Vi knyter näven tillsammans och tar oss an Sirius

Idrotten är inte så enkel som vi supportrar tror. Det är mycket psykologi. Favoriter kan falla, matcher vänds i vissa fall på ett ögonblick.

Det VSK-upplagor Micke Carlsson tränat har varit av skilda slag. Ibland på papperet klara guldkandidater, andra år mer underdogs. Gemensamt för alla upplagor är att de presterat som mest när kniven varit mot strupen.

Jag blev således väldigt besviken i fredags, efter förlusten mot Vetlanda. Smålänningarna av idag är ett väldigt bra bandylag så en tuff drabbning hade jag räknat med. Att det skulle bli ett sådant tapp det kunde jag inte drömma om. Det smärtade och smärtar även idag.

Slutspelsresan blir tuffare med tanke på att förhoppningen om en tredjeplats förbyttes till en snopen femteplats.

Det har talats mycket om hur kännbara tappen av Daniel Johansson och Jesper Jonsson varit. Smålandsduon är två ytterst kompetenta bandyspelare så givetvis påverkar det truppen, såväl kvantitativt som kvalitativt.

Skadorna på karaktärerna och nyckelmännen, Henrik Kjellson och Christoffer Fagerström har givetvis också hämmat laget. Emellertid, VSK har ett på pappret exceptionellt bra lag i år. Jag såg dem, oss, som främsta utmanare till Villa.

VSK har visserligen studsat tillbaka lite i slutet av serien med ett bättre försvar och en ökad stabilitet. Den extra växeln har däremot inte lagts in.

Jag ögnar mig igenom tabellen. 18 poäng upp till seriesegraren Villa och blott 4 ner till sexan, Bajen. Det är ett kvitto på att laget underpresterat. Något annat kan inte sägas.

Det raderna ska inte ses som någon domedagsprofetia för klubben inför det stundande slutspelet. Snarare tvärtom.  Se det som ett slags brandtal.

Nu väntar en tuff men rolig kvartsfinalserie mot Sirius. Det i perioder knackiga seriespelet gör att Grönvitt går in lite som en underdog medan Uppsalalaget har hemmafavör. Just den här serien och detta utgångsläge tror jag kan vara precis vad VSK behöver för att tända till och visa den gamla klassiska andan.

VSK går in i den här serien ungefär som när Nadal var tvungen att bryta en serve efter några halvtaskiga games. Ett tufft läge men lägen den spanske tennissluggern älskade. Några vunna bollar och blicken fick tillbaka glöden, en breakboll och näven knöts. I de stunderna var förmodligen Nadal den tuffast tänkbara motståndaren i hela tennisvärlden!

Lite så vill jag se VSK ta sig an Sirius.  Laget är så pass bra och har lyfts av tuffa förutsättningar förut. Jag inte bara hoppas på Grönvitt, jag tror på dem.

Det finns ett antal trötta omgångar i bandyns elitserie då jag känner att något måste göras för bandyns fortlevnad. I slutspelstider finns inte ett spår av de känslorna. Då brukar sporten bandy och klubben VSK visa upp sig från sin allra bästa sida. Fart, dramatik, kamp och artisteri.

Jag vill att den där jävla slutspelsserien ska dra igång imorgon. Det ska bli så kul. Vi har revansch att utkräva efter en säsong med toppar men också väl många dalar. Vi knyter näven tillsammans och tar oss an Sirius. Det vi inte lyckats få ut i serien ska vi få fram nu. Heja Sport!