VSK-Edsbyn 2-6

Efter den heroiska insatsen mot Villa såg jag med tillförsikt fram emot matchen mellan VSK och Edsbyn. Då hade man väldigt lite spelare tillgängliga, men stod ändå emot.

Ikväll skulle Tobias Holmberg och Niklas Gifting göra comeback samtidigt som det intressanta AIK-lånet, Elias Engholm stod redo för debut. Kunde vi ge Villa en match med så knappa förutsättningar, varför inte göra detsamma och lite till mot Edsbyn med bättre sådana?

Matchen börjar också mycket underhållande. Det svänger åt bägge håll. Edsbyn är farliga med sina spetsar men Grönvitt står upp väldigt bra. Man spelar väldigt aggressivt. Gästerna har en hörnkanon i ribban men annars är VSK väl så bra. Pressar och tvingar ett aningens nonchalant Edsbyförsvar till lite darr.

Efter knappa 20 minuter lyckas också Niklas Gifting inleda målskyttet med ett skott utifrån. 1-0 till ett fullständigt påkopplat hemmalag. Många drar sitt strå till stacken. Ligger tätt på Simon Jansson och stoppar många potentiella lägen. Holmberg fördelar boll och Joneby är majesätisk.

matchen fortsätter att vara underhållande. Grönvitt gör det förttjänstfullt defensivt. det är så där grinigt som man vill att en match av den här kalibern ska vara. Kjellsson bjuder på en suverän parad men annars uteblir chanserna.

Egentligen är det inte orättvist men den tilltrasslade situation som innebär 1-1 känns sur att få med tanke på hur oerhört bra VSK stått upp mot Edsbyns offensiv innan.

Andra halvlek rivstartar. På tre minuter har VSK åstadkommit dubbla hörnor och en straff. En straff Joel Engström tyvärr missar. Hemmalaget tycks till en början inte särskilt tagna av straffmissen utan fortsätter på den inslagna vägen. Svängigt och fortsatt härligt grinigt om uttrycket tillåts.

Efterhand lyfter Edsbyn sin nivå någon nivå och VSK får det svettigt. Simon Jansson, som gång på gång oroar, serverar Oskar Wikblad som gör 1-2. Tufft läge nu.

Det är ett hårt tryck på hemmaförsvaret och hörnorna avlöser varandra. Samme Wikblad trycker tids nog in 1-3. Hängande huvuden istället för första halvleks glöd. Symptomatiskt med tanke på straffmissen.

VSK tar en timeout men bortalaget för bra anförda av en i andra halvlek formidabel Simon Jansson. Wikblad skjuter in 1-4, från snäv vinkel. Ett skott Kjellsson borde klarat. Ingen skugga ska dock falla över honom.

VSK får in en reducering via Joel Engström som får viss revansch för straffmissen. Efter det anas viss Grönvit vind i seglen. Bollen studsar inte riktigt hemmaspelarnas väg med viss tur hade kanske ytterligare en reducering blivit möjlig.

Byn lägger dock omedelbart in den extra kvalitetsväxeln, gör 5-2 på straff, Wikblad på nytt och testar Kjelle vid något tillfälle ytterligare. Innan matchen är över gör man ytterligare ett straffmål, föranlett av schabbel från den hårt kämpande Rasmus Sjöström. 6-2 blir slutsiffrorna.

Sammanfattning

VSK gör en nära nog 100 procentig första halvlek. I andra, när Edsbyn steppade upp i nivå blev det dock en övermäktig uppgift för hemmalaget.

Egentligen ska laget ha respekt för att man väljer att spela offensivt, oberoende av motstånd. Men för att hålla en hel match mot ett av seriens topplag krävs att allt går ens väg.

Så var inte riktigt fallet för VSK ikväll. Det var missade jättelägen, ett snöpligt 1-1, uddlösa hörnor och en missads straff. Om någon av dessa situationer studsat lagets väg kanske man orkat stå emot lite mer.

Jag säger inte att Grönvitt förtjänade en poäng. Vill bara få fram vad som krävs om så ska bli fallet mot ett av topp-fyra lagen.

Slutligen ska det poängteras att VSK:s insats ikväll får ses som ännu ett fall framåt gentemot tidigare. Grönvitt går mot ljusare tider spelmässigt. När Daniel Johansson är tillbaka kan man dessutom tillfoga ytterligare en dimension till spelet.