Vem premiärmålar himlen grönvit som gurka i vaniljglass på söndag?

Premiär. Start. Första gången.
Det är något speciellt med den första skoldagen.
Det är något speciellt med det första målet.
Det är något alldeles speciellt med två grönvita allsvenska premiärer inom en vecka.

Efter fjolårets succé har Kalle Karlsson (stärkt av Stefans städmiljoner) format en ny trupp.
I måndags utfördes den första uppgiften. AIK borta, inför välfyllda läktare.
Kraften i måndags när den grönvita elvan, ledd av kapten Johansson, äntrade Jordgubbsarenan var i paritet med kraften som i höstas fick Svartån att svämma över.

Låt mig vrida tillbaka klockan 21 år. Med risk att svära i den grönvita församlingen ber jag den grönvite prästen om dispens om att högst tillfälligt ersätta vårt kära V med ett E.
AIK – ESK, Allsvensk premiär 2003. Jag gör detta med VSK:s bästa i åtanke då det finns både likheter och lärdomar som vi kan lära oss av.

6 April 2003. I bilen satt jag, bröderna och pappa. Förväntansfulla grabbar inför matchen mellan Gnaget och nykomlingen Enköpings SK. Första stoppet blev Enköpings billigaste godisbutik på Enögla Livs. Här fylldes påsarna med godis för 2,90 per hekto.
Utan pyroteknik men med fotbollsgodis i påsarna gjorde vi entré på Råsunda.

Väl på plats fick vi och en nyfikne vinterjacksklädde Lars Lagerbäck se Richard Moneys namnkunniga svartvita 08:or klä av ESK på resultattavlan. Corneliusson, Hoch och Alm. 3-0 och vårkylan färgade kinderna röda.

ESK vann skotten på mål med 6-5 men förlorade skotten i mål med 3-0. Effektiviteten på Råsundas leråker skilde lagen åt. De etablerade Allsvenska AIK:arna tog vara på chanserna med en flygande örns precision. De svartgröna nykomlingarna från Sveriges närmaste stad förvandlades till Sveriges ineffektivaste lag med sin oförmåga att välja rätt verktyg i de avgörande momenten. Hermansson och Norell använde envist stadens stolthet skiftnyckeln utan framgång. Tyvärr saknade bortalagets verktygslåda mer mångfacetterade
målgörande medel.

Låt mig vrida fram klockan 21 år och ersätta det tillfälliga E:t med vårt kära V.  I måndags hejade vi på VSK. Det var premiär och förväntan i de grönvita leden. VSK imponerade stort spelmässigt och vann skotten på mål med 5-4 men förlorade skotten i mål med 1-0.

Historien upprepade sig. Nykomlingarnas avslut var lika trubbiga som toppen av Anundshög.
Eller som den grönvite prästen uttryckte det: VSK lyckades inte förvandla de fem bröden och två fiskarna till ett mål som mättade bortafansen. Nu hoppas jag att våra grönvita avslutare kalibrerar dojor och hjässor med precision inför hemmapremiären mot Elfsborg.

Oavsett om det är en ung och frejdig talang (Åslund!), en blytung festfixande långtradare från Husby (Jabir!) eller en Hitachisk-bicycleta med ingenjörsprecision (Johan Söderström från VIP-läktaren?) hoppas jag att Kalle har sparat essen i rockärmen. För ess behövs. Allsvenskan är någonting annat än Superettan. Se bara på Malmö FF:s premiäruppvisning i effektivitet. Vilken vacker verktygslåda. Effektiviteten kommer skilja agnarna från vetet på det allsvenska fältet. Lagen som lyckas odla egenskapen att måla även när färgen är slut kommer att skörda rikligt i vårt Allsvenska fotbollsland.

Avslutningsvis, trots att många saker har förändrats på 21 år så
är bollen fortfarande rund. Allt kan hända på söndag. Oavsett om det är på läktaren, i
favoritfåtöljen framför text-tv eller från himlen (pappa) så ska vi tillsammans njuta av den fantastiska sporten fotboll.

Det är något alldeles speciellt att se när VSK premiärspelar med precision i hemstaden.
Vem tar tag i Picassos pensel på söndag och målar Rocklundahimlen lika grönvit som gurka i vaniljglass? Kom ner på söndag så får ni se.

Sköna gröna VSK!

Signore Abrahamsson