Vi har ett jävla läge att ta oss tillbaka, så enkelt är det!

Våren är här. Att rikta blicken ut över Västerås känns för oss som växt upp i stan ytterst bekant. Vackert på sina håll, desto jävligare på andra ställen.

I ett rätt så väsentligt avseende har dock förvandling skett.  Västerås har blivit en fotbollsstad och klubben VSK är alla västeråsares angelägenhet. På ett sätt jag aldrig upplevt tidigare.

Den allsvenska återkomsten blev som bekant bara ettårig men inget av den nyfunna fotbollsfebern avtog på grund av det. Laget bommade mängder av chanser men fortsatte att spela en iögonfallande fotboll som gav många sympatisörer, långt utanför våra västmanländska breddgrader. Vi supportrar fortsatte att stötta trots en konstant prekär tabellplacering.

Även när återkomsten till Superettan var definitiv och laget spelat sin sista match för säsongen mot Bajen stod vi där: ”Vi ska tillbaka, vi ska tillbaka”, skanderades med total övertygelse.

Den allsvenskan sejouren blev ettårig precis som 1997 men där slutar alla likheter. Då var Västerås en brunkig hockeystad och VSK ett lag i mer eller mindre spillror. Nu är läget ett helt annat.

Alla pratar VSK. 100-tals ungar har blivit VSK:are för livet de senaste åren och pratar klubben och dess spelare med samma hängivenhet som de förr ägnade Real Madrid eller Man United. Det är fantastiskt!

Nära på 2000 VSK:are äntrar rivalstaden Örebro imorgon redo att sjunga fram sitt Grönvitt. Det talar sitt tydliga språk. VSK går in i serien som storfavorit. Det finns en fallhöjd med favoritskapet men som optimistiskt sinnad kan man välja att se situationen: ”som ett jävla läge”, för att citera en viss bandytränare inför en gastkramande finalförlängning.

Det är nämligen ett jävla läge enligt mig. Kan vi förvalta favoritskapet och starta serien bra kommer fotbollsfebern att stiga om möjligt ännu mer.

Imorgon gör vi Örebro. Via bussar från Västerås.  Med bilar, i minibussar från vår kungliga huvudstad.  Ja säkert från åtskilliga andra ställen också. Den här klubben berör mer och fler än någonsin.

Vi ses alla grönvita. I bussarna, bilarna, snabbmatshaken och pubarna inför. Och framför allt vi ses och hörs från läktaren. Vi har ett jävla läge att ta oss tillbaka, så enkelt är det!