Tunga steg…

Spelarna lämnade planen på tunga steg, vi fans klev ut från arenan på minst lika tunga steg som dem. Jag cyklade strax efter förbi Hakonplan och skymtade två ungdomslag. Önskade där och då att jag var en av dem. De åkte, dribblade och ropade efter passningar. Helt befriade från den ångest vi VSK:are varit inkapslade i under hösten.

Med några timmars perspektiv går det naturligtvis att hitta förklaringar till varför VSK hamnat där de hamnat, varför kvalet obönhörligt väntar runt hörnet. Emellertid, varför kan inte bolluslingen studsa vår väg någon ynka gång den här hösten. Man får verkligen leta djupt för att hitta ett annat lag som haft lika mycket oflyt som VSK.

Det finns egentligen inte mycket negativt att säga om dagens insats. VSK gjorde det riktigt bra. Skapade många chanser samtidigt som man höll tätt gentemot Trelleborg.

En sekvens får dock sammanfatta eftermiddagen. Sekvensen när Daniel Hermansson tryckte in en retur och var övertygad om att bollen var över linjen men där domaren nekade till mål. Repriser ger Hermansson rätt men det är naturligtvis enormt vanskligt för en domare att ta ett beslut under en brinnande hundradel utan några som helst hjälpmedel. Det är bara så förbannat typiskt att Trelleborg satte 0-1 minuterna senare. På deras absolut enda chans i den första halvleken.

Den andra halvleken blev ungefär likvärdig. Även om Trelleborg hade någon farlig kontring var det VSK för hela slanten. När Jajic kvitterade var jag övertygad om att det skulle gå vägen, att det skulle bli en vändning. Publiken bjöd upp på ett fantastiskt vis och bildade en tolfte spelare men tiden rullade skoningslöst fort. Chanserna fanns. Ali gjorde allt rätt utandades själva avslutningsmomenten och Tronét brände ett 110 procentigt läge. Bland mycket annat.

Det går att ha synpunkter på effektiviteten hos VSK:arna men varför, varför, varför kan det inte studsa vår väg någon gång. Att vi fått utstå den här matchen, den mot Sundsvall och det erbarmliga tappet mot Örgryte inom loppet av en mörk häst är mer än ofattbart. Oskicklighet i viss mån men i väldigt stor utsträckning oflyt.

Jag lider med laget och Kalle. Det har blivit ett lyft sedan han tog över och om bara bollarna studsat vår väg så hade han kunnat slå sig för bröstet rejält.. Stefan Schwartz brukade ju hävda att tur och otur jämnar ut sig i längden men jag vet i fan när det gäller VSK modell hösten 2021.

Det var på tunga steg vi lämnade Iver i eftermiddags och en i allmänhet tung känsla har infunnit sig hela kvällen. Jag känner mig rent förtvivlad över de missade chanserna, de uteblivna straffarna och allt annat som bara inte gick vår väg. Det är en av de mest frustrerande matcher jag sett, en match där Grönvitt till stora delar agerade perfekt. Hoppet är dock det sista som överger oss VSK:are och vi ska bara klara av detta. Om det så krävs ett ångestmarinerat kval.