”Vi gör vad vi vill”. brukar det ju sjungas från läktarhåll och det stämde in mycket väl på kvällens VSK Bandy. Inför mer än 3000 åskkådare gjorde som man ville med sin gamla kombattant, Sandviken i den första kvartsfinalen.
Vi fick en trevande start från Grönvitts sida, där ett ganska aggressivt bortalag försökte sätta sin prägel. Fredrik Nordby gav också Sandviken ledningen tidigt men efter att Christoffer Fagerström kvitterat var på hörna var gästernas uppstudsighet över. Istället bjöds vi på en lekfull men ensidig bandyshow.
Kvitteringen följdes av åtskilliga fler hemmamål i den första halvleken. VSK spelade med hög fart och stor variation. Tekniska genombrott, kraftfulla diton, kombinationsspel ,frispelningar och spelare som växlade position. Underbart för hemmapubliken, ruskigt svårt för motståndarna. Vid flera tillfällen kändes det som Sandviken slarvade rejält men det handlade nog helt enkelt om att man inte hängde med i en övermäktig motståndares tempo och nivå.
7-1 stod det på resultattavlan i paus. Ett extra minnesvärt mål från halvleken var Fagerströms kraftfulla genombrott och framspelning till Landström (2-1). Risk för en avslagen andra halvlek med tanke på den stora ledningen? Inte en chans. VSK fortsatte med sitt varierade anfallsspel. Målen fortsatte att trilla in men ibland, i takt med att siffrorna skenade i väg, valde hemmalaget att spela runt lite snarare än att skoningslöst göra ännu fler mål.
Underhållningen bestod och det som saknades i dramatik ersattes av griniga aktioner från ett frustrerat Sandviken. En hörna föranleddes av ett hockeyliknande gruff och en ful eftersläng på Landström ledde till nästa skärmytsling och sedermera ett rött kort Henriksen. Det går att ha skiftande meningar om sådant men slutspelsbandy ska ligga på gränsen och sådana incidenter inträffar ofrånkomligen.. Den ganska stora men kanske aningens svårflörtade hemmapubliken levde hur som helst upp i och med det heta situationerna.
Spelmässigt minnesvärt från halvlek två var några underbara framspelningar av maestron på området, Martin Landström samt att Jesper Jonsson gjorde fyra mål i halvleken, fem totalt. Underbart att den mångsidige och nyttige mittfältaren fick kliva fram igen målmässigt. Man glömmer bort honom lite i det spelmässiga stjärnbaner som utgör VSK Bandy.
12-3 blev slutresultatet. I den bästa av världar hade man kanske önskat en tätare drabbning rent sportsligt. Jag trodde faktiskt att gästrikarna skulle bjuda upp hårdare gentemot seriematchen häromveckan. Istället blev det ett närmast identiskt resultat, 12-2 då.
Att Sandviken hade tre tuffa åttondelar mot Broberg spelade naturligtvis in men mest handlade klasskillnaden om att VSK är ett remarkabelt bra bandylag i vinter. VSK tog första ronden i serien och på torsdag väntar match två i Sandviken. Jag tror det blir svårt för de svartklädda att orka studsa tillbaka efter dagens utskåpning.
VSK gjorde som man ville ikväll och kommer fortsätta med det. 3-0 i matcher känns långtifrån otänkbart i den här serien. Hoppas bara att den Grönvita publiken fortsätter fylla läktarna. Det förtjänar det här fantastiska bandylaget!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday