En kille som vandrat på våra gator, som tagit sina första stapplande fotbollssteg på våra planer får ikväll kliva ut på den finaste av svenska fotbollsscener och ta emot Guldbollen. Victor Nilsson Lindelöf – en av oss. Vilken resa han gjort och fortfarande gör.
Det är lätt att dra sig till minnes den tunne tonåringen som just slagit sig in i VSK:s a-lag. Visst såg syntes något särskilt redan då, visst anade man att han kunde gå långt. Funderade ibland hur långt. Allsvenskan, ja kanske. Landslaget, nja, för tidigt att sia om nu, grabben är ju bara 17.
När vi nu står här med sju års resa som facit, med en blänkande guldboll som galjonsfigur kan vi konstatera att han kommit så mycket längre än vi då ens drömde i våra vildaste drömmar. Ändå är det bara början. Tiden kommer att ge oss mer stunder av glädje och stolthet.
Från Franke och Råby IP via VSK och Swedbank Park (som då var namnet) vidare ut i stora fotbollsvärlden. Resan har inte varit lätt, han inledde den på allvar genom en bakdörr till det numera legenderariska U-21 EM, 2015. Därifrån slog han sig in i Benfica, tog Champions League med storm och fick dra på sig A-landslagströjan.
EM-spel, ordinarie plats i landslagets backlinje och så United för en mastodontsumma. En flytt som gav Vigge många blickar på sig, somliga kritiska redan innan han ens debuterat. Dels av onyanserade brittiska journalister men också av mer eller mindre rabiata gamla Unitedlegender.
Kritiken har ofta varit orättvis och väl hård men samtidigt långtifrån obefogad. Victor Lindelöf Nilsson har svarat för skakiga och i vissa fall rent svaga insatser när han fått chansen.
Ni vet hur det är i dagens fotbollsvärld, kritik från experter i tv-studios eller från krönikörer i tabloiderna får lätt en lång och brutal orm utav nättyckare som följe. En orm som tar den där i vissa fall redan överdrivna kritiken och fullkomligt massakrerar spelaren.
Jag har tvivlat på flera sätt. Gick han för tidigt till en så pass stor klubb? Kommer han knäckas av kritiken och nätets arméer? Det är nämligen en till synes skör blick som möter tv-kamerorna i intervjuerna.
VM blev dock en vändpunkt. Lindelöf fungerade ypperligt med Granqvist. Stod rätt glidtacklade och hindrade den enda motståndaren efter den andra. Svarade dessutom för uppspelen. En modern och spelskicklig mittback visade upp sig för världspubliken.
Vissa farhågor släppte, men inte alla. United har fortsatt att gått dåligt och Vigges insatser lämnade under säsongsinledningen en del i övrigt att önska. Den där frågan upprepade sig: Gick han för tidigt?
Emellertid, efter att ha sett Victor Nilsson Lindelöf möta Juventus två gånger om alldeles nyligen så har i stort sett alla farhågor släppt. Han höll stången mot Ronaldo, en av tidernas största, plockade ner vindsnabbe Douglas Costa och neutraliserade kreative argentinaren Dybala. Ett svårare motstånd kan knappast en mittback få 2018. En nästintill omöjlig uppgift, om man inte heter Victor Nilsson Lindelöf!
Vilken resa han gjort och fortfarande gör. Det är häftigt att blicka tillbaka sju år och se vad han uppnått sedan dess. Ändå är det bara en början. Vi kan fråga oss vart han står om ytterligare sju år? Bara framtiden har svaret, en framtid som definitivt tillhör Vigge. I väntan på fortsättningen av resan får vi för tillfället njuta av den glänsande guldbollen och glädja oss åt att han är en av oss.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday