Förväntningarna var stora på VSK Bandy i somras. En fantastisk säsongsavslutning kryddad med några fina nyförvärv fick bandytemperaturen att stiga invärtes. En massa småskavanker som oflyt, skador, sjukdomar, fösvarsdarr och enskilda genomåkningar istället för kollektivt spel har emellertid ställt till. VSK har inte riktigt tagit sig dit vi supportrar hoppades och trodde.
Ikväll, på självaste annandagen, tror jag äntligen att vi fick se en vändning. Det är vanskligt att tala i sådana termer i den mycket svåra idrotten men jag vågar ändå sticka ut hakan. VSK agerade lite som Rafael Nadal när han äntligen fått grepp om en tennismatch efter en tyngre period. Det var en knuten näve och en brinnande blick.
Det bör givetvis poängteras att Villa tvingades avvara den covidpositiva trion; Martin Johansson, Martin Andreasson och Johan Löfstedt. Tråkigt för spelarna och Villa givetvis men vill ändå inte förklara VSK:s seger med dessa spelares frånvaro. Grönvitt har faktiskt varit ytterst drabbade av sjukdomar själva under några veckor, Landström var precis tillbaka på isen Tobias Holmberg saknades. Matchen vanns tacjk vare en stark matchplan och insats präglad av jävlaranamma.
Den första halvleken var jämn även om Villa var mer spetisga framåt. I den andra visade VSK upp en mer organiserad offensiv och kunde bryta ner sin motståndare successivt. Det svängde och var dramatiskt men sett över 90 minuter var gästerna rättmätiga segrare. 5-4 blev slutresultatet och det var underbart att se bortaspelarna klappa om varandra efteråt.
Ska man försöka sammanfatta insatsen så sticker några saker. Försvarsspelet satt till 100 procent ikväll. Efter en höst och vinter där många motståndare alldeles för lätt tagit sig igenom var det underbart att se. Vidare så förtjänar Henrik Kjellsson ett fång med superlativ. Han gjorde många fina räddningar och klistrar förbluffande många skott. Sist men inte minst så måste också Magnus Joneby nämnas. En optimal kapten som bryter fram och får medspelarna med sig. Ikväll fick han dessutom kröna insatsen med två baljor.
Jag såg som sagt kvällens insats som en enda stor Nadal-näve knuten mot hela bandysverige. Man ska akta sig för att ta ut saker i förväg men VSK har ett ruskigt bra läge att förvalta den här fina insatsen. Nu har man ett gyllene chans att gå starkt och avsluta serien på det sätt som brukar känneteckna Grönvitt. Ett sätt som kommer stå i paritet med sommarens förväntningar.
Ikväll njuter vi men på tisdag står vi redo mot Sirius. Vi ses då men tills dess: God fortsättning!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday