VSK spelade försäsongens sista träningsmatch igår. Hemma i ABB Arena mot ärkerivalen Sandviken. Det märktes att det var en prestigematch för bägge lagen, högt tempo, stundtals grinigt och småfult. Stort engagemang vid bägge bänkarna.
VSK inledde väldigt bra men hade överlag svårt att få till det på den sista tredjedelen. Man fick inte fast bollen offensivt och blev istället sårbara för omställningar. Sandviken kändes betydligt mer samspelta och var sammantaget klart bättre och vann med 5-2.
Vid en snabb anblick kan det få en att fundera över hur det är möjligt? VSK har tränat på stor is i betydligt större utsträckning än gårdagens motståndare.
Vid en lite djupare reflektion så inser man dock att VSK står under omprogrammering offensivt. Förra årets Grönvitt präglades i hög grad av tyngd samt Simon Janssons och, i viss mån, Simon Folkessons genomräkningar. Utan dem får man hitta ett nytt spel, med kvickhet och skicklighet på små ytor, istället för kraften och förmågan på större diton.
Ni som redan börjat kraxa om att laget är mycket sämre den här säsongen bör sansa er. Det kommer att ta tid, men VSK besitter väldigt mycket potential. Martin Landström får en liten ny roll nu utan Jansson och nyförvärven, Daniel Johansson och Jesper Jonsson, har inte riktigt hittat rätt än. Vi måste ge dem mer tid.
Simon Jansson var fantastiskt bra förra säsongen och klev också fram i viktiga matcher. Att ersätta honom rakt av blir helt omöjligt. Det gäller att få till ett annat spel den här säsongen, med fler involverade.
Hittar man rätt kan det bli en liten fördel gentemot fjolårets spel som stundtals fick för stor prägel utav just Jansson. Ibland kändes det som om övriga spelare försvann lite när Köpingssonen dominerade. Stundtals gjorde det Grönvitt lättlästa för motståndarna.
Villa lär bli storfavorit även i vinter strax följda av Edsbyn. Därefter blir det mycket jämnt och VSK blir ett av lagen där uppe, det är jag helt övertygad om. Laget måste bara ges tid.
Nu väntar först Svenska Cupen och därefter World Cup. Där gäller det att spela ihop offensiven.
Till sist
Trots resultatet och det offensiva skavankerna finns några guldkorn att ta med sig. Dels Tobias Holmbergs magnifika genomskärare som föranledde Jesper Jonssons 2-2 mål i andra halvlek. Riktigt bandygodis.
Sedan går det inte att skriva om matchen utan att nämna Kasper Sandgren. 17 år och redan så bra! Fräck, tuff och med ett grymt driv i skridskoåkningen.
Det är kanske skevt att dra paralleller till en annan idrott men Sandgren ger mig samma lite av vibbar som en ung Peter Forsberg. Talang, glöd och beslutsamhet i en mycket häftig kombination Lovande spelare dyker upp rätt ofta men väldigt få tar för sig som den här ynglingen!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Att vinna en halvlek med 7-2 mot Edsbyn talar ett ganska tydligt språk
Besvikelsen är fortfarande stor men längtan efter revansch är ännu större
Bygg en ny bandyhall och gör den gamla till mässhall