Annandagsbandyn är färdigspelad för i år. Damerna vann med 6-5 efter en svängig och underhållande match medan herrarna föll med 5-9. Villa stod som bekant för motståndet i bägge fallen.
Damernas match var som sagt underhållande men också gastkramande. VSK förde spelet till stora delar och hade trygga ledningar men Villa bet sig i kapp. 3-0 i första blev hastigt och mindre lustigt 3-2 och andra halvlekens 6-3 blev nagelbitande nog 6-5. Grönvitt kunde dock hålla ut och vann rättvist med just 6-5.
För herrarna hade det kunnat bli en lika fin match att rapportera om. Äntligen fick laget visa upp sig inför en stor publik och länge såg det ut som att publiken skulle få all tänkbar valuta för pengarna.
Den första halvleken var nämligen ren bandypropaganda från såväl hemmalaget VSK som Villa. Jag befarade visserligen att det skulle bli ett ras när gästernas, Joel Broberg, gjorde mål redan efter 38 sekunder.
Viktor Spångberg replikerade emellertid snyggt ganska omgående och efter handlade det som sagt om propaganda. Fart, teknik och grinighet. Isens kanske största stjärnor, Martin Landström och Christoffer Edlund, verkade ha ett ont öga till varandra och, de dividerades och small i närkamper.
Minns att jag kollade på klockan efter 17 minuter och tänkte att det var otroligt att bara så pass liten tid gott. Underhållande spel burkar ju innebära att tiden går fort men i det här fallet kändes det otroligt att så mycket hänt på så pass kort tid.
På den tiden hade fyra mål gjorts, flera av dem rena delikatesser. Även utöver målen bjöds vi på mycket bandygodis.
Villa lyckades hela tiden ta kommandot målmässigt men VSK var faktiskt väl så bra. I en period var man faktiskt det bättre laget och skapade mycket chanser men lyckades inte få in bollen. Sett till allt Grönvitt skapade borde nog två eller tre ytterligare mål gjorts.
Istället gick Villa ifrån till tvåmålsledning, 2-4, innan Robin Andersson viktigt nog reducerade i slutet av halvleken.
3-4 vare således halvtidssiffrorna. Om VSK bara kunde bli lite mer effektiva skulle man nog ha chansen att gå ikapp. Det var min fatsa övertygelse i paus.
Christoffer Edlund, som enligt många på läktaren varit anmärkningsvärt anonym i första halvlek, skulle dock visa upp sig på ett, för VSK, brutalt vis. På kanpap tre minuter hade han målat dubellt och gett Villa en rejäl ledning, 3-6. De andra målet ledde till ett rejält tumult efter att Edlund retade upp sin kombattant, Landström.
Den match som tog vid efter tumultet och en efterföljande timeout var inte detsamma. VSK kändes tilltufsade av de tidiga baklängesmålen och orkadeinte komma tillbaka. Gästerna spelade väldigt bra medan VSK vid några tillfällen åter blottade att något inte riktigt sitter där det ska försvarsmässigt.
Med tio minuter kvar att spela hade Villa dragit ifrån och resultattavlan basunerade ut tunga 3-9. Det som såg ut att kunna bli en Grönvit fest slogs i spillror. På stopptid reducerade VSK två gånger om genom Robin Andersson och Wilhelm Frimodig. Det var dock inget annat än finputsning av siffrorna.
Hade vi fått en annan matchbild om VSK varit lite mer effektiva i första? Kanske men är ändå tveksam. VSK:s försvar är nog helt enkelt inte tillräckligt bra för att stå emot Villa över 90 minuter. Det har sett bättre ut sedan förändringarna inför Bollnäs men fortfarande är det inte helt klockrent. Flera av dagens mål kom till lätt.
19 insläppta mål på två matcher mot den främsta konkurrenten talar sitt tydliga språk. Förbättringspotential finns.
Annandagsdrabbningen mot Villa 2022 slutade också med en stor förlust, 2-7. Då kändes det lika uppgivet att lämna Rocklunda som det gjorde ikväll. Några månader senare jublade VSK på Studenternas is efter att Viktor Spångberg suddenavgjort finalen mot samma blåklädda lag. Mycket kan hända i bandy. Bra och trösterikt att betänka en kväll som den här.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Det är en för jävla fin känsla att vara VSK:are numera
Poängen sitter fint men insatsen i andra oroar och frustrerar
VSK dams tre starka nyförvärv med på första träningen