VSK Bandy är i toppen för att stanna!

Jag ska inte säga att det satt långt inne. Det var däremot ett extremt defensivt Bollnäs som i sin nya hall, inför en storpublik, länge stod emot VSK. Nu är visserligen

Grönvitt en av de tuffaste motståndarna i serien och det är inte lätt för på pappret sämre lag, defensiv bandy är dock emot dess naturlagar. Ska den överleva måste de flesta lag spela en positiv bandy, där farten och kombinationerna får en tydlig roll. De är de ingredienserna som gör den sevärd och unik.

Okej att spela defensivt eller cyniskt en period av matchen för att radda en seger eller poäng. Men att ha som matchplan att ligga i knät på sin målvakt och hoppas på någon enstaka kontring, det är inget jag vill se.

Det ska också sägas att VSK inte heller riktigt nådde upp i nivå under de första 45. Det fanns mer att önska i arbetsinsats, fart och effektivitet. Man hade faktiskt sju sådana under första halvlek. Utan resultat. 1-0 blev således paussiffrorna efter att Bollnäs nytillskott och fixtjärna, Erik Petterson svarat för ett snyggt mål mitt i bortaövertaget.. VSK förde matchen som ni anat redan, medan Bollnäs försvarade, visserligen skickligt men det blev ganska påtagligt på bekostnad av underhållningsvärdet.

I den andra steppade Grönvitt upp i nivå. Tempot var högre, viljan i duellerna fanns där och beslutsamheten kändes stark. Efter att Kasper Sandgren spräckt målnollan kom ytterligare tre kassar inom knappa tio minuter. En ledning med tre måls marginal är inget inom bandy, men Bollnäs kändes där och då slaget.

VSK fortsatte dock på den inslagna vägen och bjöd stundom på propaganda. Plockade fram de ingredienser som jag nämnde ovan. Fart, kombinationsspel och individuella glansnummer. Christoffer Fagerström glimrade till med sina spetsegenskaper, Jesper Jonsson gjorde sin kanske bästa halvlek någonsin i den Grönvita dressen. Det var målchanser i snart sagt varje anfall.

När domaren satte pipan i munnen stod det slutligen 8-1 till VSK. En synnerligen stark och rättvis seger kunde packas ned i bagaget inför hemresan till Västerås. Defensivt spel kan som tur är inte stå emot dagens fartfyllda bandy. En rätt skön utveckling.

Jag förutspådde tidigare att ett VSK med stommen kvar, som slipper spela in nya mannar och sätta om spelet blir att räkna med. Inte minst när stommen spetsats med en klasspelare som Christoffer Fagerström. Han gör mål och bidrar med tidigare saknade egenskaper, fart, förmåga att gå direkt på mål och ett närmast skoningslöst skarpsinne i avslutningarna.

Tre omgångar in i serien känns det ganska uppenbart att VSK blir just det, att räkna med. Tre raka segrar med kvällens smärre propagandainsats som grädde på moset. Det känns riktigt skönt och bådar gott. Man kommer vara i toppen och man kommer vara det via ett nästan uteslutande offensivt spel. Det är befriande och nära nog unikt idrottsvärlden 2022.

Till sist Del 1: Har ställt sinför två chockerande förändringar den här hösten. Tobias Holmberg har blivit, Tobias Hjälmeby Holmberg, och Prins Charles har blivit Kung Charles, hur vänjer man sig vid det?

Till sist Del 2: En väldigt härlig sak med bandyn är att man spontant kan jubla utan betänkligheter vid ett mål. Man behöver inte invänta några minuters granskning för att hitta en eventuell offside med en tumnagel. Tack för det!