Vi glömmer spelet och tar med oss resultatet

VSK besegrar Nyköping med 3-1 inför 4500 åskådare i den kyliga och blåsiga oktoberatmosfären. Skönt, nu är det riktigt nära. En pinne  mot Akropolis nästa helg och superettan-platsen är matematiskt i hamn.

Sett till spelet sitter dock segern långt inne. Det VSK som beträder konstgräset till matchstart agerar håglöst. Tempot är som hämtat från någon gammal journalfilm från 40-talet. Felpassningar och annat slarv gör dessutom hemmalaget känsliga för omställningar. Karwan isoleras och förlorar varenda duell i första halvlek.

VSK får tacka Anton ”Buffon” Fagerström att det inte blev några baklängesmål i första halvlek. Han tvingas till tre, fyra, klassingripanden.  Extra minnesvärd är en benparad på en hörna. Måste varit årets räddning i den här serien.

Funderingarna är många bland publiken i halvtid. Nerver, fel spelsystem, bättre med två forwards än en ensam och övergiven Karwan? Någonstans klämmer fotbollsskon det är vi rörande överens om.. Ett rejält snack i omklädningsrummet borde göra susen. Vi förväntar oss hur som helst ett mycket bättre Grönvitt till andra.

Till en början ser det tyvärr inte ut att ha hänt så mycket. Samma tendenser som i första. Ett lock av ångest lägger sig över Solid Park.  När Samuel Kroon petar in 1-0 för gästernas räkning känns allt hopplöst

Att Simon Johansson kvitterar nästan omgående är en oerhört lycklig omständighet för VSK.  Viss ångest släpper, hemmalaget stärks. Efter en dryg timma slår Stefan Batan en fenomenal långpassning som går som en het kniv genom smör och friställer Filip Tronét, 2-1. Arenan citerar kollektivt Gert Fylking: Äntligen!

Med ledningsmålet har VSK försatt gästande Nyköping i en psykologisk rävsax. Det tar inte många minuter innan samme Filip är framme igen.  På ett patenterat  Simon Johansson-inlägg trär Tronét in 3-1 via pannan. En fantastisk fin nick som ger små VM-94 vibbar och för tankarna till Martin Dahlin.

Efter 3-1 kan VSK kontrollera spelet och tar sig relativt komfortabelt igenom den resterande knappa halvtimmen. När domaren sätter pipan till munnen och blåser av kan man lättat andas ut. Ett litet litet antiklimax är givetvis att segern inte innebär en definitiv serieseger. Nu får vi skjuta upp firandet en vecka istället.

Tre poäng blir det till. VSK får emellertid tacka Simon för sitt psykologiskt enormt lägliga mål och Anton för sin gedigna insats i mål. I annat fall tvivlar jag på att det blivit full pott.

Vi glömmer spelet, tar med oss tre sköna pinnar och gör en titt i kylen. Skumpan står där och väntar. Ska vi få öppna den redan nästa söndag måste spelkvalitén upp rejält. Det krävs faktiskt ingen fotbollsprofessor för att komma till en sådan slutsats.