VSK mäktade med att rädda även den andra matchbollen i kvartsfinalserien genom att slå Bollnäs med 4-3. Nu har man mycket av den tunga uppförsbacke jag jämfört situationen med nedanför sig. Nu återstår faktiskt bara den sista etappen att ta sig an på tisdag. I viss medvind.
Det var en jobbig match att följa ur supportersynpunkt. En tillfällig hälsoundersökning någonstans mellan klockan 19 och 21 skulle ge ganska alarmerande värden. Ett blodtryck högre än skyskraporna i Manhattan, en vilopuls skenande som ett godståg och ett psykiskt tillstånd som skulle få en enbent pall att kännas stabil.
För att beskriva matchen går det att strö en hel del klyssjor omkring sig. Kniven mot strupen, små marginaler gastkramande drama, spika igen, bäst när det gäller. Dessa beprövade uttryck passar nämligen in rätt bra på matchen.
VSK var som bekant tvunget att vinna ikväll och lyckades också med det. Man gjorde det med hjälp av en storspelande Henrik Kjellsson. Det blev jämnt och dramatiskt till matchens sista lyra.
Det är faktiskt imponerande att se hur Grönvitt lyft sin nivå när det gällt som mest i den här serien. Under 80 minuter i torsdags och i den första halvleken ikväll spelade man nära på sin bästa bandy för säsongen.
Den första halvleken var som sagt mycket bra, man hade 3-1 i halvtid vilket faktiskt var i underkant. Med lite flyt och skärpa på alla hörnor hade siffrorna varit större.
Värt att nämna är Joel Engströms 2-1, som kom till via att han äntligen fick träff på en av sina många blixträder, och Landström snärtiga skott fram till 3-1. Bandygodis gånger två.
VSK fortsatte på den inslagna vägen i andra halvlek och fick ett tidigt 4-1 via Landström, innan Bollnäs tilläts träda in i handlingen på allvar. Det blev så småningom 4-3 och dramatiskt värre.
Dock ska det sägas att ett klanderfritt VSK-försvar höll Bollnäs stjärnor stången och var mycket täta runt straffområdet. När hälsingelaget väl gavs lägen fanns Kjellson där. I slutskedet lyckades han exempelvis stoppa Mossberg från att kvittera genom en fantastisk skridskoparad.
Precis som hela laget har Kjelle lyft när det gällt som mest och svarade tveklöst för sin bästa insats för säsongen ikväll.
Precis som efter torsdagens nödvändiga vinst vållade den här segern också en knuten näve likt tennisspelaren som hämtat upp ett svårt underläge. Det blev en betydligt större näve nu än då, men känslorna präglades av lättnad och beslutsamhet i högre grad än euforisk glädje.
En match, eller ett game om vi får fortsätta med tennistermer, återstår faktiskt innan vi kan jubla. Ett game där VSK, tack vare att ABB Arena står som värd för det, har egen serve och allt i egna händer.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Att vinna en halvlek med 7-2 mot Edsbyn talar ett ganska tydligt språk
Besvikelsen är fortfarande stor men längtan efter revansch är ännu större
Bygg en ny bandyhall och gör den gamla till mässhall