Det blev ingen skarpsinnig replik från VSK Bandy efter den tunga förlusten mot Sandviken i söndags. En föga välspelad men dramatisk hemmamatch mot Vänersborg slutade till slut 5-5. Det var hafsigt, det var slarvigt och det var ett defensivt spelande bortalag. Gästerna spelade dessutom tufft och fick VSK:arna lite ur balans.
På förhand hade ett oavgjort resultat känts som ett misslyckande och insatsen vållar ingen glädje även om det inte var en usel sådan. Med tanke på att Daniel Johansson kvitterade med ett kanonskott i matchens sista skälvande sekunder finns emellertid ingen anledning att hänga läpp.
Hur bra ett lag än är så kommer det smärre svackor under en säsong. Det som stör mig efter ikväll är att Grönvitt hamnade ur balans genom Vänersborgs rätt fysiska spel. Istället för att rikta den energin rätt blev det grinigt; domarskäll, klubbslag i isen och flera bollltapp som rena följder av denna frustration.
Vänersborg liksom en handfull lag till under toppskiktet är bökiga att tas med om ett lag som VSK inte är riktigt 100. Särskilt om man tappar humöret.. Jag såg lite av samma tendenser i andra halvlek mot Sandviken. Ett lag med så mycket kvalitet och rutin bör kunna hantera detta bättre.
Nu tar vi trots allt med oss poängen och hoppas att den inbringar positiv energi inför fredagens bortamatch mot nämnda Sandviken. Vi har revansch att utkräva efter den snöpliga förlusten senast. Trots det tunga tappet då visade VSK att man är ett bättre lag än Sandviken. Det vill jag se i ännu högre utsträckning på fredag.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday