyöppnad present. Kalles utrop, följt av massornas svar: ”Hejsan alla är ni klara, jajamensan fattas bara”. Allt sitter där djupt rotat i ens minnesbank.

Många av de andra ramsorna har också etsat sig fast, lika tydligt och distinkt som skolans multiplikationstabeller och ordklass-ramsor. Man kan bli väckt under småtimmarna och rabbla: ”Ja det är Grönvitt upp på planen, ja vi ska visa vad vi kan, uti serien mot finalen ska vi kämpa alle man ja vsk ska gå mot toppen de e fart i vårat gäng. Seriesegern är vårt mål, vi ska visa att det går – VSK, ja VSK”

Historierna är många, på söndag ser vi tillsammans till att fixa ytterligare en som förtjänar att sälla sig till raden. En som i många år kommer låta tala om sig.

Så låt oss ses på söndag. Anlända från olika håll, med tåg från nya hemstäder. Tillfälliga hemvändare för den Grönvita sakens skull. På cykel från närområden, i bil från ytterområden. Unga som gamla. Kvinnor som män. Från mindre lägenheter såväl som från större villor.

Alla förenade runt VSK-märket, när det nu är dags att lämna den sjuåriga fångenskapen, på vatten och bröd, som division 1 har inneburit.

VSK mot Nyköping. Grönvitt som serieledare med 6 poäng ner till närmsta konkurrent, detta med ynka tre omgångar kvar. Sportklubben är en svår motståndare i alla avseenden, med en månghövdad och högljudd publikmur i ryggen blir man närmast obetvingliga.

Vi ses på Parken som sagt. I köerna före matchen, på läktarsektionerna under densamma, vi stöter ihop under jublet av ett Grönvitt mål. Vi bidrar med sång, med hopp och med förtvivlan.

Det är äntligen dags för den, efter många års slit, nötta drömmen att grabba tag i verkigheten och lyfta. Mot superettan, mot en mer rimlig tillvaro för en klubb med VSK:s anor och dignitet. ”Hejsan alla är ni klara”….