VSK har något stort på gång!

Det var bättre förr brukar man ju lite slentrianmässigt slänga ur sig ibland. När det kommer till VSK Fotboll är det omöjligt att säga något sådant. Där är det precis tvärtom: Det är bättre nu! Om inte bättre än någonsin så bra mycket bättre än på många, många år.

Det kan anas när man pratar sport med grannar eller kollegor, det känns på läktaren där det sjungs mer samtidigt som yngre generationer fyller sektionerna.  Mest av allt syns det på planen där VSK spelar en fotboll vi inte kunnat drömma om tidigare.

Ikväll gästade Örebro Parken, Västerås ständiga kombattant inom alla möjliga sammanhang. Länge en stabil allsvensk förening medan VSK harvat och kämpat i serierna under. Ikväll fick vi se ett slags trendbrott mellan fotbollslagen.

Vi förstod och trodde kanske rentav av VSK skulle gå segrande ur den här bataljen då Grönvitt inlett serien övertygande samtidigt som ÖSK haft en tuff start. Att det skulle bli en sådan uppvisning som det faktiskt blev kunde åtminstone inte jag förutse. Det var en fantastisk insats från hemmalagets sida under nära nog 90 minuter. En insats som visar att laget hör hemma på den övre tabellhalvan av Superettan och kan vara med och utmana om en allsvensk plats.

Det kan låta som väl stora ord och månne framstår de närmast dumdristiga, med tanke på vad vi supportrar har i bagaget i fråga om brustna drömmar och desperata förhoppningar. Baserat på vad vi sett under inledningen av säsongen, och i synnerhet under den här kvällen, känns dock orden självklara och givna. VSK har något stort på gång.

Vi vet naturligtvis inte hur långt det bär och vart laget står i oktober, november när serien avgörs. Vi kan dock här och nu vila i det sköna att VSK spelar en fotboll som inte setts på decennier och att det väcker en atmosfär och ett intresse i stan som sällan skådats.

Vilken härlig kväll det blev. Ett VSK som tog kommandot från start och dominerade över hela banan.  Laget satt ihop fint. Höll undan för ÖSK:s kontringar och pressade högt och intensivt. När Max Larsson dundrade in 1-0 efter 8 minuter kändes det helt i sin ordning och vilken eufori som utbröt på läktaren med hjälp av Seven Nation Arny som strömmade ur högtalarna. Jag fick gåshud faktiskt.

Laget VSK presterade fint som enhet men många spelare imponerade.. Freddy och Douglas som vann alla dueller. Simon Gefvert som var ett furiöst lokomotiv på sin högerkant och så Daniel Ask? Vad ska jag säga om honom egentligen? Vilken teknik, blick och pondus!

I slutet av halvleken kunde en annan spelare som imponerade, Miguel Sandberg, sätta 2-0 och ny eufori på läktaren. Strax därefter paus och en rättvis ledning.

 I 60 minuter kan jag inte annat än kalla insatsen fantastisk, sedan följde en aningens jobbigare period då ÖSK hade lite kommando. En logisk följd egentligen med tanke på intensiteten VSK uppvisat så pass länge. Anton Fagerström tvingades till en fantastisk räddning vid ett tillfälle och bollen dansade på mållinjen vid ett annat.

Med några byten fick hemmalaget ordning på spelet igen och man kunde andas ut lite mer. När Jabir Ali äntrade scenen var det bara att imponeras. Det storvuxna nyförvärvet behandlade motståndarna som plockepinn och visade upp en galen utväxling med tanke på hans storlek. Mina tankar fördes till brassen Ronaldo och hur han sprintade fram på de stora arenorna under sen 1990-tal. Vad kan inte Ali uträtta helt skadefri och från start?

Nämnde Ali bröt sig för övrigt igenom i slutskedet och hittade in till Martin Gambos som satte 3-0, det definitiva slutresultatet. Nytt jubel från läktaren stärkt av riffet till Seven Nation Army. Ny gåshud från min sida. Vet inte om det är åldern eller vad fan det kan bero på men underbart var det.

Det är bättre nu som sagt! Om inte bättre än någonsin så bra mycket bättre än på oerhört många år. Det är en skön känsla som jag tänker bära på några dagar. Idag visade VSK att man är ett betydligt bättre fotbollslag än Örebro. Vad laget kan visa framgent kan ingen riktigt svara på men baserat på säsongens inledande insatser är det något stort på gång!