Upp och nicka sockerdricka: Berättelsen om hörnor

OBS – texten har korrigerats och uppdaterats då den innehöll ett sifferfel tidigare. Felet gjorde att några slutsatser föll men andra kom till. Vi tackar våra trogna läsare och deras falkögon för att ni håller koll på oss.

Filip Tronêt driver fram bollen i högsta fart på högerkanten, utmanar sin back i ett försök att komma förbi – backen lyckas i sista stund få ut ett ben och tåar bort bollen till en hörna. Applåder från läktaren över Filips aktion och över det faktum att det nu blivit hörna. Förväntningarna stiger, en hörna är en målchans och vi kan se hur nickspecialisten Ilir Berisha majestätiskt glider in i straffområdet för att förhoppningsvis nicka in bollen i krysset.

Nu får de trycka in den, tänker vi alla på läktarna.

Men hur är det med hörnor, hur ofta blir det egentligen mål på en hörna? Är det verkligen den målchans vi tror att det är och är våra förväntningar rimliga på att bollen ska nickas in av Ilir?

Vi börjar med att konstatera att i snitt får ungefär vardera lag på en fotbollsplan nästan 5 hörnor på en match. En bra början då. Dessvärre är det så att hörnor sällan resulterar i att den som får hörnan gör mål på den. Som exempel kan vi ta VSK:s senaste hemmamatch mot HBK där VSK hade hela sju hörnor, men ingen av dem resulterade i något vettigt.

Tyvärr finns det ingen riktigt bra statistik kring hörnor i det program som vi brukar använda för att räkna på siffror i fotbollsmatcher. Men vi är så klart inte sämre än att vi kan googla runt lite och som tur är finns det flera andra som gjort hörnjobbet åt oss.

I Washington Post publicerades 2015 en artikel där man analyserat resultatet av 20 000 hörnor och kommit fram till en hel del intressant statistik. Enligt siffrorna blev det mål på 3.5 % av alla slagna hörnor. När vi läst andra artiklar i ämnet så varierar siffran lite beroende på vilket statistiskt underlag man använder. Men överlag ligger andel hörnmål på hörnor runt siffran som WAPO fann när man tittade på sina 20 000 hörnor. Det innebär i snitt att var 28:e hörna resulterar i ett mål.

Med tanke på att lag i Superettan över lag producerar runt 4-5 hörnor per match så kan man bara förvänta sig ett mål via en hörna i var femte eller var sjätte match, i genomsnitt. Naturligtvis kan man på kort sikt med tur eller otur, över- eller underprestera mot det här målsnittet. Men hörnor är en sån där händelse på fotbollsplanen där statistiken alltid hinner ikapp en och alla lagen kommer att hamna runt det statistiska snittet i gjorda mål på sina hörnor, förr eller senare.

En annan intressant sak med hörnor är att den finns en tydlig risk att det hörnläggande laget åker på en kontring med baklängesmål som följd.

Det som händer vid en hörna är att nickspecialisterna, oftast mittbackarna, får kliva fram in i straffområdet och så får de kortaste försvararna och mittfältarna vara hemma och snällt städa undan om hörnan misslyckas och motståndarna får tag i bollen. För misslyckas gör det. I VSK minns vi särskilt korthörnan mot BP 2016, som Brandeborn snodde och där Robin Blommé var tvungen och kapa honom i straffområdet och det blev rött kort och straff som följd. Ingen rolig upplevelse.

När man tittar på statistiken är den generella chansen för kontringsmål 0.4% vid en hörna, dvs en risk som inte är jättehög. Men om man tittar lite djupare i siffrorna kan man se att om kontringen tar sig till sista tredjedelen av planen ökar chansen för mål 10 ggr och i de lägena är det 4% chans till att det blir mål, dvs högre chans att göra mål än laget som slog hörnan har, statistiskt sett. Det är nu vi ser effekten av att mittbackarna är kvar i anfallszonen.

Nu har vi inga exakta siffror för Superettan men det finns ingen anledning att tro att det är annorlunda här, jämfört med annan fotboll i världen.

Om vi gör en snabb återblick över VSK:s målskört i år minns vi att Sean Sabetkar nickade in bollen mot GAIS borta på en hörna. Ravy Tsouka slog in bollen i mål borta mot Degerfors på en hörna och Ilir tofflade in bollen mellan benen på målvakten i Dalkurd i efterföljden av en hörna.

Åt andra hållet kan vi komma på tre kontringsmål som VSK gjort på motståndarens hörnor. Vi har dels Simons 1-5 mål mot Dalkurd där han och Dennis kontrar. Vi har Filips mål mot Örgryte där han och Petar får loss bollen. Till sist har vi målet Simon gjorde mot Syrianska där Petar spelar Filip som driver upp bollen och spelar Simon efter en hörna för Syrianska.

Vi kan inte på rak arm komma på något mål som VSK fått emot sig som kom till efter en hörna. Men vi minns säkert dåligt och något sådant har säkert blivit till.

Men utifrån ovan statistik verkar VSK ligga enligt förväntan vad det gäller gjorde mål vid hörnor. Vi borde ha fått ungefär 100 hörnor i år och gjort mål på tre av dem, dvs 3 %. Vi har också kontrat in 3 mål utifrån 100 motståndarhörnor. Det får man i sammanhanget säga är en exceptionellt hög siffra. Det kan inte rimligen vara många lag i det svenska seriesystemet som har en så hög procent kontringsmål som uppstår vid motståndares hörna.

Vad går det att dra för slutsatser av detta? Ska VSK öka chanserna till mål genom att slå ut bollen till hörna för motståndaren? Nä, det kanske inte är rimligt. Men kanske är det som Washington Post skriver: Statistiken säger att om en försvarare har chansen att spela ut bollen till hörna bör den kanske inte tveka att göra det, då det oftast leder till en ofarlig situation men också en möjlighet att skapa en kontring.

Det är nog ingen slump att en hörna leder till möjligheter för motståndaren som ska försvara sig att göra mål. Man behöver ju bara titta på en hörnsituation som sådan. Det är kaotiskt. 15-20 spelare trängs ihop på några kvadratmeter och sen ska en boll in i klungan. Vad som helst kan hända, egentligen. Det är svårt för någon att styra händelseutvecklingen.

Försvarande lag har några distinkta fördelar när det kommer till att kontra. Dels står man uppställda med hela laget i sin anfallsriktning och kan bara rusa. Laget som får hörnan måste vända om och börja försvara sig. Sen finns som sagt de bästa försvararna oftast djupt ned i motståndarnas straffområde för att nicka och kvar på backplats är ofta mittfältare som inte är lika duktiga på försvarandets ädla konst.

Så sammanfattningsvis får man säga att VSK ska fortsätta att utveckla sitt kontrande när man får en hörna emot sig. Att lyckas göra mål på en hörnkontring ger en enorm energiboost åt laget och är extra demoraliserande för motståndaren. VSK är redan exceptionellt duktiga här och deras förmåga är ett viktigt vapen.

De egna hörnvarianterna behöver man kanske inte lägga så mycket tid på. In med Berisha i boxen och sikta på honom, svårare behöver det inte vara. Det är på tok för mycket slumpvariabler inblandade vid egna hörnor för att varianter ska bära någon större frukt.

https://www.washingtonpost.com/news/fancy-stats/wp/2015/05/02/the-value-of-a-corner-kick-in-soccer/