Vart tog respekten för det lokala vägen – VLT

Det är minst sagt spännande tider för oss grönvita att få uppleva. Det händer många saker utöver det faktum att vi avancerat till Allsvenskan i fotboll.

En händelse vi nog aldrig tidigare skådat i föreningens snart 120-åriga historia är att lokaltidningen spenderar presstödspengar, intellektuell kraft och dyr trycksvärta att på sin ledarsida kommentera VSK Fotbolls idrottsliga förehavanden, inte bara en gång – utan två gånger, inom en tidsmässig förflutenhet av bara några dagar.

VSK Fotboll blir alltså upptagen i det litterära finrum som lokaltidningens ledarsida ändå får sägas vara – det är inte kattskit. Uppenbart är att allsvenskt deltagande är både ett, två och tre pinnhål upp på medias priolista av lämpliga bevakningsobjekt. Det tackar vi för och vi är (svärord) förtjänta av det.

Gott så.

Nu till de inte helt lättbegripliga vinklar som ledarna väljer när VSK Fotbolls framgångar ska kommenteras och ges gestalt ur ett större, och i de bästa av världar, relevant perspektiv.

Vi får alltså en text från en inhyrd ledarskribent som från sin lägenhet i Johanneshov i södra Stockholm för fram sina neoliberala värderingar om att kommunalt idrottskramande är en no-go-zone för de lokala politikerna och tjänstemännen i Västerås.

Va fan har han med det att göra?

Idag bjuds vi läsare på en ledare som avhandlar danskars toppranking på ett av flera globala ”lyckoindex”. Här görs kopplingen att våra kära grannar minsann åtnjuter sin lycka och topplacering som en direkt följd av att man helt oförhappandes och mot alla odds vann EM i fotboll 1992.

Spekulativa slutsatser onekligen. I lokaltidningens ledare dras då parallellen att vi västeråsare nu kanske kan bli lyckligare av att VSK Fotboll har nått det allsvenska finrummet.

VSK-supportrarnas lyckorus går inte att ta miste på, det är ett som är säkert.

Frågan nu är om gemene man inom kommunens administrativa gränser, som i skrivande stund bestrålas av en grönvit kärlekslaser som allsvenskt avancemang tycks ge vid handen, kan känna större lycka, sammanhang, mening och framtidstro i sina liv. Vi hoppas så klart det, men vi förhåller oss en smula avvaktande intill att data presenteras om att så är fallet.

Ni hör själva – det här är ju jönsigt så att det förslår.

Den inhyrda ledarskribenten som tog denna vinkel är ytterligare en stockholmare med exakt noll koppling till Västerås och än mindre dess idrottsliv.

Vi kan nästan vadslå vår allsvenska plats på att veckans ledarskribenter inte visste vad VSK Fotboll var för något innan senaste tidens framgångar för herrarnas representationslag blivit ett faktum. Det är fullt möjligt att dessa skribentjuveler aldrig satt sin fot i Västerås.

Inget ont om skribenterna och deras arbete i sig – de är ”hired guns” som skriver för sitt bröd på uppdrag av chefredaktören för VLT. De gör säkert så gott de kan för att krafsa fram något som med lite god vilja kan gå för en lokal vinkel i sina texter.

Det obegripliga är väl snarast att VLTs ledning väljer att ha ett persongalleri på sina ledarsidor med noll kunskap om staden och dess människor, vad som försiggår just nu, de lokala brännande frågorna och våra sedvänjor – som så klart skiljer sig från den stockholmska flärden.

Vill man som lokal tidning som skriver för oss människor i Västerås med omnejd ha någon form av relevans i människors liv – ja då må man banne mig anstränga att skriva till oss på bondens språk och på ett sätt som bär igenkännandets dräkt.

Ledarsidan i en tidning är dess hjärta och själ. Om den är sjuk blir resten av tidningen sjuk och förtvinar – är det den processen vi bevittnar just nu på VLT?

Eller är det bara så enkelt att chefredaktör och Umeåbördige Nordström inte bryr sig om Västerås och istället hyr in sina stockholmspolare som han skaffat sig genom åren. Det börjar bli rätt stockholmsprofiltätt i ledar- och skribentgalleriet nu – eller hur Nordström!

Tondövt blir det i vart fall när skribenter från fjärran plats ska kommentera brännande lokala frågor och inte ökar det vår lust att betala för en produkt där stockholmare utan lokal koppling skriver oss på näsan och talar om för oss vad som är rätt eller fel.

Själv betalar jag min Bonnierprenumeration till en annan lokaltidning som faktiskt gör sitt jobb som en lokal fyrbåk och därmed förtjänar mina pengar.

Kanske fler borde göra så.