VSK Bandy – Sandvikens AIK

Det har talats väldigt mycket om Sandviken på förhand. Som jag skrev i inför-texten så är det inte obefogat, Saik har ett fantastiskt lag. Emellertid tycker jag den så kallade expertisen förringar klassen på konkurrenterna, i synnerhet VSK, genom att ständigt höja Järnmännen. Emelie Nilsson hoppades exempelvis i dagens vlt att: ”motivation skulle slå klass”. Då syftade hon på VSK, representant i tre av de fyra senaste årens SM-finaler. Det är att ge Sandvikens favoritskap lite för stora proportioner om ni frågar mig.

Till dagens drabbning. Saik var hela tiden i förarsätet under första halvlek. När Erik Säfström satte 0-1 efter bara 1:28 befarade jag snabbt att det skulle bli en ensidig historia. Ted Bergström kvitterade knappa minuten senare och sågfortsatte det under hela första. Sandviken tog ledningen medan Grönvitt snabbt replikerade, gång efter gång. Gästerna var klart vassare i 30 minuter. Snabba och med glimtvis briljanta anfall. Hemmalaget bet sig dock in i matchen via sina psykologiskt viktiga mål och paussiffrorna fastslogs till 4-3.

Andra halvlek

Om första halvlek hade en viss Sandviken-favör går det inte att sammanfatta andra diton på annat sätt än att grönvitt ägde tillställningen. Anförda av gänglige Simon Folkesson, åkstake Simon Jansson och tekniska Martin Landström bjöd VSK på en suveränt underhållande bandy. Bollen dansade på mållinjen vid några tillfällen, Ted bergström dunkade ett skott i stolpen och Patrik Sjöström brände snöpligt en straff. Minuterna efter detta kvitterade sandviken till 5-5 via Daneil Mossberg. Mycket ologiskt.

Jag känner viss bitterhet över att inte Grönvitt tog full pott, men ser samtidigt fram emot fortsättningen på säsongen med stor tillförsikt. Det var en fantastiskt rolig bandymatch. Den bästa seriematch jag sett på år och dar. Giganterna VSK och Sandviken komne ratt stöta på varandra vid fler tillfällen i vinter. Det kommer vara minimala marginaler som skiljer dem åt. Det handlar inte om motivation mot klass. Det handlar om klass mot klass.

Sammanfattning

VSK känns bredare i år och spelar mer varierat. Martin Landström är på väg att omgående växa ut till en nyckelspelare. Tillsammans med Simon Jansson bildar han en svårstoppad duo fylld av teknik, fart kraft och genombrottsförmåga. Ackompanjerade av Simon Folkesson och Tobias Holmberg blir det ett jäkla offensivt tryck. Det jag kan sakna är viss skära på sista tredjedelen av planen. Ted Bergström har gjort en hel del mål inledningsvis och blixtrar till med individuell klass men måste ta ytterligare ett steg. Han behöver leverera regelbundet där framme och göra uppemot 35-40 mål. Lyckas VSK tillfoga den ingrediensen till sitt redan tunga artilleri har vi en klar guldkandidat i mars.