Underbart med seger – vi ses i Borlänge på lördag!

Det var kö till ståplats kvarten före avspark idag. Oktobervädret var bästa möjliga.   Ett rätt märkligt lugn rådde. Någon sa sig vara lugn, en annan påstod sig vara mer nervös, Trodde själv på seger alldeles inför avspark. Det vi fick se inledningsvis var dock inte mycket att hurra för. Lojt med tomma blickar hos spelarna. Inte ens Simon Johansson och Pedro Ribeiro stod att känna igen. 

Nervositet sannolikt och stor frustration på läktaren. De enda som höll stilen var VSK Youngsters, som bjöd till med fina banderoller och försök att få igång läktarsång.                                                                       

Tiden gick, vände mig vid något tillfälle mot någon av de andra på läktaren och gav utlopp för den frustration jag kände då. Tur, tänkte jag, att inte Dalkurd är bättre, då hade vi blivit rejält straffade och fått rullgardinen nerdragen för den här säsongen.

När klockan tickade mot halvtidspaus och vi var redo för det obligatoriska pausgnället kom så det förlösande målet. Frederic Nsabiyumvan på nick.  Precis som mott Norrby. Viktigt, viktigt viktigt.  Vilt jubel bland spelarna på planen och lika påtaglig glädje hos oss på läktaren. Drog en lättnadens suck och hoppades att målet skulle innebära islossning inför andra.

Så blev också fallet. Det VSK som klev ut i andra halvlek uppträdde som ett helt annat lag gentemot den nervösa skaran av spelare som äntrade planen vid avspark. Man tog kommandot direkt anförda av kapten Johansson som nu visade sin fulla kapacitet, slet uppoffrande och visade upp sina spetskvalitéer.                  

Efter dryga tio minuter kom också utdelningen när Viktor Granath satte 2-0 på retur efter ett skott av nämnde Johansson.  VSK var först i alla dueller och öste på konstant.  När Pedro gjorde 4-1 väntade de mest lugna och harmoniska avslutet på en match som jag upplevt på länge.  Bra spel på planen och glad, uppslupen, stämning på läktaren.         

4-1 blev slutsiffrorna och precis som mot Norrby utbröt härliga glädjescener när spelarna sprang fram för att tacka klacken. Nu blir det i sämsta fall kval. Men mot Brage och AFC, som är återstående motståndare, vore det väl själva fan om inte Grönvitt kunde greja kontraktet utan det otyget.

Utöver det självklara i slutresultatet finns en helt del gott i övrigt att ta med sig. VSK Youngsters inte minst som med brinnande engagemang visat att framtiden är tryggad när det gäller supporterskapet. Det är faktiskt riktigt häftigt att se och höra grabbar som inte ens var födda när VSK lirade på Arosvallen. Vidare förtjänar också Freddy Nsabiyumvan beröm. Burundiern har gått in på ett självklart sett i backlinjen med ledaregenskaper och försvarskvalitet.  Viktiga mål gör han också!

Sist men inte minst några ord om Simon Johansson. Vilken kapten och härförare han är. Simon bär ett ganska ungt och svajigt lag på sina axlar.

Det var skönt att lämna Iver efteråt Många glada och förväntansfulla ansikten. Det kändes som något lossnat.  Underbart med seger och mäktigt med ett stort bortafölje till Borlänge på lördag. Vi ses då!