Totalbandy och idrott av absolut världsklass – Tack för showen VSK Bandy!

Jag inleder med en skarp fråga: var detta den bästa match jag sett VSK Bandy spela? En svår för att inte säga omöjlig fråga att svara på. Det går egentligen inte att jämföra något nu med sådant som inträffat decennier bakåt.

Jag skulle dock aldrig ha ställt frågan överhuvudtaget om inte matchen varit något alldeles extra. Efter en halvdan inledning av elitserien fick vi ikväll en högoktanig bandyfest.

Så brukar det egentligen alltid vara när dessa lag möts.Brukar ställa mig nära isen, gärna intill mittlinjen, för att få en så optimal upplevelse som möjligt. Jag brukar nästan varje gång, i positiv mening, chockas av hur oerhört bra dessa bägge lag är. Fart, teknik, kombinationer, intensitet. Alla bandyns främsta ingredienser brukar få plats.

Den här kvällen var inget undantag. Eller på ett sätt var den det- jag har nämligen aldrig sett VSK dominera över Villa som ikväll. Åtminstone inte i sedan Villa blev Villa av idag.

Matchen rivstartade med ett tidigt mål av Viktor Spångberg. Sedan ökade hemmalaget takten undan för undan. 2-0 kom också så småningom genom Christoffer Fagerström, därefter fick Villa knappt låna bollen. Ett furiöst Grönvitt styrde tillställningen totalt.

Det enda negativa med halvleken var Max Mårtenssons skada. Oerhört tråkigt för Max och tråkigt för VSK som nu lär bli utan sin mångisige kugge en lång period. Vi håller alla tummar för bästa möjliga utgång.

Om den första halvleken var väldigt bra så skulle VSK under inledningen av andra nå ännu högre höjder. Hemmalaget inledde hysteriskt och gav inte Villa en lugn sekund. Jepser Jonsson utökade till 3-0 och det målet kunde och borde ha följts av fler. Den inledande kvarten kan inte betraktas som annat än ren Grönvit propaganda.

Hemmalaget anföll och anföll i en hisnande fart. Bjöd på chans efter chans och när gästerna försökte få kontroll på planhalva stressade VSK dem till misstag. Jag kanske inte kan svara på om det här var det bästa spelet jag sett av Grönvitt. En sak är emellertid säker – Villa har aldrig blivit så här utspelade i modern tid.

Bandy är dock alltid bandy, allt kan hända. Efter en timeout från Villa följde tre smärtsamt snabba mål och kassaskåpssäkra 3-0 var hastigt och mindre lustigt 3-3. Ovissa sista 20 således.

I vanliga fall hade säkert ett så pass snabb upphämtning ställt till det mentalt men VSK tycktes bara ha skakat av sig de tre baklängesmålen. Tiden som följde såg, efter en replikerande timeout från Micke Carlsson, ut precis som innan. Hemmalaget fortsatte att dominera spelet. Daniel Johansson gjorde ett förlösande skönt 4-3 innan Martin Landström trollade in två drömmål och fastställde slutresultatet till 6-3.

Vilken match, vilken insats! Har tidigare skrivit att jag under försäsongen sett bandy på en nivå som sällan skådats när det kommer till VSK. Elitseriestarten blev sedan tveksam men ikväll överträffade Mesta Mästarna försäsongens högtidsstunder!

Inledningens skarpa fråga tål att upprepas: var det den bästa match jag sett VSK genomföra? Kanske, kanske inte? Oavsett vilket handlade det om en totalbandy och idrott av absolut världsklass. Det här fantastiska laget tystade mig och många andra som tvivlat efter de trevande första tre omgångarna.

Ikväll finns kan heller inte Villa skylla på några yttre omständigheter i form av töväder eller dålig is. Förutsättningarna var optimala. Man råkade bara möta en för kvällen överlägsen motståndare!

Det här var ett sjujävla kraftprov av den Grönvita maskinen. Ett kraftprov som gör det lite svårt att varva ner trots den sena timmen. Tack för showen VSK!