Tveksamt om AFC lyckas under nytt ägande

Förra veckan blev det officiellt att det blir ett ägarbyte i den kontroversiella klubben AFC Eskilstuna. Som alla vet flyttade Athletic United till Eskilstuna och döpte om sig till AFC Eskilstuna. Samtidigt för att skydda sina intressen utmanade Alex Ryssholm 51% regeln genom att skriva in i stadgaren att man väljer ordförande på 10 år för att säkra kontrollen över klubben.

I höstas skrev vi en text om hur AFC utvecklats under de sju åren och konstaterade att varken ekonomi eller besökarantal utvecklats positivt. I och med degraderingen till Division 1 så får man ändå ge ett underbetyg till den utveckling klubben haft under sin tid i Eskilstuna under Ryssholms ledning. Laget har rasat ner två divisioner utan att skapa någon större supporterbas. Rent krasst hade både IFK Eskilstuna och IK City lockat mer folk i dessa divisioner. Ekonomiskt har det inte heller varit någon succé utan. Det enda de har lyckats med är att skapa några ungdomslag, men samtidigt fanns det flera lag i Eskilstuna sedan tidigare så det tillför staden inte så mycket mer än att det stärker sin egna förening.

Ny ägare kommer bli ett danskt riskapital företag kallat J.C.R Holding APS vilket vi vet mycket lite om. Däremot är det känt att köpesumman blev 1 krona. Köpesumman tyder på att det finns väldigt lite ekonomiskt värde i AFC, för 2022 hade klubben 0 kr i eget kapital samtidigt man satt på ett driftunderskott på 4 miljoner. Frågan är om man verkligen lyckats rensa ekonomiskt under 2023 samt att man tappar elitstödet. Dock har AFC lyckats ganska bra på marknadssidan i Eskilstuna så det är möjligt att de kommer kunna etablera sig som ett bra division 1 lag.

Hur kommer då möjligheterna se ut med en ny ägare? Jag är tveksam till om det kommer leda till någon större skillnad. Under åren har Ryssholm behövt skjuta in många miljoner i klubben för att täcka underskottet, såg en siffra på 20 miljoner och det kan nog stämma. Han har ju så klart ett starkt emotionellt intresse i klubben som grundare samtidigt som hans son har varit spelare och sedermera tränare i klubben. Det är klart att han då går in och räddar klubben om och om igen.

Frågan är om ett danskt bolag som enligt Ryssholm själv kommer styra verksamheten från Danmark kommer få samma emotionella intresse för klubben? Klart det går, men jag är tveksam när det inte finns någon större kultur kring klubben. Min uppfattning är att Alex Ryssholm ändå varit närvarande i staden och lyckats på sponsringssidan tack vare det. Många sponsorer har säkert haft ett förtroende till Ryssholm, inte säkert att detta förtroende automatiskt överförs till en ägare om den upplevs sitta väldigt långt bort.

AFC är förmodligen i behov av kapital tillskott till sitt aktiebolag för att kunna bedriva verksamheten, men när 49% redan ägs av externa parter och 51% regeln måste behållas begränsas möjligheterna till kapitalinförsel. Som jag har förstått det kan man ju inte göra en nyemission, för då skulle föreningen AFC behöva skjuta in lika mycket deg som den externa ägaren för att behålla 51% regeln.

Den möjlighet som återstår är då att skriva ett sponsringsavtal, detta blir dock momspliktigt och skall betalas moms på tillskillnad mot en emission som normalt är momsfritt.

Den avkastning som du då investerar tex via sponsring får du inte helt tillbaka, eftersom ägandet är 49% går andra halvan av vinsten till föreningen.

Klart det går att komma runt detta, det troliga är att man som extern ägare kräver vid kapitalinförsel att få en stor del av spelarförsäljningarna i x antal år. Finns även möjligheter med dyr ordförande lön, hög interndebitering osv.

Utifrån detta så tror jag inte att det kommer bli någon större skillnad i framgång för AFC. Investeringar i en fotbollsklubb i Sverige är en dålig idé, det är svårt att få en bra avkastning och en stor del av avkastningen hamnar hos den andre ägaren. Dessutom finns alltid risken att du tappar kontrollen av klubben då du bara sitter på 49% av rösterna.

Det finns inga bra exempel där 51% regeln lyckats i de mindre klubbarna, titta bara på Dalkurd och det kaoset som tog in ägare i Superettan och ska nästa år spela i division 2 men många interna stridigheter där ägarna känner att de inte fått det inflytande de borde få för de kapital de skjuter in. 51% regeln möjliggör en engångs injektion av medel men hur regelverket fungerar så ser du sällan en minoritetsägare som fortsätter att pumpa in pengar in i bolaget utan att få något i gengäld.

Utmaningen för AFC är också att det inte finns något elitstöd på division 1 nivå och spelarförsäljningar rör sig om några hundratusen. Även i Superettan är det svårt att få några exceptionella summor, i snitt har klubbarna sålt för 1 miljon per klubb om året. För att få någon avkastning överhuvudtaget på investeringarna behöver klubben spela i Allsvenskan, vilket känns väldigt avlägset de kommande åren. Ska AFC ha en chans att ta sig tillbaka till Allsvenskan och få någon slags avkastning på investeringarna behöver man nog investerare som är villiga att skjuta in 4-5 miljoner om året under flera år.

Mot detta så är jag tveksam om en ny ägare i AFC kommer göra någon större skillnad. Risken är snarare att de snabbt tröttnar och slutar skjuta in pengar om utsikterna att få tillbaka dem är små. Ska jag göra någon ny spådom tror jag på ett nytt ägarbyte inom 5 år.

MDMF