VSK förlorade men behöver inte skämmas

Efter den historiska segern i våras skulle derbyt på Behrn Arena bli en för bägge lagen viktig batalj och kraftmätning. Dagarna före matchen sågade experterna ÖSK samtidigt som självförtroendet var på topp i VSK. Ändå var det hemmalaget som var favoriter och hade den tuffaste pressen på sig.

Grönvitt inledde matchen bra och med starkt stöd från läktaren. Efter kvarten spelad var promillehalten på de tillresta supportrarna högre än oddsen för VSK-seger. Sen kom den matchavgörande utvisningen av Alex Douglas som fick sitt andra gula kort när han orsakade en straff. Fagerström räddade straffen men fick ingen hjälp att hinna upp returen. Jiloan Hamad var först på bollen och gjorde 1-0 till ÖSK i 21:a minuten. Två minuter senare var utökade Ahmed Yasin till 2-0. Där och då var det tack och godnatt. Undertecknad var nog inte ensam om vilja lämna arenan för att aldrig igen sätta sin fot i Örebro.

Men VSK gav inte upp. Med en man mindre, 2-0 på resultattavlan och säsongens sämsta domare visade Simon Johansson att han är de stora matchernas man. Efter lagkaptenens 2-1 mål var det skyttekungen Granaths tur.

Elva minuter efter att Alex Douglas fått sitt gula kort hade VSK både släppt in mål och mirakulöst gjort två. Det är en återhämtning som visar på den typen av karaktär och styrka som Grönvitt många gånger, när man släppt in mål i slutet av matcher, anklagats för att sakna. Om ändå bara matchen hade kunnat vara slut där.

Andra halvlek började på ett för matchen symboliskt överjävligt och orättvist sätt när Ahmed Yasin knuffade in Anton Fagerström i mål och på så sätt gjorde 3-2 till Örebro. Därefter följde 45 minuter av tortyr och lidande, både på planen och läktaren. Under långa stunder av halvleken märktes inte ÖSKs övertag av alls, men de hade lärt sig sin läxa från första halvlek och backade hem rejält för att försvara sin ledning. Taktiken funkade och även om Granath var nära att göra 3-3 lyckades VSK aldrig upprepa bedriften i första halvlek. Istället sprang resultatet iväg och slutresultat 5-2 var naturligt om än orättvist.

Derbyt blev aldrig någon kraftmätning. Den som påstår att resultatet visar att ÖSK var det bättre laget är antingen partisk, full eller dum i huvudet. Den minst sagt tveksamma domarinsatsen och utvisningen av Douglas avgjorde matchen.

Nästa gång krossar vi kexen – men först ska vi rädda kontraktet! Heja sport!

Tre kommentarer angående Andreas Dufva-Johanssons bedrövliga domarinsats:

Alex Douglas andra gula kort får han för hands i straffområdet när han får ett skott på sig från en meter. Kortet är spelarens andra och innebär därför straff och utvisning i en mycket olycklig situation. Vi är inga regelboksexperter men få saker förstör fotbollen så mycket som den här typen av dubbelbestraffningar.
Att den taktlösa domaren valde att varna Granath för att han firade målet framför ÖSK-supportrarna var så dumt att t.om. örebroarna garvade åt nivån.
Efter matchen erkänner domaren att han gjort fel som godkänt ÖSKs tredje mål. I situationen var han uppenbart skymd men istället för att först prata med den assisterande domaren pekar han på mittcirkeln och dömer mål. Sen delar han ut gult kort till Anton Fagerström. Först när protesterna tilltar rådfrågar han assisterande. Eftersom domaren ångrade sitt beslut efter matchen kan man ju undra vad det samtalet gick ut på.